Psygologiskt spyende...

Jag har "frossat" och spytt IGEN..inte så ofta jag gör det 2ggr under en kväll,men ikväll har jag behov av att "plåga" mig själv.Ikväll handlar det inte om tjock eller smal,jag är varken hungrig eller sugen på nåt,utan det är enbart psygologiskt spyende/ätande. Jag gråter och vräker i mig tills jag blir sprickfärdig,äcklad..för att sen spy tills det kommer ut galla som svider i halsen. Ögonen blir sprängröda och svullna. Jag känner mig svag och värdelös. Svag även för jag vet att snart tar jag sömntabletter igen för att sova bort alla tankarna,sova bort mitt mående. Orkar inte tänka på mitt usla liv..orkar inte tänka på framtiden och krav man har på sig för att inte bli uteliggare,eller en zombie på nåt psyk.Sanningen är att jag egentligen vill ge upp allt och bli antingen eller...men än så länge finns det en liten,liten glöd kvar nånstans djupt inne i mig och ska jag överleva genom att plåga mig själv för att känna att jag lever,jag känner smärta,jag känner någonting..så....jag är inte död...än...så...

Känslobergodalbana

Mitt mående,mina känslor åker verkligen bergodalbana idag. Ena stunden känns det som jag ska bli speedad och på festhumör,för att sen börja gråta helt plötsligt...är såååå trött för att sen komma igång med träning med mitt hemgym,(har en roddmaskin,balansboll,5kilos hantlar och en magroller/tränare.)
Är sugen på alkohol..för att sen tycka att fan vad duktig jag är som dricker så sällan numera,både med tanke på kalorierna och med tanke hur mitt mående blandat med alkohol kan ha förödande konsekvenser.
Är inte direkt hungrig,men ändå hetsåt jag chokladpudding och spydde upp det så klart.
Positiva är att min skrotbil fungerar igen...borde vara gladare över det,som jag stressat ända sen jag köpte den,men vågar inte vara positiv..tror den ska börja brinna eller explodera varje gång jag kör den.
Kan inte fatta att det är helg IGEN..jag har ju precis härdat ut en långhelg..i ensamhetens tecken.
"Fyradygnsknullet" har ringt 2ggr idag..han vill KNULLA! Jag är typ skyldig honom 500kr och väntar bara på att han ska påminna om dom så att jag måste ställa upp. Sist jag var i pengarknipa så åkte jag till han och sög av han,skulle fått 500kr för det,men "tiggde" till mig 1000kr,för jag behövde verkligen pengarna till räkningar.
Han fick ju våldta mig i 4dygn i somras,så egentligen är jag kanske värd dom extra 500hundra.Jag hörde på hans röst att han tagit "kåt-drogen" igen..han skrattade och var uppåt,då blir han riktigt krävande och vill helatiden.Ljög att jag har mens,för att slippa träffa han idag...

:-(

Hjärnan exploderar snart. Jag ger upp och somnar med hjälp av tabletter.
Ikväll har det svartnat för ögonen några ggr. lite läskigt.

Psykiskt trött..

Det har hänt en del sen sist. Jag träffade min nya öppenvårdskontakt och jag vet inte riktigt vad jag känner.Jag satt där hos honom och det blev ibland en pinsam tystnad,samtidigt som jag kände att jag ORKAR inte berätta om mitt liv IGEN. Jag vet inte..börjar fundera VAD hjälper och prata,prata,prata och älta om det som varit,om hur jag mår. Vi pratar ju aldrig om mina ätstörningar,mitt spyende,trots att det  är det jag behöver mest hjälp med,så jag inte fräter sönder alla mina tänder och mina inre organ. Äh! Nu träffar jag inte honom först 10:de maj nästa gång,men sen skulle vi träffas engång i veckan efter det.
Var hos Myrorna på besök idag..och det kändes ganska okej..KAN bli bra..Börjar arbetsträna 2tim/dag till o börja med.
Nu ska jag göra paus med sömntabletter igen..tog dubbla doser igår..Gick och la mig tidigt och sen när jag sovit "färdigt" dom tabletterna så tog jag nya. Sov i 12timmar...är ändå sååå tung i huvudet nu..hoppas jag kan koppla av i tankarna och sova inatt. Får så sjuka mardrömmar då jag tar Propavan..jobbigt och vakna med hjärtklappning och ångest.

Djup suck!!

Hon från af. ringde idag och frågade om jag kunde besöka Myrorna själv på torsdag,(där det är meningen att jag ska börja arbetsträna.) Jag svarade att det är inte ens säkert att jag klarar av ett besök trots att HON följer med,jag är redan stressad inför det besöket+besöket hos Carema imorgon.
Då kläcker hon ur sig- Jag ska försöka hitta någon ANNAN från af. som kan komma dit med dig.
Meeeen?! Är hon helt hjärndöd iq. fiskmås?? Då ska jag alltså träffa ytterligare en person som jag inte känner och det gör saken bara värre..
Har ont i huvudet..och det har jag väldigt sällan..

Önskar man kunde göra sig osynlig...

Tyst påskhelg...

Jag har inte pratat med någon sen i torsdags och lär inte göra det först på onsdag då jag träffar min nya öppenvårdskontakt på Carema..Börjar bli jobbigt nervös över det mötet,mycket för att det är en man jag ska träffa,kan jag öppna mig för en man,känna förtroende för en man??

Jag läste idag om Borderline och av någon konstig anledning får jag tårar i ögonen..Jag har inte ens vetat att jag har Borderline tills för mindre än ett år sen,då jag fick "diagnosen". Men nu när jag läst och hört om det och poletten har trillat ner, som förklarar hela mitt liv,varför jag gjort saker,varför jag är som jag är,så blir jag lättad på nåt sätt...men samtidigt frustrerad,för lika duktig som jag varit och dölja mina fel/misstag/mående från mig själv,så har jag även dolt allt för alla andra,precis som en anorektiker gör..Man blir expert på förnekelse också,skyller det mesta på alkohol och på alla andra. Jag följde en tjejs blogg i några år,som har Borderline och mycket av det hon skrev var så igenkännande,-så har jag också gjort,så kunde jag också gjort,men aldrig att jag tänkte att JAG skulle ha Borderline liksom.
Jag har sjukt skiftande humör,vilket är sjukt jobbigt..både för mig själv,men även för andra förstås.
Det här står om Borderline:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadandehandlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Kan ju säga att varenda punkt ÄR jag.
Jag är slösaktig,vilket jag insett först senaste månaderna,trodde jag var ekonomisk,men sanningen är att jag tagit en massa lån som mest bara försvunnit nånstans.
 Sexuell äventyrlighet...ja,ända sen jag var 14år och blev av med oskulden så har jag levt som värsta (manliga) rockstjärnan och haft nån form av sex med hundratals människor,både killar och tjejer.
Alkoholen har också funnits där sen 14års-ålderna,kommer aldrig och klara av och bli helnykterist. Droger har jag inte vågat testa,för jag VET att jag skulle blivit beroende direkt+att det hade varit samma sak och göra självmord direkt,för jag hade aldrig överlevt självmordstankarna med droger i kroppen. Hade "flygit till himlen". Och nu har jag blivit beroende av sömntabletter. :(
Vårdlös i trafiken är jag också,kör som en biltjuv och blir jämt förbannad på alla andra trafikanter..eller så lyssnar jag på bra musik HÖGT och kör fort.
Hetsätning...ja,det vet ni som följer min blogg att jag lider av.
Kaotisk livstil har jag för jag stressar,klarar inte av och planera vardagen,kan INTE hålla tider,ger upp en del jobbiga saker och tar itu med allt i sista minuten,har svårt och ringa viktiga samtal och för att be om hjälp..osv.

Tears!!

Tårarna bara rinner ikväll.Känner mig så ensam,oälskad. Har tankar om allt möjligt,vill bara försvinna,lämna allting.Kanske tur att jag inte har någon alkohol hemma..tur att jag har sömntabletter så jag kan sova bort tankarna igen.Har verkligen börjat avsky och sova bort "självmord"..fegt..jag vet ju vad jag vill egentligen,när ska jag våga?sen behöver jag  inte bry mig om någonting. Varför är viljan att ändå överleva allt skit starkare,varför slutar jag inte hoppas på kärlek och lycka även för mig?jag borde ju veta vid det här laget att så kommer det aldrig och bli för min del...Jag har så ont inuti,kan knappt andas,hjärtat slår i 190,jag är så trött,så trött på livet,så trött på mig själv,så trött på att kämpa ensam,försöka klara av allt själv..som det här med att laga bilen..Bilen som jag fick panikköpa,för jag behövde den snabbt och har ingen som kan köra runt mig och leta efter bil all evighet..och så blev det som det blev förstås..bara mera skit och stress då den inte fungerar. Saknar min nyare bil som jag var tvungen och sälja,som fungerade ALLTID,trygg och perfekt för mig.