Tyst påskhelg...

Jag har inte pratat med någon sen i torsdags och lär inte göra det först på onsdag då jag träffar min nya öppenvårdskontakt på Carema..Börjar bli jobbigt nervös över det mötet,mycket för att det är en man jag ska träffa,kan jag öppna mig för en man,känna förtroende för en man??

Jag läste idag om Borderline och av någon konstig anledning får jag tårar i ögonen..Jag har inte ens vetat att jag har Borderline tills för mindre än ett år sen,då jag fick "diagnosen". Men nu när jag läst och hört om det och poletten har trillat ner, som förklarar hela mitt liv,varför jag gjort saker,varför jag är som jag är,så blir jag lättad på nåt sätt...men samtidigt frustrerad,för lika duktig som jag varit och dölja mina fel/misstag/mående från mig själv,så har jag även dolt allt för alla andra,precis som en anorektiker gör..Man blir expert på förnekelse också,skyller det mesta på alkohol och på alla andra. Jag följde en tjejs blogg i några år,som har Borderline och mycket av det hon skrev var så igenkännande,-så har jag också gjort,så kunde jag också gjort,men aldrig att jag tänkte att JAG skulle ha Borderline liksom.
Jag har sjukt skiftande humör,vilket är sjukt jobbigt..både för mig själv,men även för andra förstås.
Det här står om Borderline:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadandehandlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Kan ju säga att varenda punkt ÄR jag.
Jag är slösaktig,vilket jag insett först senaste månaderna,trodde jag var ekonomisk,men sanningen är att jag tagit en massa lån som mest bara försvunnit nånstans.
 Sexuell äventyrlighet...ja,ända sen jag var 14år och blev av med oskulden så har jag levt som värsta (manliga) rockstjärnan och haft nån form av sex med hundratals människor,både killar och tjejer.
Alkoholen har också funnits där sen 14års-ålderna,kommer aldrig och klara av och bli helnykterist. Droger har jag inte vågat testa,för jag VET att jag skulle blivit beroende direkt+att det hade varit samma sak och göra självmord direkt,för jag hade aldrig överlevt självmordstankarna med droger i kroppen. Hade "flygit till himlen". Och nu har jag blivit beroende av sömntabletter. :(
Vårdlös i trafiken är jag också,kör som en biltjuv och blir jämt förbannad på alla andra trafikanter..eller så lyssnar jag på bra musik HÖGT och kör fort.
Hetsätning...ja,det vet ni som följer min blogg att jag lider av.
Kaotisk livstil har jag för jag stressar,klarar inte av och planera vardagen,kan INTE hålla tider,ger upp en del jobbiga saker och tar itu med allt i sista minuten,har svårt och ringa viktiga samtal och för att be om hjälp..osv.