Jag ska börja stämpla o få A-kassa om 2veckor.Hoppas,hoppas att det fasiken inte blir någon lucka med ersättning nu i denna byrokrativärld,där det räcker att man kryssat en ynka ruta fel eller missat,så skickas papperna tillbaka efter en evighet och sen får man vänta en evighet igen innan man får besked.
Jag tänkte imorse på väg till af. att mitt liv har verkligen varit ett evigt kämpande,jag har aldrig haft det lätt,haft gott om pengar,varit lycklig. Fy fan vad stark jag måste vara,egentligen.Jag har aldrig fått minsta lilla hjälp av föräldrar,tvärtom ..JAG har fått hjälpa morsan. Mina pojkvänner har varit beroende av mig,JAG har skött allting..trots att 2st. av dom hade ändå jobb.
Jag är så TRÖTT,på det här livet,det här kämpandet för ingenting.Jag kommer ändå aldrig bli lycklig,få andas ut,slappna av...det är inte mitt öde.Jag SKA plågas,både fysiskt o psykiskt.
Måbramänniskan försökte ringa häromnatten..jag låg o sov då och svarade inte,hjärtat började banka,lyssnade av hans mess i röstblevlådan 2ggr. bara för att höra hans röst. Men är lite stolt över mig själv,att jag kunde låta bli o svara..Han skulle säkert bara ha snackat om sin döda fru eller hans sambo.
Hade vidrig dröm om min storebrorsa igen. Han tafsade så där snuskigt äckligt på mig och juckade på mig.
Varför har jag börjat drömma sånt? (Har ingen kontakt med min brorsa numera,hans val,inte mitt)
Jag börjar bli tjock igen...måste göra nåt åt det..hitta krafter till även det.
Önskar jag kunde skriva positivare inlägg nångång. :-(
