Jag spelade med förstås,som jag alltid gjort...retas o frestar..-Åh! Vad skönt! Vad kåt du gör mig!.....allt han VILL höra...precis som en luder skulle sagt.
Nu har vi snart en firmafest...och jag VET att han kommer o vara på mig.Han har en sambo...som han har blivit "vän" med,mer än partner...(Hur ofta får man inte höra det?!) -Hon vill inte längre...synd om mig,jag är så KÅT! Bla,bla,bla!
Jag har dom senaste åren stött på några underbara "perfekta" män..män som har varit intresserade av mig,men som jag inte kunnat bli ihop med för jag har varit RÄDD! Rädd för att jag är så FEL för dom..Jag triggar ju fram det onda i alla..och jag vill inte få dom att bli någon dom inte är.
Min fd.klasskompis har blivit kär/ihop med en annan gemensam fd.klasskompis till oss. Höll på att trilla av stolen då jag såg det på fb. Kan inte föreställa dom ihop...men jag har ju ifs. inte träffat henne på många herrans år,hon kanske har förändrats.Hoppas han också har förändrats,sen vi två var ihop..eller vad vi nu var.
Fast där vart det ju jag återigen jag som fick honom att bli ond..fick honom att våldta mig.Mitt FEL!
Jag var för ärlig mot honom också..så han visste vilken jävla hora jag var.Att det var bara o ta för sig,jag ställer upp!
Nästan alla dom snälla,perfekta männen,har nu hittat kvinnan i sitt liv o lever det liv som jag alltid bara får drömma om.Precis som jag får drömma om föräldrar som älskar o finns där för en. Det som är en verklighet för dom flesta är bara en saga för mig!!
Jag kämpar.....med BDD och andra ev. andra diagnoser. (Borderline,fobisk personlighetsstörning)
Har ett jobb nu där jag är ständigt synlig för andra människor. Är så kluven ang. det.För får beröm,smicker..men så var det en morgon en kvinnlig kollega sa- Nu syns det verkligen att du inte sover ordentligt!......Alltså,såg jag antagligen TRÖTT ut! Började kallsvettas,ville springa därifrån...tog ett tag innan jag kunde smita in på toa med sminkväskan.Men jag fungerar så...allt det negativa kommer jag att minnas LÄNGE..medans beröm glöms ganska fort.
Kommer dock ihåg ord av en människa som kom så oväntat...då blir man glad.Finns en sån på jobbet..helt plötsligt sa han bara-Hej,du min solstråle! +att han ofta säger helt plötsligt saker bara till mig..på morgonmöten osv. Han är nämligen en chef som jag verkligen tror jag är osynlig för..men han har fått mig o fundera lite.
Jag vill bli SMAL!! VARFÖR fixar jag inte det? Är inte jag stark/envis nog?! Jag spyr,jag försöker...men misslyckas! En dag så var jag konstig,jag gillade min gulligt runda mage,tyckte den var kvinnlig.Men....jag ÄR konstig,med växlande humör. Det konstiga är också att.. troligen om jag såg min kropp på någon annan,så skulle jag gilla den mer!
