Min hjärna

Min hjärna är inte densamma längre.Jag har fått en svår hjärnskakning..depression...ECT..alkohol..
Nu försöker jag minnas någonting,har en tanke om något fotoalbum,vet inte om jag drömde någonting,om jag tänkte på någonting innan jag somnade,tanken stör mig oavsett.
VAD är det jag försöker komma ihåg?
Här är jag hemkommen från akuten efter min hjärnskakning.(fick ta hem mig på morgonen med en taxi,direkt jag vaknade..pratade endast med en oförskämd sköterka ingen sa någonting om hjärnskakning,men det hade jag garanterat. Taxin fick stanna flera ggr. på hemvägen eftersom jag måddeilla.Sen gungade min värld ordentligt i drygt 2veckor 

Borderline= själv"hat"

Vi som har Borderline..är Borderline..vet fan inte vad det heter,men skitsamma.
Vi är "kända" för att vara besvärliga...vi ropar-vargen..söker uppmärksamhet,vill synas o höras?!
Jag tycker Borderline kunde likabra heta någonting med självhat..för det är så vi gör,vi tycker inte om oss själva i grund o botten. Därför skadar vi oss själva,därför tror jag också att vi gör saker som "ropar på vargen"...för att ANDRA ska göra det vi själva inte klarar av... Tycker "synd" om oss,försöker "rädda" oss,bryr sig om oss....eller???
Jag tror inte vi med Borderline toppar självmordsstatistiken..jag tror Bipolära/Schizo.. ligger högt över oss på den listan...men om man ser till självskadorna,så "slår" ingen oss? ...eller?
Vi är lite som anorektiker...väldigt starka/bestämda,men ändå så jävla svaga.
Ofta är vi missbrukare...med flera olika missbruk..vanligast är förhållandemissbruk. Vi kräver väldigt mycket av den pers. vi blir "besatta" i ...eller???
Det är faktiskt ganska svårt med självreflektion...det är så lätt o skylla allt man gör på sin diagnos,på människorna som har svikit en,på allt annat än sig själv..och ändå vet man att man som vuxen har ansvar för sitt eget liv...Borderline är inte hemskaste psykiska diagnosen...trots dom mörka dagarna/tankarna så blir man sällan helt borta. Det är värre om man  blivit alkolist/narkoman...DÅ är man ursäktad sina handlingar,då kan man inte styra begäret,tankarna...eller?!
Jag misstänker jag är MER åt Bipolära hållet..mest för att mina speedade dagar är så jättespeedade..euforiska..när dom speedade dagarna blir riktigt starka,så håller dom på i några dagar,men sällan längre än typ 10dagar. När jag är speedad,så blir jag en HELT annan person..jag KAN inte styra mina handlingar..fast jag är nog även Borderliner..jag har för mig att man kan vara båda? För ibland så skiftar mitt humör/mående betydligt oftare..flerar ggr. under ett dygn..från botten i toppen...är nästan aldrig stabil...mittemellan(normal). Ofta är jag även hatisk...o den sidan gillar jag minst hos mig,men det kokar som i en vulkan inne i mig,kan hindra dom känslorna lika lite som dom sorgliga eller dom euforiska.
Jag vill inte heller medicinera bort MIG...jag ÄR så här..vem skulle jag annars vara..en "normal",vanlig människa?? Därför vill jag egentligen inte få diagnosen Bipolär,jag vill inte komma fram som deprimerad för dom där..dom vill ge mig mediciner som gör mig till en människa jag inte känner igen...och man (jag) är rädd för det okända. Framförallt så behöver jag mina speedade ,euforiska dagar,det är då jag LEVER!!
Är sjukt trött..knappt sovit på 2dygn igen,då jag måste spara på mina sista sleepisar..Så texten blev nog ganska osammanhängande o svår att förstå. Men min hjärna maler o maler på tankar igen o jag måste få ut det,så jag kanske kan sova en stund.

Borderline är ingen dödlig sjukdom?!

Några med Borderlines diagnos får det o låta som dom har obotlig cancer.
Är sjukt trött nu,så kommer o fortsätta i här senare,ville bara skriva ner min tanke.
Jo och sen en sak till. Bara för att man inte äter kött,ger någon rätten o kalla sig för "bättre" djurmänniska.Det betyder INTE att denne person värnar mer om djuren än någon annan och ännu mindre om personen äter mejerivaror/ägg osv. Dom djuren kan plågas lika mycket som slaktdjuren...om inte mer.

Bra OCH anus

Mitt mående är anus..mötet på af. var bra. Har en ny handläggare där igen o han är vettig.Fick besked att jag ska få gå truckkursen i okt.
Han berättade att han hade ringt min arbetsträningsplats och dom hade berömt mig massor,MEN dom hade även sagt att troligen kommer dom inte o kunna anställa mig ändå.
Har hållit mig vaken med hjälp av koffeintabletter idag...fast dom gör mig darrig o får lite hjärtklappning.
Har haft jobbiga drömmar varenda natt också...vaknar alltid mitt i,vilket är jobbigt om jag gråter i drömmen..mår ju uselt då jag vaknar.

Sleepless

Har inga sleepisar..eller har några st. kvar,men sparar dom tills jag verkligen behöver dom. Har ingen läkartid heller,så vet inte när/om jag får nya...vet inte heller hur det vart med Propavanet.
Imorgon ska jag till af. för att skriva på att jag vill gå truckkursen. Lite nervös för den,men ska försöka fixa det,förhoppningsvis är det mest killar/män där o då kommer det att funka bättre.Blir mer nervös o osäker bland brudar,kan inte vara mig själv.
Troligen så kommer jag inte få anställning där jag arbetstränar..så sista okt. blir jag antingen sjukskriven,halvtidssjukskriven eller helt arbetslös/sökande.Hoppas jag inte rasar igen i ren uppgivenhet..ger upp ..känner mig värdelös..tom. Har ju verkligen kämpat på arbetsträningen o vet att dom är sjukt nöjda med mig,men det kanske är förgäves.Dom är ju kända för att bara ha gratis arbetskraft.

Jag har funderat mer o mer på att jag troligen är Bipolär..men som många andra Bipolära så vill jag inte medicineras för det,för jag BEHÖVER mina speedade,euforiska dagar,det är dom jag lever för...vill ju må bra o då är det värt o må skit vissa perioder o "rida ut" det måendet,för man vet att sen kommer belöningen då man känner sig nästan drogad...man mår bra...man mår bäst.
Tyvärr är mina speedade dagar över för den här gången..sväljer o döljer mitt mående..har blivit proffs på det..att dölja mitt -sorgliga jag.

Blev kär i min drömkille inatt

Vaknade tårögd imorse.Hade en dröm(kille)..vi hade våra roliga,underbara dygn tillsammas,sen valde han att gå tillbaks till sin fru. Jag var osynlig ett tag och kunde gå omkring i deras hus o se dom.Hjärtat hoppade till varje gång han kom "hem" och jag såg in i hans vackra ögon. Sen vaknade jag som sagt av ett farväl och jag blev synlig igen...
Jag hatar o bli kär! Det gör så ont! Att sen bli kär i en drömkille,som man aldrig kommer kommer att få,är ännu jobbigare. Vet att den här drömmen kommer o finnas i mitt minne ett tag nu. Drömmen kändes så verklig..jag VAR kär...jag BLEV övergiven. (igen)

Utmattad

Jag har nästan börjat gråta av utmattning idag..men bara nästan,vägrar och bli svag igen..jag behövs.
Tror inte det finns så många som sliter ut sig så här totalt på en arbetsträningsplats. Utan att skryta,så VET jag att jag gör mest på det där stället..skulle behöva klona mig,för behövs överallt...stressar som fan,men hinner inte. :-((

Tänker..saknar..

Tänker på alla som har lämnat mig senaste 1,5åren..min bror,några väninnor,"måbramänniskan","Objektet",2st. öppenvårdskontakter...Det gör så ont..man känner sig så värdelös/betydelselös.

Jobbigt då ni andra finns...

Ibland är det jobbigt då andra människor finns,vill vara ensam..osynlig..Måste iväg o handla,ska göra det nu,direkt..innan alla andra...bara jag kommer iväg..Får inte tänka så mycket.Min spegelbild ljuger säkert,jag SER inte så hemsk ut?! Eller?

Orup - Regn hos mej

Körkort,bara för dom rika snart...

Körkortet blir dyrare o dyrare.Man får lägga ut tusenlappar innan man ens har alla tillstånd till att få börja övningsköra (privat).Sen att det är omöjligt att få godkänt på uppkörningen om man endast kört privat,är ett faktum alla känner till.
Är man ensamstående förälder,kanske sjukskriven,arbetslös ,så är det svårt...har barnet sen framtidsdrömmar om att arbeta med bilar,så kan drömmarna slås i spillor bara för att hen inte kan få körkortet.
MÅSTE det verkligen vara så? Ruttet!

Ord är känslokalla!

Jag HATAR ibland dom FEGA,små människorna där bakom sina skärmar,så jävla elaka,mordiska,hatiska.
Opps! Var visst likadan nu!
Jag har varit tvungen o undanhålla vissa detaljer ur mitt liv...byta blogg för dessa HYENOR..som hugger o njuter av det...skrattar samtidigt som dom gör det.
Skrev ner mina tankar igår hos en bloggare...var inte meningen o vara elak på något sätt,bara saker jag funderade över+att jag skrev att alla har ett val-leva eller dö. (förutom dom som är helkroppsförlamade,eller ligger i koma). Hmm? Då blev jag kallad handikappad/efterbliven. Daaah!??
Kommer ALDRIG mera o kommentera där igen...det är nämligen inte första gången man får alla hyenorna på sig,efter minsta lilla pip...hon har en massa "bloggvänner",som har till uppgift o misstolka allt man skriver,försöker inte ens o förstå vad man skriver,misstolkar precis varenda mening o har taggarna utåt....så länge man inte skriver en massa gullegull o du är bäst osv.,
Jag vill FÖRSTÅ livet/människorna,är nyfiken och därför frågar jag ..diskuterar gärna ämnen...Eller gjorde det fram tills nu..Nu inser jag att det inte GÅR att diskutera.
Okända skickar falska kramar till helt okända människor,men annars så är denna värld så känslokall. Hmm..vad svårt det vart o skriva vad jag menar igen....En bok är ju något helt annat,den KAN man oftast bara tolka på ett sätt,men vanliga människor,deras liv och text är mycket mer svårtolkad då man inte ser minspelet eller hör tonen i rösten osv. och alla skriver på olika sätt,för dom lever på olika sätt.
Jag kanske gör felet i att inte skriva KRAM efter varje inlägg,för det verkar vara det magiska ordet som gör en till VÄNNER?
Bla,bla,bla...fick jag ner något vettigt nerskrivet här....knappast?? Men kan ju alltid skylla på att jag är efterbliven om ni inte förstår mig.
KRAM på er!