lördag 24 september 2011
Love??
Jag har min gamla klasskompis här,vi har varit på bio idag och sett jägarna2.Han har sagt ord som att han *älskar mig..redan? Vi hade skön sex nyss..han vill att jag ska bara vara hans,inte träffa "kukarna". Jag träffade på min "söt-kuk",utanför bion...fick en kram av honom.Känslorna är ett jävla virrvarr..vad känner jag?? vad VÅGAR jag och känna?? Är jag bra för honom?? Han är ju så känslig,jag kommer kanske och göra HAN illa? Är jag bara ett tröst för honom nu när han bråkat med sin sambo?? Han sa att han inte klarar av och vara ensam.....Många frågor och tankar i mitt huvud just nu.
fredag 23 september 2011
Besök..
Idag får jag besök av min gamla klasskompis.Kom knappt ur sängen imorse,tyvärr har jag inte min speedade uppåt dag,än iaf. När jag låg i badet så funderade jag nästan på att avboka det hela.Men ska försöka ge det en chans. Nu krockade den här dejten med en annan..En gift trevlig man som också har det kämpigt och tråkigt i sitt förhållande hade velat komma hit och äta/dricka gott och gå ut på krogen.Den här gifta mannen är det mer *go i och han är mer pratsam,så hade jag haft min uppåtdag så hade han passat bättre som sällskap.Får se nästa helg...
Finns några till som står i kö och vill träffas...HD-mannen+en till gift man som vill komma bla. och fotografera mig+en som jag kallar för "fisk-Niclas"+en tredje gift man som jag träffade för ca.6år sen +en kompis sen förr+ 2st. ex.
Hmm? Vilka av dom här vill JAG träffa???? Vilka av dom här är BRA för mig??? Vilka av dom här BRYR sig om mig??? Såg det här på fb. nyss:-.-Du springer efter folk som minst bryr sig om dig, varför stannar du inte till, vänder dig om, och ser vem som springer efter dig?!
Finns några till som står i kö och vill träffas...HD-mannen+en till gift man som vill komma bla. och fotografera mig+en som jag kallar för "fisk-Niclas"+en tredje gift man som jag träffade för ca.6år sen +en kompis sen förr+ 2st. ex.
Hmm? Vilka av dom här vill JAG träffa???? Vilka av dom här är BRA för mig??? Vilka av dom här BRYR sig om mig??? Såg det här på fb. nyss:-.-Du springer efter folk som minst bryr sig om dig, varför stannar du inte till, vänder dig om, och ser vem som springer efter dig?!
torsdag 22 september 2011
Rastlös!
Börjar känna mig rastlös i TANKARNA! Precis som jag brukar oroa mig om saker,som jag inte vet vad det är,så är jag KÄR idag och jag vet inte i vem.Man är lite kokobello! :-D
Vill göra en massa saker,men ingenting händer..Stinker svett..kommer inte ens in i duschen/badet..har klätt av mig dock.Sen så tänker jag gå ut på min promenad,men då blir jag ju svettig igen,jobbigt.:-/
Skulle vilja fixa till mig och ta lite nya bilder..köket måste städas..tvätt tvättas..Är sugen på att gå ut och dricka och umgås och flirta...Lite tecken på att speedade uppåtdagen är på g...ÄNTLIGEN! Hoppas den kommer igång ordentligt först imorgon,då jag ev. får besök.
Såg bilder på "Objektet" på en sida..så nu har jag sett honom i färg.Och han är så jävla VACKER!!UNIK!
Men jag har kunnat låta bli och skriva till honom nån mer och han är inte inloggad så ofta heller.
Under gårdagens diskussion med öppenv.kontakten så tyckte hon att jag skulle tycka att jag har varit duktig då jag kunnat låta bli alkoholen nu senaste veckorna/helgerna.Men det gör jag inte...känner mig duktig om jag kunnat hantera alkoholen och kunnat hantera mig själv då jag varit alkoholpåverkad..DÅ känner jag mig duktig. Har jag kommit ensam hem istället för att vakna hos någon okänd,eller vakna med någon okänd här hemma,har jag väskan och alla grejerna kvar..inte är blåslagen med trasiga kläder,inte har flashbacks där jag gör bort mig,ja,då känns det bättre,det här med att klara av och inte dricka under längre perioder är inte så svårt..Tråkigt,men inte så jag har abstinens..Kommer dock ALDRIG och bli hel-nykterist.BORING!
Jag KAN även dricka bara lite..men det är lite sällsynt och så blir jag så jävla olika påverkad,ibland tål man mycket och ibland behöver man bara smutta lite så får man blackouts.
Han min fd. klasskompis som kanske ska komma hit imorgon,är ju snäll och go..men ganska tyst ,"försiktig" och känslig...vilket i min värld är TRÅKIG! Och har jag min speedade dag,så kommer jag att tycka att det är jobbigt.Behöver spänning..tokerier,skratt,vild sex..för jag blir ju som drogad då och kan inte sitta i soffan eller biosalongen och mysa,vara still.
Vill göra en massa saker,men ingenting händer..Stinker svett..kommer inte ens in i duschen/badet..har klätt av mig dock.Sen så tänker jag gå ut på min promenad,men då blir jag ju svettig igen,jobbigt.:-/
Skulle vilja fixa till mig och ta lite nya bilder..köket måste städas..tvätt tvättas..Är sugen på att gå ut och dricka och umgås och flirta...Lite tecken på att speedade uppåtdagen är på g...ÄNTLIGEN! Hoppas den kommer igång ordentligt först imorgon,då jag ev. får besök.
Såg bilder på "Objektet" på en sida..så nu har jag sett honom i färg.Och han är så jävla VACKER!!UNIK!
Men jag har kunnat låta bli och skriva till honom nån mer och han är inte inloggad så ofta heller.
Under gårdagens diskussion med öppenv.kontakten så tyckte hon att jag skulle tycka att jag har varit duktig då jag kunnat låta bli alkoholen nu senaste veckorna/helgerna.Men det gör jag inte...känner mig duktig om jag kunnat hantera alkoholen och kunnat hantera mig själv då jag varit alkoholpåverkad..DÅ känner jag mig duktig. Har jag kommit ensam hem istället för att vakna hos någon okänd,eller vakna med någon okänd här hemma,har jag väskan och alla grejerna kvar..inte är blåslagen med trasiga kläder,inte har flashbacks där jag gör bort mig,ja,då känns det bättre,det här med att klara av och inte dricka under längre perioder är inte så svårt..Tråkigt,men inte så jag har abstinens..Kommer dock ALDRIG och bli hel-nykterist.BORING!
Jag KAN även dricka bara lite..men det är lite sällsynt och så blir jag så jävla olika påverkad,ibland tål man mycket och ibland behöver man bara smutta lite så får man blackouts.
Han min fd. klasskompis som kanske ska komma hit imorgon,är ju snäll och go..men ganska tyst ,"försiktig" och känslig...vilket i min värld är TRÅKIG! Och har jag min speedade dag,så kommer jag att tycka att det är jobbigt.Behöver spänning..tokerier,skratt,vild sex..för jag blir ju som drogad då och kan inte sitta i soffan eller biosalongen och mysa,vara still.
ECT-våldtäkt!
Jag blir så FÖRBANNAD,men är för svag/dålig för att orka skrika högt om hur kränt jag känner mig som människa! Kommer inte ihåg någonting om dom första gångerna jag togs till ECT:n..har svaga minnen om att dom förklarade att närminnet kan/brukar försvinna för en stund.Kommer ihåg den belysta sjuksalen där jag blev sövd och uppvakningsrummet och fikan efteråt man fick vingla till..Med kolhydratrika mackor på vitt bröd som jag inte kunde äta.Jag kände mig verkligen som en vinglande zombie då vi skulle gå till bilen och fraktas tillbaks till förvaringen på Ankaret,vi var flera zombies i bilen,men dom flesta var äldre,tror jag hörde siffror som 60st. elbehandlingar nämnas...för dom hjälper ju inte varaktigt..så mina 8st.var ingenting i jämnförelse.Jag har även för mig att allt skulle följas upp efter ett halvår...men nope,så har det inte blivit,mina behandlingar ska bara "glömmas bort"...trots att jag efteråt känner att det var den värsta VÅLDTÄKTEN jag varit med om.Jag kommer ALDRIG mer och få tillbaka dom förstörda hjärcellerna..minnet..det som är svart förblir svart.
Får googla om ord som jag glömt bort,får försöka leta efter kompisars namn på fb.,kolla i kartan om vägar som jag kört hur många gånger som helst tidigare,helt lönlöst och försöka komma ihåg när jag gjort vad osv.
http://www.elchocker.se/
Får googla om ord som jag glömt bort,får försöka leta efter kompisars namn på fb.,kolla i kartan om vägar som jag kört hur många gånger som helst tidigare,helt lönlöst och försöka komma ihåg när jag gjort vad osv.
http://www.elchocker.se/
Nutid-dåtid!
Tycker det är ganska läskigt och se vart världen är på väg.Teknologin gör oss DUMMA! Vi daltar med barnen,så dom inte behöver lära sig sunt förnuft eller inse faror.
Numera är allting gjort så barnsäkert som möjligt.Man kan inte ens bränna sig på ugnsluckan längre.Förr fick man alltid höra-Bränner hon/han sig en gång så lär hon sig! Numera ska dagisbarnen hållas under koll inom en viss radie,med hjälp av GPS..går dom utanför den gränsen och försöker "upptäcka" världen,så piiiipaaaa,så larmas det.
När jag var 7år och började i första klass...fick jag gå ensam till skolan,en sträcka på 5-7km.Gick på en kuslig skogsväg,bredvid en bilväg osv. ,både före skolan och efter skolan,höst,vinter och vår.Det gjorde ALLA ungar där och vi hade inga mobiltelefoner eller ännu mindre GPS.Efter skolan kunde vi gå till någon kompis och leka en stund. MEN,vi kunde hålla reda på tider SJÄLVA,vi kunde tänka SJÄLVA då vi skulle gå över vägen,vi kunde fixa mellanmål själva och handla..vi kunde TÄNKA och lära oss LEVA i verkligheten. Att man lär sig av sina MISSTAG gällde då.Vi hade inga cykelhjälmar,var sällan bältade i bilarna heller,barnen var UTE och lekte tillsammans och hittade på allt möjligt,varje dag var en upptäcktsfärd. Och vi BLEV överlevare,vi överlevde ju......
Numera är allting gjort så barnsäkert som möjligt.Man kan inte ens bränna sig på ugnsluckan längre.Förr fick man alltid höra-Bränner hon/han sig en gång så lär hon sig! Numera ska dagisbarnen hållas under koll inom en viss radie,med hjälp av GPS..går dom utanför den gränsen och försöker "upptäcka" världen,så piiiipaaaa,så larmas det.
När jag var 7år och började i första klass...fick jag gå ensam till skolan,en sträcka på 5-7km.Gick på en kuslig skogsväg,bredvid en bilväg osv. ,både före skolan och efter skolan,höst,vinter och vår.Det gjorde ALLA ungar där och vi hade inga mobiltelefoner eller ännu mindre GPS.Efter skolan kunde vi gå till någon kompis och leka en stund. MEN,vi kunde hålla reda på tider SJÄLVA,vi kunde tänka SJÄLVA då vi skulle gå över vägen,vi kunde fixa mellanmål själva och handla..vi kunde TÄNKA och lära oss LEVA i verkligheten. Att man lär sig av sina MISSTAG gällde då.Vi hade inga cykelhjälmar,var sällan bältade i bilarna heller,barnen var UTE och lekte tillsammans och hittade på allt möjligt,varje dag var en upptäcktsfärd. Och vi BLEV överlevare,vi överlevde ju......
onsdag 21 september 2011
DBT
Var på mitt första DBT-grupp möte.Det gick inte "så bra",för mig.Tårarna rann,var tvungen och gå därifrån 2ggr. och sen klarade jag inte heller och sitta kvar där till slutet. Ena gruppledaren som även är min öppenvårdskontakt satt sen med mig och pratade i nästan 2timmar i hennes rum.
Hon kollade även blodtrycket på mig och jag hade högt undertryck tydligen,fattar inte så mycket av sånt.Men troligen det som orsakat min svindel senaste tiden.
Nu är jag helt slut........
Hon kollade även blodtrycket på mig och jag hade högt undertryck tydligen,fattar inte så mycket av sånt.Men troligen det som orsakat min svindel senaste tiden.
Nu är jag helt slut........
Aftonbladet granskar..
Ja,Aftonbladet granskar psykvården.Och min hjärna fungerar precis som den alltid gjort,den stressar och blir manisk,jag kan inte släppa tankarna.Förut kunde jag stressa över saker på jobbet,kunde inte sluta tänka på det som blivit ogjort,det som skulle hända flera månader framåt i tiden,det jag sagt eller gjort osv. Min hjärna är en tänkande torktumlare,där tvätten aldrig blir torr utan fylls bara på med mer.
Ja,jag har senaste året,nu när jag varit tvungen och tänka tillbaka,diskutera mitt förflutna med öppenvårdskontakten,börjat tycka att livet är orättvist..ja,jag erkänner att det finns stunder då jag faller i någon sorts självömkan.DÄREMOT skyller jag inte allt som hänt på någon annan än mig själv,självhatet växer efter varje besvikelse,men är jag verkligen ENSAM "skyldig" till mitt mående,mitt beteende? Någon på Aftonbladets granskning får mig att tänka att jag som fått Borderline diagnos,är en självisk,patetisk människa,som tar mig fram i psykiatrikön med vassa armbågar,KRÄVER att JAG ska få hjälp,även fast det finns folk som mår sämre,har "värre" diagnoser mm.
Min hjärna är kaotisk...jag FÖRSTÅR inte vad som händer och varför...jag förstår inte varför jag inte orkar komma "tillbaka",bli den starka,kvinnan som klarar av ALLT ensam,jag förstår inte vem jag blivit,det här är inte jag...Även därför jag är ensam,för ingen annan känner mig nu heller och vet inte hur dom ska handskas med mig,en människa som kan brista i tårar helt plötsligt,eller bli vräsig eller bara drar mig undan och orkar inte bry mig om någon annan.
Jag blir även frustrerad då jag inte VET hur någon SKA kunna hjälpa mig eller hur jag ska TILLÅTA någon att hjälpa mig?..Jag är envis i mina tankar,har jag bestämt mig för att försvinna ifrån lidandet,så är det svårt att få mig och ändra på mig. Det enda skulle vara att den "plågande" jag,vill att jag ska leva kvar här och må dåligt,låta människor skada mig både fysiskt och psykiskt.
Äh! Jag vet inte...tar en timme i taget just nu.Hoppas att det finns mirakel kanske? En som gör att jag mår bra,lika plötsligt som jag "rasade",någon som fyller bägaren med lyckodryck,den som rann över med skit..Diarré ur mitt liv.
Ja,jag har senaste året,nu när jag varit tvungen och tänka tillbaka,diskutera mitt förflutna med öppenvårdskontakten,börjat tycka att livet är orättvist..ja,jag erkänner att det finns stunder då jag faller i någon sorts självömkan.DÄREMOT skyller jag inte allt som hänt på någon annan än mig själv,självhatet växer efter varje besvikelse,men är jag verkligen ENSAM "skyldig" till mitt mående,mitt beteende? Någon på Aftonbladets granskning får mig att tänka att jag som fått Borderline diagnos,är en självisk,patetisk människa,som tar mig fram i psykiatrikön med vassa armbågar,KRÄVER att JAG ska få hjälp,även fast det finns folk som mår sämre,har "värre" diagnoser mm.
Min hjärna är kaotisk...jag FÖRSTÅR inte vad som händer och varför...jag förstår inte varför jag inte orkar komma "tillbaka",bli den starka,kvinnan som klarar av ALLT ensam,jag förstår inte vem jag blivit,det här är inte jag...Även därför jag är ensam,för ingen annan känner mig nu heller och vet inte hur dom ska handskas med mig,en människa som kan brista i tårar helt plötsligt,eller bli vräsig eller bara drar mig undan och orkar inte bry mig om någon annan.
Jag blir även frustrerad då jag inte VET hur någon SKA kunna hjälpa mig eller hur jag ska TILLÅTA någon att hjälpa mig?..Jag är envis i mina tankar,har jag bestämt mig för att försvinna ifrån lidandet,så är det svårt att få mig och ändra på mig. Det enda skulle vara att den "plågande" jag,vill att jag ska leva kvar här och må dåligt,låta människor skada mig både fysiskt och psykiskt.
Äh! Jag vet inte...tar en timme i taget just nu.Hoppas att det finns mirakel kanske? En som gör att jag mår bra,lika plötsligt som jag "rasade",någon som fyller bägaren med lyckodryck,den som rann över med skit..Diarré ur mitt liv.
tisdag 20 september 2011
Snälla dottern igen..
Ja,nu har morsan och lillebrorsan varit här hela dagen.Jag är helt slut..Morsan var precis som förut,ville ha saker..Nu behövde hon desperat en kofta till hemresan,då hon glömt bort och ta med sig en hemifrån.Vi hittade till slut en,som inte var för tjock,inte var för tunn,inte var 100% Acryl,utan skärp,med knappar,inte var i tråkig färg osv.osv. Bara det att den kostade 250kr,så hon började sucka att-Undrar om jag precis skulle kunna ha pengarna till den?! Jag sa-Jag köper den åt dig...Sen ville/behövde hon även ha strumpor..vilket jag också köpte.
Hon är Hypokondriker och i timmar fick man lyssna på alla hennes eventuella sjukdomar,som innebär allt ifrån reumatism till Psoriasis och gud vet vad.
Sen fick hon nog av mig och ville åka tillbaks till stroppsyrran,så stroppsyrran slapp vara ensam med sin lille son då hennes sambo var i Norge över dagen på jobb och skulle komma hem sent. Bara det att dom varit där sen i fredags...Fick övertala dom att stanna hos mig på middag,(hade redan tinat fisk till fisksoppan)..Märkte hur besviken morsan blev...stroppsyrran hade nämligen tänkt bjuda dom på kyckling med nån senapssås.
Började gråta då jag kramade om lillebrorsan..har saknat honom,han bodde hos mig förut,men även han har valt stroppsyrrans sällskap senaste åren.
Jag ska köra dom till båthamnen imorgon..för ingen annan kan.
Hon är Hypokondriker och i timmar fick man lyssna på alla hennes eventuella sjukdomar,som innebär allt ifrån reumatism till Psoriasis och gud vet vad.
Sen fick hon nog av mig och ville åka tillbaks till stroppsyrran,så stroppsyrran slapp vara ensam med sin lille son då hennes sambo var i Norge över dagen på jobb och skulle komma hem sent. Bara det att dom varit där sen i fredags...Fick övertala dom att stanna hos mig på middag,(hade redan tinat fisk till fisksoppan)..Märkte hur besviken morsan blev...stroppsyrran hade nämligen tänkt bjuda dom på kyckling med nån senapssås.
Började gråta då jag kramade om lillebrorsan..har saknat honom,han bodde hos mig förut,men även han har valt stroppsyrrans sällskap senaste åren.
Jag ska köra dom till båthamnen imorgon..för ingen annan kan.
Morsan..
Idag ska jag träffa morsan och lillebrorsan. Vet att dom kommer och ge mig "blickar",för jag är den första människan i släkten som är "psyksjuk"..kommer och känna mig som en udda varelse,från Mars eller nåt.Hör att morsan är rädd för att åka bil med mig,hon tror väl att jag ska köra oss alla i en bergsvägg.
Jag känner mig apatisk,men ska försöka orka.
"Objektet" tolkade som att jag skulle vara arg eller hata min morsa..men jag känner egentligen ingenting för henne.Allt hon har gjort mot mig,är ganska overkligt på nåt sätt,som något som jag bara läst i en bok,en påhittad story.Tyvärr så överlevde jag i den boken,trots att den inte hade ett lyckligt slut.
Jag känner mig apatisk,men ska försöka orka.
"Objektet" tolkade som att jag skulle vara arg eller hata min morsa..men jag känner egentligen ingenting för henne.Allt hon har gjort mot mig,är ganska overkligt på nåt sätt,som något som jag bara läst i en bok,en påhittad story.Tyvärr så överlevde jag i den boken,trots att den inte hade ett lyckligt slut.
måndag 19 september 2011
FET!
Igår åt jag bara två st. mackor eftersom jag aldrig gick på min promenad..
Idag åt jag både frukostmackan och sen vitabönor i tomatsås,med broccoli till middag..satt här på min stol i ganska tajta byxor och magfläsket var som en jätteMichelinring på midjan..Så ut och panikpromenera och även träna magen flera gånger.
Ska lägga mig snart,innan jag ev. blir sugen på att äta nåt.
Imorgon kommer morsan och lillebrorsan på besök..Ska kanske öva på ett Miss-universumleende framför spegeln innan jag åker och hämtar dom. :-/
Har tänkt på gårdagens överraskningsbesökare...försöker "se" oss tillsammans.En känslig man,som säger att han tyckt om mig sen vi gick i 3:an och att han tänkt på mig i hela sitt liv,sen dess, trots att han flyttade efter nian...känns så overkligt för mig.
Idag åt jag både frukostmackan och sen vitabönor i tomatsås,med broccoli till middag..satt här på min stol i ganska tajta byxor och magfläsket var som en jätteMichelinring på midjan..Så ut och panikpromenera och även träna magen flera gånger.
Ska lägga mig snart,innan jag ev. blir sugen på att äta nåt.
Imorgon kommer morsan och lillebrorsan på besök..Ska kanske öva på ett Miss-universumleende framför spegeln innan jag åker och hämtar dom. :-/
Har tänkt på gårdagens överraskningsbesökare...försöker "se" oss tillsammans.En känslig man,som säger att han tyckt om mig sen vi gick i 3:an och att han tänkt på mig i hela sitt liv,sen dess, trots att han flyttade efter nian...känns så overkligt för mig.
Porrigt!
Tror jag är lite mer uppåt idag,inte mycket, men lite.Fast när jag vaknade imorse så fick jag nästan panikångest av vädret utanför..storm och regn som piskade mot rutan,mår dåligt av sånt väder.
Men har kollat på porr i datorn..såg på en porrfilm som handlade om en tjej som blev våldtagen och bunden av 5st män som hade brytit sig in i hennes lägenhet...Vart kluvet upphetsad av det...
Jag har även kommit på en ny sak som gör mig kåt..och det är nakna äldre gubbar,gärna att dom bögar tillsammans,eller bara att se gamla äldre nakna gubbar,vilket jag gjorde på nudistbadet i somras. Jag hade deras dinglande kukar i minnet resten av dagen sen,som jag onanerade till.Undrar om det har nåt med min faderskomplex och göra? Fantiserade även igår att jag tvättade/tvålade in en gammal,skrynklig man och då även hans kuk,så han fick stånd.(Borde nog inte fundera på att jobba inom äldrevården med såna tankar i huvudet??!!)
"Fyradygnsknullet" ville att vi skulle spela rollspel,där jag låtsades knulla hans farsa..hade nämligen sett hans farsa och tyckte han såg "charmig" ut och sa att jag tror att han varit en kvinnokarl..Nu var han typ 70bast och faktiskt ganska lik min egen pappa.
Men har kollat på porr i datorn..såg på en porrfilm som handlade om en tjej som blev våldtagen och bunden av 5st män som hade brytit sig in i hennes lägenhet...Vart kluvet upphetsad av det...
Jag har även kommit på en ny sak som gör mig kåt..och det är nakna äldre gubbar,gärna att dom bögar tillsammans,eller bara att se gamla äldre nakna gubbar,vilket jag gjorde på nudistbadet i somras. Jag hade deras dinglande kukar i minnet resten av dagen sen,som jag onanerade till.Undrar om det har nåt med min faderskomplex och göra? Fantiserade även igår att jag tvättade/tvålade in en gammal,skrynklig man och då även hans kuk,så han fick stånd.(Borde nog inte fundera på att jobba inom äldrevården med såna tankar i huvudet??!!)
"Fyradygnsknullet" ville att vi skulle spela rollspel,där jag låtsades knulla hans farsa..hade nämligen sett hans farsa och tyckte han såg "charmig" ut och sa att jag tror att han varit en kvinnokarl..Nu var han typ 70bast och faktiskt ganska lik min egen pappa.
söndag 18 september 2011
Pling,plong!
Ja,helt plötsligt plingade det på dörren och där stod han,klasskompisen,som jag träffade i vintras senast.Han håller på och separera från sin sambo (dom är visst inte gifta)..han har bott i sin bil hela helgen..synd att han inte kom tidigare,så hade vi båda sluppit vara ensamma.
Han är snäll,mjuk och go...var så skönt och få vara nära någon och bara mysa,trots att det höll på och hetta till strax innan han skulle åka. Vi ska nog träffas nästa helg..gå på bio ev. eller bara vara här och umgås.
Han sa att han längtar redan och hoppas att veckan går fort.
Är lite virrvarr i tankarna nu...vad händer och vad kan jag tillåta och hända? Jag faller ju inte för snälla snubbar.
Han är snäll,mjuk och go...var så skönt och få vara nära någon och bara mysa,trots att det höll på och hetta till strax innan han skulle åka. Vi ska nog träffas nästa helg..gå på bio ev. eller bara vara här och umgås.
Han sa att han längtar redan och hoppas att veckan går fort.
Är lite virrvarr i tankarna nu...vad händer och vad kan jag tillåta och hända? Jag faller ju inte för snälla snubbar.
Stressad avslappning.
Jag har så svårt och varva ner..direkt när jag försöker..som i badet nu,så börjar hjärtat banka fort,tankarna stressar.Nu funderade jag på vad jag kan äta utan att spy upp, om jag inte går någon promenad..om jag tränar magen ändå,kan jag äta lite mer då?
Jag borde ju vara lyckligare nu då jag äntligen har lyckats bli smalare..mina grova överarmar börjar äntligen se kvinnligt smala ut,min rygg har inte längre fettvalkar,ansiktet är inte bulligt och degen på magen är nästan borta,det är ju det här jag har strävat efter i flera år utan att lyckas.NU skulle jag äntligen kunna slappna av då jag är naken med en man,det skulle kanske inte vara hela världen om han råkade nudda min mage.Men nu klarar jag inte av och träffa någon längre,orkar inte..smal och lycklig? Varför blev det inte så? Varför älskar jag mig inte mer nu? Jag har ju lyckats med något igen? Är jag ens stolt? Knappast...Numera tänker jag att -jag kan bättre och jag måste fortsätta och vara så här hård med dieten,annars blir jag som förut ,så allt kämpande har varit förgäves,jag får inte tillåta mig och bli svag.
Nu kokar jag min kvinno-te och tar en knäckemacka med senap,tomat och saltgurka på.Kanske ser jag på nåt bantningsprogram..som -Ät dig sexig..eller ......
Där vart det oväntat stopp,fick BESÖK!! Min gamla klasskompis,som jag skrev om längre ner kom överraskande och hälsade på. Mysigt..
Jag borde ju vara lyckligare nu då jag äntligen har lyckats bli smalare..mina grova överarmar börjar äntligen se kvinnligt smala ut,min rygg har inte längre fettvalkar,ansiktet är inte bulligt och degen på magen är nästan borta,det är ju det här jag har strävat efter i flera år utan att lyckas.NU skulle jag äntligen kunna slappna av då jag är naken med en man,det skulle kanske inte vara hela världen om han råkade nudda min mage.Men nu klarar jag inte av och träffa någon längre,orkar inte..smal och lycklig? Varför blev det inte så? Varför älskar jag mig inte mer nu? Jag har ju lyckats med något igen? Är jag ens stolt? Knappast...Numera tänker jag att -jag kan bättre och jag måste fortsätta och vara så här hård med dieten,annars blir jag som förut ,så allt kämpande har varit förgäves,jag får inte tillåta mig och bli svag.
Nu kokar jag min kvinno-te och tar en knäckemacka med senap,tomat och saltgurka på.Kanske ser jag på nåt bantningsprogram..som -Ät dig sexig..eller ......
Där vart det oväntat stopp,fick BESÖK!! Min gamla klasskompis,som jag skrev om längre ner kom överraskande och hälsade på. Mysigt..
Bara vara..
Ska jag tillåta mig och inte gå på nån promenad idag? Ha en bara vara dag framför tv:n,ta ett avslappnande bad med tända ljus? Jag vet inte om jag mår så mycket bättre av såna här dagar,jag tänker så mycket mer.Pratade med min morsa precis..hon kommer inte imorgon än som vi planerat,utan skjuter fram det till på tisdag,för stroppsyrran behöver ha henne där hos sig.Spelar ingen större roll mig.Så har det ju alltid varit,min stroppsyrra kommer i första hand.
Stirrar på förpackningen av mina antidepressiva (Citalopram),ska jag börja med dom idag? Jag börjar inte med dom i förhoppning om att jag ska bli "gladare",utan jag hoppas att dom sänker mig ännu djupare, tänker på dom som självmordspiller,som ska göra allt svart.
Jag funderar mycket hur det skulle ha varit och få uppleva kärlek och trygghet..för min del så är det bara sånt jag kan läsa om..overkligt.Lika overkligt som då jag ser på tv..tex112,där föräldrar är förtvivlade över att deras barn skadat sig. Jag genomgick en omfattande ryggoperation vid 12års åldern,hade ingen där,varken dagarna inna op. eller tiden efter op. Sköterskorna tyckte synd om mig,eftersom det var svårt och ta blodprover på mig,det finns nån förklarning till det det,blodet liksom stannar upp på nåt sätt..iaf. så fick dom sticka mig så många gånger och försöka, så båda mina armar var fulla av stickhål och jag hade stora blåmärken,såg ut som värsta pundaren.Tillslut så fick en kirurg tillräckligt med blod.
I alla mina längre förhållanden,så har jag varit den som tar hand om allt,både snubben och ekonomin.
Ja,ja...vad hjälper det och älta allt det här egentligen?! Tycker jag synd om mig själv? Eller är det bara att jag inte FÖRSTÅR? Jag ser människor i tv,människor som bor långt ifrån civilationen,mördare,extremt feta,mindre intelligenta osv.men ÄNDÅ har dom hittat någon käresta,en livskamrat som älskar och bryr sig om dom.
Stirrar på förpackningen av mina antidepressiva (Citalopram),ska jag börja med dom idag? Jag börjar inte med dom i förhoppning om att jag ska bli "gladare",utan jag hoppas att dom sänker mig ännu djupare, tänker på dom som självmordspiller,som ska göra allt svart.
Jag funderar mycket hur det skulle ha varit och få uppleva kärlek och trygghet..för min del så är det bara sånt jag kan läsa om..overkligt.Lika overkligt som då jag ser på tv..tex112,där föräldrar är förtvivlade över att deras barn skadat sig. Jag genomgick en omfattande ryggoperation vid 12års åldern,hade ingen där,varken dagarna inna op. eller tiden efter op. Sköterskorna tyckte synd om mig,eftersom det var svårt och ta blodprover på mig,det finns nån förklarning till det det,blodet liksom stannar upp på nåt sätt..iaf. så fick dom sticka mig så många gånger och försöka, så båda mina armar var fulla av stickhål och jag hade stora blåmärken,såg ut som värsta pundaren.Tillslut så fick en kirurg tillräckligt med blod.
I alla mina längre förhållanden,så har jag varit den som tar hand om allt,både snubben och ekonomin.
Ja,ja...vad hjälper det och älta allt det här egentligen?! Tycker jag synd om mig själv? Eller är det bara att jag inte FÖRSTÅR? Jag ser människor i tv,människor som bor långt ifrån civilationen,mördare,extremt feta,mindre intelligenta osv.men ÄNDÅ har dom hittat någon käresta,en livskamrat som älskar och bryr sig om dom.
Varför är jag så här?
"Objektet" jag skriver med här på nätet,är ganska HEMSK mot mig,han trycker ner mig totalt,min lilla uns självkänsla jag ev. hade är totalt borta..han gör så smärtsamt ont med sina ord.Och ÄNDÅ är jag helt jävla besatt av honom..jag sitter här med blödande öppna sår i hjärtat och vill att han ska bara fortsätta och plåga mig.
Fast hans senaste mening var jobbig och smälta,så jag försöker och inte ta emot mer,just nu iaf. :-(
Fast hans senaste mening var jobbig och smälta,så jag försöker och inte ta emot mer,just nu iaf. :-(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)