Förr o nu...

Förut då jag blev speedad, som jag har varit idag,så blev jag även glad,sprallig och på festhumör. Numera så blir jag bara speedad på ett stressigt sätt,ska hinna göra allt,hoppar från det ena till det andra..vill mycket,men blir inte på bra humör..inte ens om jag lyssnar på "glad" musik.
Men jag får saker gjorda iaf. som idag har jag storstädat.Skurade rent hela badrummet mm.

Hade tänkt åka till Finland över påsk,men vågade inte betala resan,för mitt jävla växlande måendets skull.Idag var jag  SÅ nära och betala resan över,IDAG skulle jag orkat åka,men hur jag mår då,det vet jag ju inte och då kanske det blir bortkastade pengar som gör mig ännu deppigare. :((( SKITLIV!!

Beroende...

Nu har det hänt,det som jag fasat för i hela mitt liv..det som gjorde att jag inte vågat testa droger..för jag vill inte bli beroende av något/någon...och nu kan jag bara vara ärlig mot mig själv och säga att jag har blivit beroende av insomningstabletter!! Har inga hemma nu,men läkaren skrev ju ut fler igår,så jag behöver bara hämta från apoteket. Nu håller jag på och våndas...ska jag låta bli och hämta ut dom ett par dagar åtminstonde,så jag MÅSTE göra en paus..Men samtidigt blir jag nästan rädd,MÅSTE ha dom ikväll,speciellt nu när jag mår så här dåligt,jag måste kunna somna ifrån tankarna.
Många MÅSTE blev det...och jag HATAR måsten!

Samma visa..

Var hos läkaren på Carema idag. Skakig och gråtande,berättade att allting är svart och att jag vet inte hur länge jag orkar,för det händer ingenting positivt i mitt liv.Jag är stressad och pressad av allt man MÅSTE klara av.
Han frågade om jag ville bli inlagd..jag svarade att jag kan inte just nu. Sen frågade han förstås om mediciner,om jag äter antidepp nu,vilket jag inte gör,för har inte hittat några som "passar".
Sa lite tyst till han också att det är en del i självskadeprocessen att jag inte TILLÅTER mig att må bra,därför tar jag aldrig (nästan) tabletter eller besöker läkare,för det är rätt åt mig att ha ont och må dåligt liksom.

Han skrev ut fler insomningstabletter+Propavan,Atarax har jag sen sist,som jag inte ens hämtat ut.
Jag funderar på lite om jag ska lägga in mig självmant över påsk,tror det skulle vara smartast. Påsken kommer och bli extra jobbig för mig,för jag hade bokat och planerat en Finlandsresa till en ex.bästis,men klarade inte ens av och betala resan igår,för jag tog "sleepisar" redan 18.30 för jag mådde så hemskt.
 Jag vet inte ens hur jag hade klarat av resan TILL båten,så det kändes ganska chansartat och betala resan som jag ev. inte klarar av.
Får se nu om hon blev sur och lämnar mig även hon..Vilket inte skulle göra mitt mående bättre precis.

Kör på tills man stupar..

Det känns nästan som man sprang maraton med själen hela tiden,jag är så trött,jag har så ont (inuti),jag vill bara lägga mig ner och stänga av hela mig.Varför har vi människor ingen avstängningsknapp? Eller att vi kan koppla oss i vägguttaget och ladda batterierna som Hubotarna i *Äkta människor?!

Imorgon ska jag till läkaren ,så jag får nya sömntabletter iaf. inte så mycket mer han kan hjälpa med.

Jag skulle aldrig ha anat att det är så här SJUKT,så här jobbigt att leva som psykiskt sjuk/deprimerad/utsliten/ man blir verkligen inte tagen på allvar,ingen som BRYR sig om hur man mår,man MÅSTE klara av och söka hjälp/pengar,nästan tigga om det och skämmas...-Förlåt att jag är svag,jag SKA försöka skärpa mig,jag SKA börja jobba,jag SKA.........................................................................

Jag mår knappast bättre nu än vad jag gjorde för ett år sen,tvärtom,känns mer och mer att jag vill ge upp,jag ORKAR verkligen inte längre. Jag är SLUT som människa.

Ska börja arbetsträna hos myrorna och stället är en bit bort,så jag måste åka kommunalt (eller med bil).
Läkaren skrev ett intyg om att jag INTE klarar av och åka kommunalt,har inte gjort det ensam/nykter sen -80talet nångång.Jag får panik när jag inte har nån kontroll,jag är vilsen,även om jag skulle klara av och åka buss från en hållplats till sluthållplatsen,så vet jag inte vart jag tar vägen sen därifrån. Jag har nämligen Dyskalkyli,vilket påverkar mitt lokalsinne http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Dyskalkyli/

Men...då säger hon från fk. att jag MÅSTE öva,det är meningen att man SKA öva...SUCK!!!!!!! Dom får allt och låta så enkelt,jag är över 40år,tror dom verkligen inte att om det GICK,så skulle jag ÖVAT för länge sen,för det hade förenklat mitt liv. Jag blir så frustrerad av hoten om att -gör jag inte som dom säger,så blir jag av med rehab-pengarna..eller som i det här fallet milersättning för bilen jag kommer och behöva ta till Myrornas lokal.