Ett mess till DIG,som inte betyder någonting!

Vadå VALT o må dåligt?!
har jag VALT o bli lämnad i en lada o svälta o ha en full bajsblöja
som ett åring.Har jag VALT o få polio,efter den händelsen,vilket gjorde att
min rygg blev sned?
Har jag även VALT o vara "föräldralös" o driva ute på gatorna
med brorsan o tigga,redan som liten,även gått på järnvägsspåren,vi drev
ute hela dagarna o jag var 2-4år då,brorsan var 2år äldre.Valt o hamna på barnhem o fosterhem,där ingen brytt sig,på fosterhemmet var enda viktiga att jag satt vid radion varje söndag o lyssnade på gudstjänst,man fick inte ens gå o kissa medans den höll på.

Har jag VALT o få en pappa som är så full att han inte ens fick komma
in på BB när jag föddes? En pappa som var tillsammans med min mormor,
innan morsan visade att det finns en yngre fitta o få.
Har jag VALT o vara på väg o drunkna i en sumpmark,ute i skogen som 4åring,
o sen få stryk o få stå i ett hörn utan mat resten av dagen för att min ena
stövel blev kvar där.
Har jag VALT alla äckelgubbarnas tafsande händer på mig?
Har jag VALT att den enda vuxna människan jag älskade,lämnade mig utan ens ett
hejdå?!
Har jag VALT o gå igenom en stor ryggoperation,ensam,som jag inte fick sitta efter
på ett halvår o fick bära en jävla korsett av skinn o metall,som satt från hakan o ner till
benen i nio månader..har jag VALT o få ett operationssår under korsetten som
ruttnade o tog nästan livet av mig?
Har jag valt en morsa som dyrkade min stroppsyrra,så jag fick inte ens sjunga i bilen,
för stroppsyrran hade finare röst.
Har jag VALT o bli lämnad ensam hemma som hundvakt som 9-åring,då resten av familjen
åkte på semester??+ en massa saker jag både förträngt o inte fått veta av dom som vet.
Sen efter 14-års åldern så kan man mer säga att VALDE o vara med folk,som gjorde mig illa,
jag gjorde illa mig själv,djupaste såren sitter inne i mig,eftersom jag inte vill skära
på min kropp för jag tycker jag är tillräckligt ärrig o ful redan som jag är.
Jag ÄR väl svag,eftersom jag inte klarat av o ta livet av mig själv än..
men det är mest för att den där jäveln inne i mig NJUTER av att jag mår dåligt,svälter mig eller spyr upp maten,
att jag låter andra göra mig illa, så den ser till att jag är kvar här o plågas.
Jag var hos en man som fick behandla mig som sin knulldocka
i fyra dygn..han räknade att det gick för han 20ggr..Han var en hård,manlig man.Han ville även spela rollspel,
njöt av att föreställa att jag knullade hans pappa.
Men det var ju också självvalt att jag åkte dit.
Men då undrar jag lite att alla andra som gör sig själv illa,VÄLJER dom också det?
Dom som är manodepressiva,borderline,schizo mm. kan vi egentligen välja BORT o vara
det?? Vi kanske bara tycker synd om oss själva,hittar på saker för att få uppmärksamhet??
Ska jag även må dåligt då jag stoppar nåt i munnen,för folk i Afrika o säkert även i Sverige
svälter...så jag borde vara LYCKLIG som har den där knäckebrödsbiten??!!
Vad gnäller jag för?? Jag är inte blind,jag SER solen o allt det vackra,varför är jag inte lycklig o tacksam varje dag???

Den största är kärleken säger dom..därför jag är tom,för jag har aldrig blivit älskad!
DU var nu den som jag tyckte om,, som högg! Det gör ont,men jag finns kvar...kanske hittar jag en ny jag tycker om som kan visa hur värdelös,obetydlig jag är...
Dom som gjort mig mest illa är inte dom som skadat mig kroppsligt,fistat,spräckt min anal,slagit sönder mig..utan NI som jag tyckt om,som jag TROTT i min dumma hjärna har tyckt om mig..som min "måbramänniska",som sms:ade till psyket att han var såååå kär i en annan tjej,jag hade hellre fått ett hårt slag i ansiktet av honom,DET hade gjort mindre ont.

Ja,jag är duktig!!

Känns sjukt bra att ha klarat av någonting och det med BRA betyg. Gick en truckkurs och var bland dom skickligaste. Fast igår var INTE min dag..fick hjärnsläpp på kursen,slutade tänka och fick därför åka tillbaks idag,men idag gick det hur bra som helst. Huh!
Men vad jag ställer höga krav på mig själv!? Hur ska jag kunna låta bli? Det var en tjej till på kursen och hon var också duktig,så det blev nästan en tävling mellan oss två.Sen när hon klarade den 3:je trucken ua. så fick jag prestationsångest o klantade förstås till allt. Hade PMS igår också,vilket inte gjorde saken bättre.
Jag skakade som jag hade haft Parkinson fortfarande då jag kom hem och sen släppte spänningen och jag föll i tårar,även av besvikelse över att jag inte presterat 100%.
Har kommit fram till att jag är en beröms-vampyr! Jag MÅSTE få beröm för att inte bli deppig,eller att jag ska tycka att jag är värdelös. Varför kan jag inte tycka att jag duger som jag är...jag BEHÖVER inte vara bäst,vackrast eller smarast..det duger att jag gör mitt bästa?!
Jag ska ju ev. gå på DBT...får nog öva på mitt tänk där.
Idag är jag är nöjd över mig själv,men det behövs inte mycket för att jag ska glömma allt positivt och bara kommer ihåg om någon sagt något negativt om mig,eller om jag inte klarat något så bra som kräver av mig själv. :-(