Ny rubrik..

Märker då jag tänker skriva rubriker att det ofta blir samma. :-(
Är så jävla förvirrad...tredje eller fjärde gången det inte GÅR för han!! Det har aldrig hänt mig,eller så har dom slaknat åtminstonde,han har praktstånd men det går bara inte!! Hur vi än gör!
Han är trött och full och har somnat nu..tjatat om hur mycket han älskar mig och försöker få mig och övertyga honom hur mycket jag behöver honom och hur kär jag är. LOVA...dyker upp hela tiden trots att jag har förklarat att jag kan inte lova nåt..bara försöka. Han vill inte satsa på ett osäkert kort säger han..ja,jag ÄR ett osäkert kort..så....
Whisky med Cola är JÄVLIGT gott!!

Skakig..

Är helt jävla skakig igen och har hjärtklappning,vet inte om jag är nervös då fd.klasskompisen ska komma,eller vad det är. Kan ju även vara sömnlösheten,ny medicinering med antidepressiva och oron för kommande arbetsträning. Vädret utanför gör inte saken bättre.Har faktiskt fått trauman från mitt senaste jobb,nåt jag tänkte på inatt då jag inte kunde somna. Var nämligen arbetsledare inom park/trädgård..men min chef var HEMSK,oavsett väder så skulle man göra det som var för säsongen,spelade ingen roll om det var storm,vi skulle blåsa löv tex. Sen att jag blev påtvingad och jobba med andra,trots att jag hade velat sköta mitt,mådde dåligt som fan med andra och klarade bara av det genom att lyssna på radio..som jag skrev nedanför så mådde jag lika dåligt på det där stället som om jag hade blivit våldtagen varje dag,hade kanske föredragit och BLI våldtagen förresten..ändå så jobbade jag där i 4år...nää,ska försöka och inte tänka på det där nu,mår jobbigt nog ändå.

I can´t sleep!

Fjärde natten i rad,som jag ligger här sömnlös...huvudet fullt av menlösa tankar,kan inte hjärnan bli tom nångång? Eller är det bara först allting svartnar som förut...Det var faktiskt ganska skönt,nu när jag tänker efter.

Jag hade en gång en vän..

En tjej vän..Har inte haft många såna i mitt liv,knappt ens kompisar..Nu har jag inte haft någon som bott nära,som jag kunnat träffa, ringa till,som ringer till mig,som jag (går ut)och festar med,äter,fikar och promenerar med på ca. 10-15år!! Har inte ens tänkt på att det är så länge sen min dåvarande bästis flyttade till ett annat land. Har försökt släppa in någon ny,men det funkar bara inte..inte så nära iaf.
Träffade min rumskompis från psyket några gånger,hon blev som en dotter/lillesyster för mig..men det funkade inte i länge,hon krävde för mycket av mig och var för ostabil för att jag skulle orka,klara av och umgås med henne.Hon fick ett psykanfall här hos mig,började slänga allt mitt smink i toan,spolade slut på handtvålen osv.när jag fick hem henne,så sprang hon till köket och hämtade en stor kökskniv och började hugga i armen,så jag fick ringa efter ambulans. Ambulanspersonalen frågade om jag var hennes vårdare,jag svarade-Nej,jag är också psyksjuk!
Just den dagen hade jag haft en riktigt jobbig dag också..tror det var därför hon blev så rabiat,för jag var ganska kylig/oberörd mot henne..orkade inte bry mig,tyvärr.

Samtal..

Hade jag inte vetat bättre,så kunde jag misstänkt att fd.klasskompisen läser min blogg.
Han ringde för ett tag sen och sa att han varit så orolig för att jag inte ska vilja träffa han igen.Han lät ledsen.Jag sa att han har rätt och vara lite orolig..det här är inte lätt för mig,att våga chansa att bli sårad igen,mitt mående ställer till det osv. ,men jag lovade och ge oss en chans,inte ta förhastade beslut en dålig dag med negativa tankar.

Arbetsträning

Scrollade snabbt igenom vad arbetsträning innebär,bara precis så mycket som jag kände att jag klarade av. Såg ord som ansöka om ersättning istället för sjukpeng,pågå i högst 3månader,eller var det upp till ett år om man inte återgår till sitt gamla jobb?..Minst 2timmar om dagen..osv.
där hade jag redan fått hjärtklappning och hjärnspöken,räckte så...
Som sagt jag klarade inte ens av DBT-gruppmötet,trots att min öppenvårdskontakt var gruppledare..Jag blir helt slut i huvudet och kroppen,precis som jag skulle sprungit maraton och löst problematiska uppgifter,efter alla möten,till och med öppenvårdskontakten som jag har bra känslor för,får värsta panikatackerna då jag ska träffa läkare,är inte ens medveten om allt som sägs,klarar inte av och förstå,komma ihåg allt...
Nu efter varje helg tillsammans med fd.klassk. så är jag helt förstörd..ätstörningarna ökar,pressen på att bli lycklig/normal ökar...
Tänkte nyss att jag mådde lika dåligt på mitt senaste jobb,som om jag hade blivit våldtagen varje dag.
Mina 2st. senaste chefer har även utnyttjat mig sexuellt,den första våldtog mig nästan och den andra utnyttjade mig då jag var jättepackad på en firmafestresa...medans jag red honom i sängen,eller om jag sög av honom,kommer inte ihåg riktigt,så ringde han till en annan brud som han hellre ville ha där i hotellrummet.Sprang därifrån,naken med mina kläder i handen i korridoren och hissen ner till mitt rum.
Efter den händelsen så såg jag att han avskydde mig bara mer..behandlade mig ännu kyligare.
Jag har ingen aning om vad jag vill/kan börja jobba med i framtiden.Har funderat på att bli massös..då får jag jobba ensam.Funderade på äldrevård,men senaste tiden har jag fått sexuella fantasier om äldre gubbar och då känns det inte rätt att behöva ev. tvätta av en sån,lite som att låta en pedofil jobba på dagis?!
Återigen kommer tankarna att jag ORKAR inte längre,jag vill ge upp!

Tröst i höst?!

Kan jag leva ett liv utan självdestruktivitet? Utan att träffa "kukarna",utan att göra bort mig i fyllan,knulla med okända,utan ätstörningar,utan att psykisk/fysisk misshandel,utan att kräva för mycket av mig själv på arbetsplatserna,tycka att mitt utseende är okej och inte grotesk,utan att förstora upp varenda liten grej,sluta grubbla på om jag "duger" hela tiden,utan att ta åt mig allt /känna mig påhoppad,kan jag någonsin lita på en man igen,tro att någon kan älska mig utan att vilja äga mig eller ändra på mig??
Kan man verkligen laga allt inuti,det som är så trasigt? Jag ser ju till själv att saker händer,som gör att jag går söder mer och mer.Grubblar ju redan på det här med fd.klasskompisen,ska jag göra slut redan nu,varför vänta när det ändå kommer och braka snart? Jag kanske bara är en tröst för honom nu då han bråkat med sin sambo,ett ställe han kan bo på istället för i långtradaren?
Det finns en till man,som separerat från sin kärring precis och han vill också träffa mig  i hans nya lya,han var också otrogen mot henne med mig.
Sen finns en tredje man som också han har det struligt hemma med tanten,får ingen sex osv. ja,även han tjatar om att han vill träffas.

Ännu än sömnlös natt..

Vi har sjukt lyhörd trappuppgång,i början när jag hade flyttat in här och grannen öppnade/låste sin dörr,så trodde jag att dom var på min dörr,man hör när folk pratar,plingar på dörren osv. Imorse strax efter jag äntligen somnat så väcktes jag av hårda knackningar..det lät precis som nån hade knackat på en fönsterruta,så jag blev rädd att någon tagit sig ut på balkongen,bor nämligen på 2:ra  våningen,så det hade varit enda rutan dom kom åt om det inte var en brandman med stege.(Har delad balkong med en granne,med vägg emellan,men man kan klättra över). Fattar fortfarande inte vad det var..men kunde inte somna om sen på länge..sen när jag äntligen somnade om..så gallskrek grannungen hela vägen hemifrån tills dom kom så långt bort att ljudet försvann,efter ca 15-20min. Så då vart man väckt igen. Höll precis på och drömde lite jobbiga drömmar också,om läkare,så vaknade med hjärtklappning och spänningshuvudvärk.

Nu förstår jag en utav anledningarna till att jag "rasade"...hade haft sömnsvårigheter hur jävla länge som helst,svårt och somna,nästan rädd för att somna,när jag väl somnat så vaknar jag typ en gång i timmen,mitt i drömmarna.Har även haft ett riktigt anstängande/tungt jobb och tyngre då jag mått dåligt även psykiskt,lider ju av BDD..så har inte kunnat slappna av angående mitt utseende..har sjukt jobbigt att arbeta och umgås med andra,har bara klarat av det,genom att lyssna på radio hela dagarna för att försöka koppla bort dom.

Har bestämt mig för att inte gå på mina promenader den här veckan..klarar inte av höstrusket där ute,mår dåligt. Det konstiga är att nu när jag inte gått promenader,inte ens varit ute på flera dagar,så är mina händer varma,istället för iskalla som dom har varit i flera månader. Spyr en gång om dagen,men äter också..har inte gått upp och det är det viktigaste.

:-(

Fick panikångesattack nyss efter att ha skakat som en med Parkinson hela morgonen/förmiddagen,fick nämligen kallese till fk/arbetsförmedligen och försökte ändra tiden men det gick inte.Har ju väntat och oroat mig för den där kalleselsen i veckor,ska dit på måndag redan,vilket innebär att jag inte får med mig min öppenvårdskontakt utan får gå dit ensam.
Jag har knappt sovit sen i lördags..vinet hjälpte inte heller,somnade nångång på morgonkvisten ett tag.Har hjärtklappning,skakar,hjärnan överarbetar,är spänd och ängslig.Jag blir även mer orolig i kroppen då det blåser ute. Känner press på mig att jag måste komma ut på mina raska promenader..jag måste iväg och handla och till apoteket..ska nog inte sluta så här tvärt med sömntabletter.Fan!

Jag är inte så smart...

Dricker vin nu för att kanske kunna somna lättare utan tabletter..ska jag bli beroende av DET istället? Och tänkte mig inte för att jag tog antidepressiva för första gången idag,inte så smart och dricka alkohol då kanske? Äh! Orkar inte bry mig...shit happends.
Har ändå planer på att hämta ut mer tabletter,som jag ska ha här hemma "i fall att",världen blir svart igen och jag vill försvinna.
USCH! Hösten är jobbig för mig,har alltid varit..och nu känns den ännu mer som dödens årstid,allt dör och jag med den.
Jag har ju någon som älskar mig nu,bryr sig om mig och talar om det hela tiden..varför är jag inte lycklig?
Han är lycklig,han har äntligen  "fått" sin ungdomskärlek,som han aldrig slutat tänka på (mig)..han sa igår att han tror att -om vi hade blivit ihop redan då,så hade vi fortfarande varit ihop,för jag är hans *love of life.
Han somnade i soffan igårkväll och när han vaknade till litegrann emellanåt,så sa han-Lämna mig aldrig!
Han ser redan en framtid med mig och vill att vi ska bo ihop senast nästa sommar.
Jag är bara RÄDD,allting är så nytt och annorlunda för mig,jag måste lära mig och tänka annorlunda,tycka annorlunda,bete mig annorlunda..egentligen till det bättre,men klarar jag av det? Bara att ha vanlig vaniljsex,där jag inte blir utnyttjad,man kan smekas utan att det leder till sex,han kan tillfredställa mig utan att jag behöver göra det samma för honom...ja,allt är så annorlunda mot vad jag är van vid.

För mycket igen..

Jag blir stressad i hjärnan av allt igen.Ska ju försöka sluta med sömntabletter,vilket gör att jag sover lite och vaknar hela tiden..väntar på brev från FK/arbetsf. om tid till arbetsträning..min bil skulle behövas lämnas in på service,men är orolig för kostnaden..(Min fd.klasskompis köpte förresten en grov halskedja i helgen för över 2000kr,utan att ens blinka.)
Ja och det här att jag träffar honom stressar ju mig självklart också.Nu ska jag helt plötsligt bli LYCKLIG då han finns,han kan dyka upp här lite närsom,oväntat,så jag kan inte se ut eller vara hur jag "vill",nu finns det en till som tycker jag BORDE orka gå ut på mina promenader som frågar vad jag har GJORT..och om jag då inte gjort någonting,så känner jag mig värdelös.Som idag...jag SKULLE gått ut,men ORKAR bara inte..solen skiner visserligen men det även BLÅSER som fan och jag blir orolig i kroppen av det,mår dåligt.
Just nu vill jag bara ligga under täcket och få vara ifred....

Ja! Mera sånt här!

http://www.aftonbladet.se/bostadinredning/temavarmeenergi/article13697316.ab

Kluvna tankar/känslor.

Min öppenvårdskontakt ringde och avbokade morgondagens möte igen. Även HON är överarbetad och ska kanske gå ner till halvtid. :-( Men hon ville tala om att jag är speciell,hon har djupare känslor för mig än för andra patienter,hon sa att hon kommer och finnas där för mig,och hon ska se till att jag kommer och vakna en morgon och vara GLAD över att jag lever och att det är en ny dag.
Jag berättade även om att jag slutat med insomningstabletterna och hon ville att jag skulle trappa ner istället för att sluta tvärt.Hon ville även att jag skulle ge antidepressiva en chans. Tog en sån tablett nu,får se hur det går om jag klarar av och fortsätta. Ja,hon VILLE..vad vill JAG?
Inatt kunde jag inte somna igen,hjärnan går på högvarv,tänker på ALLT ifrån KUNGEN och VARFÖR han gör som han gör,till varför JAG gör som jag gör. Jag VET att jag inte skulle gjort som KUNGEN gjorde,men varför gör JAG idiotiska saker själv,trots att jag vet att dom är idiotiska?! Det är alltid lättare och blanda sig i andras liv och dom fel dom gör,men blunda för sina egna misstag/fel. Att kungen som jag TRODDE levde efter kristna värderingar,väljer och ge en medalj till en muslimsk diktator med liknande förtryck och tankar som Hitler hade,HUR tänkte HAN..VARFÖR? Är pengar verkligen allt här i världen?Den som har mycket vill ha mer oavsett på vems bekostnad man får pengarna? Trodde han att han gjorde en GOD GÄRNING,då han på detta sätt fick miljoner till scouterna? Sover han GOTT nu?

Glad?

Fd.klasskompisen ringde,han fick förändrad arbetschema och kan därför komma över en stund. Han sms:ade sen  efter samtalet och frågade om jag blev glad.
Jag vet inte ärligt hur jag blev...Hade precis spytt upp middagen,ögonen blir svullna efter man spytt,jag har inte orkat göra nåt med mitt utseende..hade bestämt mig för att inte gå ut och visa mig.Jag känner mig även lite sressad,för nu måste jag nästan ursäkta mig om jag inte har gjort nåt,inte tänker göra nåt.Är ganska slut efter en helg då jag umgåtts med någon..och nu ska jag orka umgås igen.Kanske börjar han "tjata" igen om att jag ska LOVA en massa saker...att jag ska vara lycklig och inte tänka svarta tankar eftersom han finns där för mig nu. jag är bara så trött..Kan någon sudda bort mig?!

Fick en tanke..

Jag kanske ska testa och leva utan insomningstabletter och skit?! Vill se vad som händer,hur jag blir,kan jag sova/somna alls,förändras jag,blir jag lika stressad i hjärnan som tidigare osv.?!
Gillar inte nätterna som nu inatt och kanske är det då sömntabletterna som orsakade allt,eller frånvaron av dom. Att känna att det går insekter på kroppen,att man inte kan andas och den där konstiga känslan i benen,som att blodådrorna är som gummisnoddar ungefär.Usch!
Jag tog ju även tabletterna i helgen,trots att jag drack alkohol...no good!

SMS

Skickade ett 8st.långt sms till fd.klassk. Han ringde och vi pratade,sen så kändes det lite bättre och jag somnade och sov tills nu.Skulle behöva ta mig till apoteket,men känner mig så tung i kroppen och ute är det hemskt höstväder..brrrr.

Jobbig natt..

Hade inga insomningstabletter kvar,så jag tog bara Propavan och det var inte bra. Fick *restless legs,(eller någon form av det)+ inbillade småinsekter som kliade(kröp) på kroppen,andningssvårigheter mm. Sen så drömde jag mardrömmar,nånting om droger och sprutor,när jag väl somnade på morgonkvisten.
Funderade även på Fd.klasskompisen..och känns ganska hopplöst,tror inte det kommer och funka,han är för svartsjuk/inbillningssjuk och sen så är han även så "stabil" och känslig,han kan nog inte ens höja rösten,bli förbannad "på riktigt".Han vill att jag ska LOVA saker hela tiden.Att jag ska tänka positivt,jag får INTE bli sur...och bla,bla.
Tänkte nu efter helgen att han har vaktat mig,så jag inte ens kunnat sitta här vid datorn.VET att han är orolig då han är på jobbet under veckorna för att jag inte ska kunna hålla mig ifrån SEX,så därför tillfredsställer han mig på söndagskvällen så jag ska KLARA mig bättre!! Han ringer och säger att jag inte ska-glömma honom.
Vi kommer aldrig kunna festa ihop med andra,för han tror att jag ska flirta och vara otrogen med varenda man.
SUCK! Blir på jävligt pissigt humör....Men kan inte ringa han heller och ta upp allt det här,då förstör jag hans vecka....

Glaset är halvtomt/fullt?

Jag har blivit riktigt frustrerad i helgen.Fd.klasskompisen har varit här...Men han kan inte släppa tankarna på hur jag levt,han kan inte lita på mig. Han får en massa bilder i huvudet.Ibland är det som han tror att jag kan inte ens gå ut,om det är män där,utan att jag ska suga av eller ha sex med alla.
Han tänker att varje gång vi går ut bland folk,typ stora innecentrum,bion osv. så kommer ALLTID dyka upp någon som jag varit med.
Vi körde förbi naturistbadet och jag sa bara att jag var där ganska ofta nu i somras. Ja,självklart så tänkte han direkt att jag haft värsta orgien där bland alla nakna kroppar.
Äh...jag orkar inte ens tänka på allt just nu.Vet bara att det ALDRIG kommer och funka om han inte kan lita på mig. JAG borde mer tänka på vad HAN har gjort! Han var ju tillsammans med sin sambo i vintras då han kom hit till mig...och var alltså otrogen! Jag har varit SINGEL då jag träffat "kukarna",har ALDRIG varit otrogen,hur uselt förhållande jag än levt i.
Fan..mina insomningstabletter är slut nu också,hur ska jag kunna somna!?