Jag har så svårt och varva ner..direkt när jag försöker..som i badet nu,så börjar hjärtat banka fort,tankarna stressar.Nu funderade jag på vad jag kan äta utan att spy upp, om jag inte går någon promenad..om jag tränar magen ändå,kan jag äta lite mer då?
Jag borde ju vara lyckligare nu då jag äntligen har lyckats bli smalare..mina grova överarmar börjar äntligen se kvinnligt smala ut,min rygg har inte längre fettvalkar,ansiktet är inte bulligt och degen på magen är nästan borta,det är ju det här jag har strävat efter i flera år utan att lyckas.NU skulle jag äntligen kunna slappna av då jag är naken med en man,det skulle kanske inte vara hela världen om han råkade nudda min mage.Men nu klarar jag inte av och träffa någon längre,orkar inte..smal och lycklig? Varför blev det inte så? Varför älskar jag mig inte mer nu? Jag har ju lyckats med något igen? Är jag ens stolt? Knappast...Numera tänker jag att -jag kan bättre och jag måste fortsätta och vara så här hård med dieten,annars blir jag som förut ,så allt kämpande har varit förgäves,jag får inte tillåta mig och bli svag.
Nu kokar jag min kvinno-te och tar en knäckemacka med senap,tomat och saltgurka på.Kanske ser jag på nåt bantningsprogram..som -Ät dig sexig..eller ......
Där vart det oväntat stopp,fick BESÖK!! Min gamla klasskompis,som jag skrev om längre ner kom överraskande och hälsade på. Mysigt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar