Jag tror ångestattackerna-depressionen är svårare för en "stark" människa.För jag iaf. får ju mer ångest av ångest om ni förstår. För jag SKA ju vara stark,oberoende av andra,klara mig själv,tåla smärta osv. Att behöva be om hjälp,gå till läkaren och "gnälla" är sjukt jobbigt. Sen när man blir sjukskriven o kanske arbetslös i samma veva,gör inte att man mår bättre direkt,ekonomin går åt helskotta,så mår man dåligt över det för man orkar inte göra nåt åt det...vännerna försvinner,för man orkar inte kontakta o besvära någon....ja,listan över ångestframkallande saker blir lång. Jag är mest rädd för att falla igen,att inte orka..för det var till slut inget jag själv kunde styra över,hjärnan fick kortslutning. Blev beroende av insomningstabletter,för det var så skönt att svälja några tabletter och försvinna från sitt mående ett par timmar.Jag som alltid haft sömnproblem också..vaknar titt som tätt efter jag väl somnat. Jag lever i stort sätt i celibat numera..(förutom att jag tillfredsställer mig med duschen). Men funderar på att åka o träffa en fd. kk imorgon. Jag försöker att inte fundera så mycket över att -varför jag är så ensam o inte hittar någon som älskar mig.Är det fel på mig...eller har JAG kanske entligen insett att det fel på andra,så jag inte tar vem som helst,bara för att ha någon? Jag träffade på en intressat typ på jobbet...men han ville -"bara vara vänner"...så skitsamma,ska igga honom.Ibland kan det trigga igång någon om han vet att jag är intresserad men inte visar det igen....Kanske?! ;-)
