Tick,tack...

Min hjärna går på högvarv..Har druckit lite..Kollar på Dexter.KILL,KILL..liksom!
Måbravännens sjuka sambo skrev ett sms inatt o bjöd mig över på fest..SICK!
Jag är så less på mig själv!
Jag har varit singel i massor av år nu..Bara testat nåt som inte funkat o innan dess varit fast i destruktiva förhållanden som inte varit hälsosamma för mig.
Kommit till ett lugn om att min andra halva..den pusselbiten som ska passa med mig,inte existerar.
Tänker på några ex. Många av dom skulle nog vilja ha tillbaks mig trots allt o vetskapen om det,ger mig lite nöje...och ändå inte. Dom vill nog ha tillbaks för jag var så jävla SNÄLL! ..och ändå inte! ..Låter nog förvirrande nu.Men jag var SNÄLL..men ändå när dom gjorde hemska saker mot mig,så var det MITT fel.
Därför var jag den perfekta flickvännen.Jag fick dom att leva ut sina mörkaste sidor utan att känna någon skuld. För JAG var ju den skyldige.
Den största anledningen till att jag inte jag träffar någon "kuk" just nu är att jag inte orkar ta hand om min intimhygien.Är hårig som en grottkvinna på benen o mellan dom.
Jag sover mest..Jobbar o sover! Ätstörningarna finns kvar..kämpar.Har gått ner lite igen,känns bra.Har planer på mer....
Blev ett förvirrande inlägg..lika förvirrad som jag är......

Lek med piller som "hjälper"?

När jag mådde skit för ca. två veckor sen,så började jag ta Fluoxetin igen..enda medc. jag har här hemma,förutom 100st. blodtryckssänkande som en läkare skrev ut till mig. Tog maxdos i ren desperation,tänkte att om inte annat,så kanske dom har en placeboeffekt. Men nu slutade jag med dom igen,vill ju inte bli beroende! Eller bli någon jag inte är.
Men nu,3 dygn efter sista dosen så känner jag mig "overklig"..som om jag vore i en film.Alla sinnen är lite utanför kroppen..jag är KONSTIG!
Allt är inte okej med min hjärna..bara o konstatera,har blivit mer medveten om det liksom,förut tänkte jag inte så mycket på det..jag bara var som jag var,kände som jag kände,gjorde saker som jag gjorde.
Är ensam i min kaosvärld.....

Vilsen i mig själv..vem är jag?

Har inte skrivit på ett tag..känns som jag lever någons annans liv,jag är inte mig själv,försöker anpassa mig,låtsas fungera att vara "normal"/frisk.
Har fått heltidsanställning..det är läskigt,är rädd för att göra bort mig..att jag inte ska klara av och fungera bland alla dessa människor och deras krav,rädd för att inte lära mig saker...FATTA!Alla andra är så duktiga,medans jag.............bara låtsas att vara det.
Jag var på firmafest för ett tag sen...blev för full,blev av med både plånboken och hemnycklarna.Jag kan inte skylla på någon annan för att förstöra mitt liv...för det är bara jag själv som är skyldig till allt.Låssmeden kostade 1500kr..precis vad jag behövde?! För ett tag sen fick jag böter i tunnelbanan för ogiltigt färdmedel också på över 1000kr...osv..Hela tiden kommer det bakslag då det gäller ekonomin som jag SJÄLV orsakar.
Efter nyckel/plånboksförlusten rasade jag ett par dygn,var totalt avslagen och orolig..borta.Tänkte sluta äta o dricka igen..bara tyna bort.Men livet och verkligheten väckte mig återigen.Plånboken kom fram ganska fort,utan att dom rört någonting i den..nycklarna är borta men har bytt låskolv. Så nu är det "fixat",tills något nytt händer igen.För det gör det alltid,det kommer jag o se till. Jag finns ju här för att jag ska lida? Och träffar jag ingen annan som som skadar mig,så får jag väl se till o göra själv?