Måendet vänder...

Tror äntligen min downperiod håller på att vända!Det höll i sig länge den här gången.Är inte euforisk än,men speedad..vilket innebär att jag vill göra massor,men får ingenting gjort.Tankar hoppar från det ena till det andra..jag pratar fortare,tänker fortare och rörelserna är snabba,hjärtat bankar fort,lite som man vore ansträngd. Har planer..och tyvärr kommer även shopping och alkohol in i bilden.Vill festa,knulla,flirta,visa upp mig! Att jag inte är riktigt på toppmående än,märks i spegeln.Hatar den här årstiden! Man är blek och torr,håret är risigt mm.Sen så har jag pga. mitt mående fått usel kondition och därför är jag ständigt svag och trött.MÅSTE ta tag i det där. Bara 2 dagar kvar på jobbet,sen blir jag arbetslös.Har typ en krona på kontot.A-kassan har har fortfarande,efter 2månader som arbetslös inte gett mig någon ersättning och det lär dröja en månad till innan jag får nåt därifrån.Och allt det för att arbetsgivarintyget inte har varit korrekt ifyllt!! JAG drabbas för andras slarv!..Igen..så var det då jag blev sjukskriven också,läkarintyget var fel ifyllt och därför tog det månader innan jag fick någon sjukersättning.:-(

Af. förhör..

Jag är ju deltidsarbetslös..och för att få a-kassa så ska man göra det som af.kräver.I mitt fall söka minst 10jobb och besöka 2 arbetsplatser/mån. Varje månad så gör man sen en aktivitetsrapport på af:s hemsida,där man skriver alla jobb man sökt,men det räcker inte med det..varje månad ringer af. och "förhör" en...och denna förhör sker idag och man känner sig som en brottsling som ska polisförhöras.Man har inget förtroende alls,vi ljuger o är lata..vi blir behandlade som barn,som inte kan ta ansvar.Och det för en ynka ersättning som man inte ens klarar sig på. Jag var faktiskt på en arbetsintervju igår..och åkte KOMMUNALT in till stan.Fast besluten för att jag MÅSTE fixa det.Det gick bra..kroppen/knoppen reagerade först på kvällen på det jag klarat av. Har fått tid till öppenvården nu också..ska börja träffa henne igen o förhoppningsvis få läkartid,så jag får insomningstabletter.SAKNAR!

Behövs inte mycket nu...

Är skör! Var nära att svälja alla lugnande jag har här hemma nyss då jag fick ett oroande samtal. Har haft kontakt med mobila teamet i helgen..och dom skulle se till att öppenvården kontaktar mig,vilket dom inte gjort,så nu är jag bortglömd igen och orkar inte ta kontakt själv. Men jag kämpar på så gott jag orkar.Jobb imorgon o på torsdag igen,vilket får mig att skingra tankarna lite och gör att jag stupar av utmattning och värk då jag kommer hem. Ätstörningarna är tillbaks också...var spyfri i nån månad iaf. Men gör som jag alltid gjort.Har jag inget arbete,ingen man som "gör mig illa",så straffar mig själv genom att spy,lättar lite på ångesten.Livet går vidare...tyvärr!

URK!

Livet går upp o ner o ner o ner o ner o ner....typ. Fick höra att jag blir arbetslös lagom till jul och det just nu när måendet är piss. Har haft riktigt jobbiga ångestattacker..gråter för minsta lilla..är rädd för min egen skugga..människor..livet..och nu "straffar" jag mig själv med frosseri o spy upp igen.Har egentligen inte RÅD att äta..så mår sämre av det också! Måste nog söka hjälp snart,men vet inte hur man gör.Sist så blev jag ju "dragen" dit av en vän.

Är jag psyksjuk eller?....

KAN man fungera i livet trots att man är psykiskt sjuk? ÄR man sjuk då..eller är man som alla andra med bekymmer och växlande mående? Hur ska man veta? Dom flesta mår väl dåligt ibland,är oroliga,tycker dom är fula osv. Varför skulle just jag vara Borderline (ev. Bipolär) bara för att mitt mående växlar kraftigt,det kanske bara är mitt personlighetdrag? Varför skulle jag lida av Dysmorfofobi bara för att jag tycker jag ser hemsk ut? Finns väl fler som inte är nöjda med sitt utseende? Jag har ju klarat av ett arbetsliv i hela mitt liv. (Förutom ca.2år nyligen).Det borde väl ha varit omöjligt om jag varit så sjuk i hjärnan? Att nästan varenda dag känns som man skulle bli brutalt våldtagen,hånad,uttittad osv. och man är såååå matt efter att ha klarat av dagen OCH fått KÄMPA varenda jävla morgon för att komma iväg,gråtfärdig,darrig.ångestfylld osv.är kanske bara för jag har så höga krav på mig själv?Rädd för att inte duga? Hade jag inte min son så........................skulle jag släppa taget. Jag är så TRÖTT på livet,på kämpandet,på att behöva vara stark,ensam. Varför kan inte livet..mitt liv...vara lite underbart nångång? Jag har ju mina speedade,euforiska dagar..men dom är för få och dom förändrar inte mitt liv till det bättre,trots att jag MÅR bättre just då.

Spelar visst ingen roll..

Spelar visst ingen roll även om bra saker händer i mitt liv.Ekonomin är bättre för tillfället,men är jag lyckligare för det? Nope! Mår "på gränsen".. Har ju bara halvtidsjobb idag..vilket innebär några heldagar i veckan,som hamnar hur som helst,vilka tider som helst och det är jobbigt för mitt psyke! Får titta i tidschemat flera gånger,för att ens memorera tiderna.(Lider ju av dyskalkyli och det märks tydligt nu) Varje arbetsdag känns som första dagen på ett nytt jobb..jag är nervös och orolig,sover dåligt också. Jag har ju varit ganska sexuell person..eller knullat runt milt sagt.Men dom senaste åren lever jag i värsta sextorkan.Männen "tjatar" och vill träffas,men jag har nåt spärr numera som hindrar mig från att bli som förr. Nu måste jag rusa till jobbet! Tidsoptimist som jag är,så blir det stress,stress!

Äntligen!

Har kämpat med ekonomin i drygt 3års tid,ända sen jag rasade och blev sjukskriven. Men NU har jag fått ett lån som sänker mina månadskostnader..har även fått bra lön nu i 4månader. Sååå..nu slipper jag den ekonomiska oron framöver,vilket förstås gör att jag mår bättre! Jihoo! Har även kommit igång med träning.Kör intensiva korta träningspass varje dag,både puls,styrka och vighet på drygt en kvart. Länge sen jag skrev ett positivt inlägg. Skrev ett mail till "måbramänniskan" också..men han mår tydligen ingen bra,han skrev att han har tappat gnistan.

Jobbigt blandmående.

Vet inte hur jag mår igen..ena stunden är jag lite hoppfull och andra helt förtvivlat orolig för framtiden.Sökte ett större lån för att samla ihop mina kreditkortsskulder och var hoppfull några timmar,men sen rasade allt igen,tror inte jag får det lånet. :-( Försöker lösa min ekonomi på alla sätt och det tar sjukt mycket på psyket,man känner sig maktlös. Allt bara för att man inte orkade leva...gav upp..Nu får man ta konsekvenserna. Har ingen livslust..undrar om jag någonsin kommer att ha det? Försöker köra poppis 5:2an dieten..och som jag visste så blir det HETS,ångest osv. men har jag börjat så måste jag klara av det...alla andra verkar ju göra det,med bravur. Har inte spytt upp mat på länge,men ikväll var det nära,för min "ätamindredag" gick inte så bra som den skulle gjort.Tog visserligen en rask promenad och rodde intensivt ett tag,men åt mer än vad jag borde gjort. Avslutade kvällen med popcorn. Funderar på att ta kontakt med psykvården igen..tror jag behöver det,innan jag rasar igen eftersom jag försöker vara ENSAM och STARK. "Måbramänniskan" är KONSTIG! Han var ju tillsammans med en parasit/alkisbrud..och då ringde han till mig ganska ofta och tyckte synd om sig själv o beklagade sitt liv o sin kärring. Nu så har hon flyttat ifrån honom för ca. en månad sen och han hör inte av sig ALLS till mig längre.SKITkille! Jag var återigen bara nån som lyssnar och tycker synd om honom..typ.Skulle inte förvåna mig om han hittat någon ny igen.Eller så funkar det bättre med kärringen då dom är särbos. Här står det så vettigt om hur det är att vara JAG...http://www.slso.sll.se/slpotemplates/slpopage1____14251.aspx http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Emotionellt-instabil-personlighetsstorning/

Diagnoser

Jag rycker på axlarna ang. diagnoser.Okej,jag har dom,men det förändrar ingenting,jag är som jag är,har alltid varit.Har ingen som helst kontakt med psykvården längre,även fast jag kanske borde.Borde kanske även testas för fler diagnoser.Undrar om det finns en diagnos även för ovilja för diagnoser och hjälp? Mycket tror jag är just självskadebeteendet..jag SKA må dåligt,ha ont,lida i min ensamhet för jag är inte värd bättre?! Därför slutar jag med mediciner,tar inte värktabletter osv. Många mediciner ger också biverkningar och då undrar jag,ska man ta nåt som tar bort vissa symptom,men ger kanske andra lika jobbiga? Jag fick ju antidepressiva förut tex. som höjde mitt blodtryck o så fick jag medicin mot DET?! Daah! Blir en spiral jag vill undvika! Saknar en del av sömnmedlerna,men inget annat.Vill inte få stabisilerande medc. för då kanske jag inte får mina uppåtdagar som jag lever för,utan dom skulle jag inte orka mina svarta dagar. Sen att man ofta gör saker under sina speedade dagar,som gör att ångesten sen blir värre,en livets baksmälla,det får jag ta. Nu ska jag fortsätta med min storstädning innan det blir mörkt. Tog en fastadagslunchdryck bara så jag orkar. (5:2)

5:2 dieten?

Kollade på bilder då jag hade ätstörningar o var smalare.VILL bli igen,innan jag går upp för mycket. Funderar på att testa det nya..5:2. Vet ju att risken med en som har/haft ätstörningar är att det utvecklas till anorexia.Jag hoppas lite att jag får en "mild anorexia". En sån som vänder på 5:2 så den blir äta 2 dagar o fasta/äta liiiiiite, i fem.

Oj,fick jag det att funka nu?

Bara för det så blev det blankt inne i huvudet. Jag sliter på jobbet,orkar inte så mycket mer.Träffar bara bästa vännen o hans familj,ingen annan. Är i ständig ekonomisk KRIS! Rädd för framtiden,hur fan jag ska klara av allt?! Har en 17årig son och han har inte heller (haft) det lätt,vilket gjort att vi tampas med hans problem också.Först o främst är jag en MORSA!Måste orka,har inget annat val,han behöver mig. Har inte haft någon som helst semester iår heller,andra året i rad.Nu fick jag gå ner till 20tim/v. för dom hade inget annat att erbjuda för tillfället. :-( Så nu blir det att ha kontakt med af. o a-kassan igen o all deras krav på papper,anmälningar,möten,söka annat jobb osv.osv. Jag vill bara lägga mig ner o dö.Känns som jag ska sprängas inifrån. Tror mer o mer på att jag kanske är Bipolär..MER än Borderline liksom..men vad spelar det för roll.Har ju levt med mitt skit i hela mitt liv..bara för att jag börjar bli äldre o trött,så betyder det inte att jag......vad ska jag skriva?....kan bli hjälpt o bli någon/något annat? Livet (mitt liv) SKA vara en städig plåga..när jag orkar krypa,så blir stigen framför mig lerig och full av uppförsbackar,så är det bara o så kommer det att vara tills jag stöter på en jättegrop jag inte lägre orkar kravla mig upp ur. Är så trött! Drömmer jobbiga drömmar varenda natt o vaknar mitt i dom.Köpte nån flytande medic.(svart) som ska göra mig dåsigare,lugnare..men tycker jag är bara sjukt trött,borta på morgonen efter jag tagit sånt. Första gången jag gjorde det och skulle iväg till jobbet,så var jag farligt tung i huvudet,borde inte kört bil tex. När jag var hos en o pratade om sonen,så tyckte hon att jag borde ta kontakt med psykvården igen.Men fixar inte det.Inte först jag rasar..inte först hjärnan o kroppen kopplar ur igen. Nog om mitt negativa liv för den här gången! Styrke-Kram till alla er andra som kämpar här i livet!

Går inte att skriva inlägg längre.. :-(

Life goes on..tick,tack!

Inlägg :-)

Jag tror ångestattackerna-depressionen är svårare för en "stark" människa.För jag iaf. får ju mer ångest av ångest om ni förstår. För jag SKA ju vara stark,oberoende av andra,klara mig själv,tåla smärta osv. Att behöva be om hjälp,gå till läkaren och "gnälla" är sjukt jobbigt. Sen när man blir sjukskriven o kanske arbetslös i samma veva,gör inte att man mår bättre direkt,ekonomin går åt helskotta,så mår man dåligt över det för man orkar inte göra nåt åt det...vännerna försvinner,för man orkar inte kontakta o besvära någon....ja,listan över ångestframkallande saker blir lång. Jag är mest rädd för att falla igen,att inte orka..för det var till slut inget jag själv kunde styra över,hjärnan fick kortslutning. Blev beroende av insomningstabletter,för det var så skönt att svälja några tabletter och försvinna från sitt mående ett par timmar.Jag som alltid haft sömnproblem också..vaknar titt som tätt efter jag väl somnat. Jag lever i stort sätt i celibat numera..(förutom att jag tillfredsställer mig med duschen). Men funderar på att åka o träffa en fd. kk imorgon. Jag försöker att inte fundera så mycket över att -varför jag är så ensam o inte hittar någon som älskar mig.Är det fel på mig...eller har JAG kanske entligen insett att det fel på andra,så jag inte tar vem som helst,bara för att ha någon? Jag träffade på en intressat typ på jobbet...men han ville -"bara vara vänner"...så skitsamma,ska igga honom.Ibland kan det trigga igång någon om han vet att jag är intresserad men inte visar det igen....Kanske?! ;-)

 

Finns,men LEVER inte....

Jag är sååå trött på allt!
Trött..vill bara sova..
Trött på mig själv...
Trött på mitt liv..
Det enda mitt liv går ut på just nu är att försöka få fram pengar (orka jobba),för att kunna LEVA. Lite komiskt faktiskt.För jag orkar inte LEVA..all kraft går åt att fungera/jobba.
Jag är tacksam/lycklig för att jag har EN vän som finns där så jag inte blir helt eremit.Han och hans fru är min kontakt med verkligheten,mänskligheten

Tick,tack...

Min hjärna går på högvarv..Har druckit lite..Kollar på Dexter.KILL,KILL..liksom!
Måbravännens sjuka sambo skrev ett sms inatt o bjöd mig över på fest..SICK!
Jag är så less på mig själv!
Jag har varit singel i massor av år nu..Bara testat nåt som inte funkat o innan dess varit fast i destruktiva förhållanden som inte varit hälsosamma för mig.
Kommit till ett lugn om att min andra halva..den pusselbiten som ska passa med mig,inte existerar.
Tänker på några ex. Många av dom skulle nog vilja ha tillbaks mig trots allt o vetskapen om det,ger mig lite nöje...och ändå inte. Dom vill nog ha tillbaks för jag var så jävla SNÄLL! ..och ändå inte! ..Låter nog förvirrande nu.Men jag var SNÄLL..men ändå när dom gjorde hemska saker mot mig,så var det MITT fel.
Därför var jag den perfekta flickvännen.Jag fick dom att leva ut sina mörkaste sidor utan att känna någon skuld. För JAG var ju den skyldige.
Den största anledningen till att jag inte jag träffar någon "kuk" just nu är att jag inte orkar ta hand om min intimhygien.Är hårig som en grottkvinna på benen o mellan dom.
Jag sover mest..Jobbar o sover! Ätstörningarna finns kvar..kämpar.Har gått ner lite igen,känns bra.Har planer på mer....
Blev ett förvirrande inlägg..lika förvirrad som jag är......

Lek med piller som "hjälper"?

När jag mådde skit för ca. två veckor sen,så började jag ta Fluoxetin igen..enda medc. jag har här hemma,förutom 100st. blodtryckssänkande som en läkare skrev ut till mig. Tog maxdos i ren desperation,tänkte att om inte annat,så kanske dom har en placeboeffekt. Men nu slutade jag med dom igen,vill ju inte bli beroende! Eller bli någon jag inte är.
Men nu,3 dygn efter sista dosen så känner jag mig "overklig"..som om jag vore i en film.Alla sinnen är lite utanför kroppen..jag är KONSTIG!
Allt är inte okej med min hjärna..bara o konstatera,har blivit mer medveten om det liksom,förut tänkte jag inte så mycket på det..jag bara var som jag var,kände som jag kände,gjorde saker som jag gjorde.
Är ensam i min kaosvärld.....

Vilsen i mig själv..vem är jag?

Har inte skrivit på ett tag..känns som jag lever någons annans liv,jag är inte mig själv,försöker anpassa mig,låtsas fungera att vara "normal"/frisk.
Har fått heltidsanställning..det är läskigt,är rädd för att göra bort mig..att jag inte ska klara av och fungera bland alla dessa människor och deras krav,rädd för att inte lära mig saker...FATTA!Alla andra är så duktiga,medans jag.............bara låtsas att vara det.
Jag var på firmafest för ett tag sen...blev för full,blev av med både plånboken och hemnycklarna.Jag kan inte skylla på någon annan för att förstöra mitt liv...för det är bara jag själv som är skyldig till allt.Låssmeden kostade 1500kr..precis vad jag behövde?! För ett tag sen fick jag böter i tunnelbanan för ogiltigt färdmedel också på över 1000kr...osv..Hela tiden kommer det bakslag då det gäller ekonomin som jag SJÄLV orsakar.
Efter nyckel/plånboksförlusten rasade jag ett par dygn,var totalt avslagen och orolig..borta.Tänkte sluta äta o dricka igen..bara tyna bort.Men livet och verkligheten väckte mig återigen.Plånboken kom fram ganska fort,utan att dom rört någonting i den..nycklarna är borta men har bytt låskolv. Så nu är det "fixat",tills något nytt händer igen.För det gör det alltid,det kommer jag o se till. Jag finns ju här för att jag ska lida? Och träffar jag ingen annan som som skadar mig,så får jag väl se till o göra själv?

Kommer jag någonsin...?

Kommer jag någonsin att kunna säga -Nej!? Jag är ett mjäk,som låter folk behandla mig hur hemskt som helst. En yngre kollega började taffsa på mig under morgonplocket,först vart det mest beröm o smicker,men sen kände jag mig trängd o kränkt. (Billig). Han var på mig som en kåtBOCK!
Jag spelade med förstås,som jag alltid gjort...retas o frestar..-Åh! Vad skönt! Vad kåt du gör mig!.....allt han VILL höra...precis som en luder skulle sagt.
Nu har vi snart en firmafest...och jag VET att han kommer o vara på mig.Han har en sambo...som han har blivit "vän" med,mer än partner...(Hur ofta får man inte höra det?!) -Hon vill inte längre...synd om mig,jag är så KÅT! Bla,bla,bla!
Jag har dom senaste åren stött på några underbara "perfekta" män..män som har varit intresserade av mig,men som jag inte kunnat bli ihop med för jag har varit RÄDD! Rädd för att jag är så FEL för dom..Jag triggar ju fram det onda i alla..och jag vill inte få dom att bli någon dom inte är.
Min fd.klasskompis har blivit kär/ihop med en annan gemensam fd.klasskompis till oss. Höll på att trilla av stolen då jag såg det på fb. Kan inte föreställa dom ihop...men jag har ju ifs. inte träffat henne på många herrans år,hon kanske har förändrats.Hoppas han också har förändrats,sen vi två var ihop..eller vad vi nu var.
Fast där vart det ju jag återigen jag som fick honom att bli ond..fick honom att våldta mig.Mitt FEL!
Jag var för ärlig mot honom också..så han visste vilken jävla hora jag var.Att det var bara o ta för sig,jag ställer upp!
Nästan alla dom snälla,perfekta männen,har nu hittat kvinnan i sitt liv o lever det liv som jag alltid bara får drömma om.Precis som jag får drömma om föräldrar som älskar o finns där för en. Det som är en verklighet för dom flesta är bara en saga för mig!!

Jag kämpar.....med BDD och andra ev. andra diagnoser. (Borderline,fobisk personlighetsstörning)
Har ett jobb nu där jag är ständigt synlig för andra människor. Är så kluven ang. det.För får beröm,smicker..men så var det en morgon en kvinnlig kollega sa- Nu syns det verkligen att du inte sover ordentligt!......Alltså,såg jag antagligen TRÖTT ut! Började kallsvettas,ville springa därifrån...tog ett tag innan jag kunde smita in på toa med sminkväskan.Men jag fungerar så...allt det negativa kommer jag att minnas LÄNGE..medans beröm glöms ganska fort.
Kommer dock ihåg ord av en människa som kom så oväntat...då blir man glad.Finns en sån på jobbet..helt plötsligt sa han bara-Hej,du min solstråle! +att han ofta säger helt plötsligt saker bara till mig..på morgonmöten osv. Han är nämligen en chef som jag verkligen tror jag är osynlig för..men han har fått mig o fundera lite.

Jag vill bli SMAL!! VARFÖR fixar jag inte det? Är inte jag stark/envis nog?! Jag spyr,jag försöker...men misslyckas! En dag så var jag konstig,jag gillade min gulligt runda mage,tyckte den var kvinnlig.Men....jag ÄR konstig,med växlande humör. Det konstiga är också att.. troligen om jag såg min kropp på någon annan,så skulle jag gilla den mer!

Min hjärna skriker i tysthet om dödslängtan!!

Jag är så TRÖTT på allt o alla! Det är ett evigt kämpande med ALLT!! Jag har inga krafter kvar,har varit ensam o stark för länge! Livet sparkar på mig för hårt,jag är för skadad för att orka resa på mig längre.
Men jag MÅSTE!! Måste för att min son behöver mig,kanske som mest just nu! Hans liv skulle rasa om jag försvann nu.Det kan jag inte göra mot honom. Jag får hålla tummarna att min hjärna o kropp inte sviker mig nu.

Jag har ju haft en praktikplats  i lite över 3månader.Dom sa att jag får säsongsanställning efter praktiken..men fick besked i förrgår att det blir bara på deltid till o börja med.Alltså kommer ekonomin vara knaper minst en månad till! Hittade en obetald räkning på över 1000kr också,som jag måste gräva fram pengar till nånstans ifrån.

Jag var på en dejt..men det blir inte "vi" av flera anledningar som det ser ut nu.

Tråkigt liv!

Alla mina krafter går åt att jobba. Har så ont i kroppen att jag känner mig som en 90åring,kan knappt röra mig.Är superstressad i hjärnan. Kämpar med ätstörningarna/vikten. Ekonomin är åt helvete,lever i stort sett på kontokortskrediter just nu.Försöker verkligen hålla igen,men har blivit lite-Jag skiter i allt o kör på o lever som jag kan/vill. Får bättre ekonomi i juni i o m. anställning o skatteåterbäringen.Men det försvinner också en del pengar.Blir av med bostadsbidraget o sonens barnbidrag..så egentligen är + summan typ lika.

Men,men..på lördag SKA jag träffa en snubbe,som jag varit intresserad av ett tag..känns pirrigt,är förväntansfull och har en bra magkänsla ang. "oss". ;-) Kruxet med honom är dock att han bor en bit bort och har inget körkort,så det blir jag som får köra till honom om vi kommer att fortsätta o träffas.Hade en särbo i 3års tid som var så också med och det var inte så nice faktiskt.Man kände sig som en varannanhelgsflickvän.

Blir andra sommaren i rad som jag har noll dagar semester..förra sommaren arbetstränade jag o nu får jag säsongsanställning.Sommaren innan dess var jag sjukskriven o lite i en annan värld psykiskt.
Får se hur stark jag orkar vara igen. Har ju inte haft fler än 2veckor semester i rad på över 10år,för som trädgårdsarbetare har vi högsäsong på sommaren o ska jobba!

:-(

Det vart ingen dejt idag..han var tvungen o jobba.
Är deppig...en massa annat skit kom på mig också.Hann dock tvätta fönster o vårstäda innan jag "föll".

Boys,boys,boys!

Jag har varit typ sex"miss"brukare.Har haft någon form av sex med klart över 200personer.(Några brudar också)..Förra året började jag med min sextorka,vilket har fortsatt det här året.....Men,idag har jag en dejt!
Ingen sexdejt..(tror jag/hoppas jag). Det är en fb. vän till en annan fb.vän.En stor o go långhårig,brunögd nallebjörn. Vi har skrivit till varann ett tag nu o båda har en bra magkänsla om "oss".
Han har fått dålig självkänsla pga. att han gått upp i vikt,men han kämpar med det...men jag sa att jag har inte nåt emot runda o goa män...inte heller små kukar. ;-D

Måbramänniskan fortsätter att kontakta mig i fyllan under helgnätterna.Nu har hans sotissambo raderat mitt nummer ur hans mobil,så han kan inte ringa.

Kom o tänka på "Objektet",som jag var så besatt i..som fanns där på andra sidan i cybervärlden då jag mådde som sämst.VEM han var i verkligheten har jag ingen aning om,men han betydde mycket för mig.MEN..har nu märkt att jag kommit över honom,slutat tänka o längta. Hugger bara lite då jag väl tänker på att han är som död för mig nu...och man sörjer dom döda?!

Jag HATAR att jag drömmer så ofta drömmar där storebrorsan är med..vill GLÖMMA även honom,låtsas att han är DÖD!

Jag är en trasig kämpe!

Jag tänker på det lilla barnet,som jag har hört berättas om..det barnet som var jag. Det är lite som en saga..ingen lycklig saga,utan en saga om ett oälskat,litet flickebarn,som var för snäll/tyst o därför blev osynlig/bortglömd. Hon skötte sig själv..ställde aldrig några krav,ville aldrig ha någonting..eller berättade inte för någon vad hon önskade sig.Hon blev ofta lämnad ensam..hon lärde sig att läsa som 5åring och försvann sen ofta in i böckernas värld.I böckerna kunde hon läsa om den kärlek,som hon aldrig fick uppleva själv.(Inte ens som vuxen). Hon övergavs av sin morsa som blöjbarn och var nära att dö.Hamnade på barnhem och därifrån till ett fosterhem,där hon fick bo i ett strängt kristet hem i drygt 2år,mellan 5-7års åldern.Sen kom morsan och hämtade henne,hon hade fött sitt älsklingsbarn under tiden,så den snälla flickan hade fått en lillasyster som var totalt motsatsen till henne.Hon var mörkhårig,brunögd,högdjudd och KRÄVDE att få sin vilja fram.Hon var allt det som det osynliga barnet inte var.Vilket gjorde att ..om möjligt ..det osynliga barnet blev ännu mer osynlig. Hon kunde sitta med dom vuxna,då dom träffades/ festade och pratade om "vuxensaker",utan att någon tänkte på att det sitter en liten flicka här vid bordet och lyssnar på oss,istället för att vara med dom andra barnen och leka.
Känns så konstigt att denna berättelse handlar om MIG! Jag kommer bara ihåg väldigt korta frekvenser ur min barndom.Kommer inte ihåg att jag någonsin skulle ha gråtit..kommer inte ihåg att jag skulle ha skrattat hjärtligt heller...så där som en del barn gör..att dom nästan kiknar.Har aldrig kramats med min mamma heller.Min mamma var en tant som jag fick bo hos..
Det positiva med mitt minlösa liv är att jag är ganska rynkfri,trots att jag är 46år.Har alltid sett mycket yngre ut än vad jag är.

Jag kämpar på...

Har haft sjukt mycket räkningar o som om det inte räckte,så fick jag böter på 1200kr också i tunnelbanan.Hade tagit sonens accesskort av misstag o åkte med den,hamna i kontroll så klart,med min otur..åker kanske en gång om året kommunalt,men just nu så vart det biljettkontroll.Det var 2st. ganska unga killar som utförde kontrollen,så dom ville vara "viktiga" o kunde inte förstå mitt misstag "för den här gången".Var stressad på väg till båthamnen...
Var nämligen i Finland över påsk,träffade en väninna jag inte sett på drygt 10år,allt var precis som förut mellan oss.
Ramlade där på en isgata och slog bakhuvudet,så nu har jag en lätt hjärnskakning också,världen SNURRAR o jag med den.
Jag misstänker att jag har reumatism,men orkar inte gå o undersöka det.(Vi har reumatism i släkten/familjen).
Längtar tills jag har något positivt att skriva om..-Pengar eller kärlek..eller helst båda förstås.God hälsa tror jag inte är möjligt längre.
Ha en fortsatt härlig vår...(den kommer väl så småningom)

Länge sen jag skrev nåt...

Vet egentligen riktigt vad jag ska skriva nu heller.
Jobbet (praktiken) tar all min kraft o tid..trivs där skitabra numera och även dom är nöjda med mig.
Igår sjukskrev jag mig..är krasslig,kroppen behöver vila tror jag.
Inte det enklaste o sjukskriva sig då man går på praktik..man ska förstås ringa arbetsplatsen,men sen ÄVEN fk. OCH arbetsförmedlingen..arb. förmedlingen fattar jag inte riktigt varför man ska ringa till? Dom har ju inget med mig o göra nu liksom?!...Sen tror jag dom kollade upp mig därifrån idag,så att jag inte tagit påsksemester o åkt nånstans...för min kontaktp. på arb.förmedlingen ringde o sa att -Jahaa,du har avbrytit praktiken? Sa då att det har jag inte alls ju,bara sjukskrivit mig...Så sen sa han helt plötsligt att -Hörde att du ska få anställning där efter praktiktiden.Alltså visste han att jag inte ringt igår för att jag avbrytit praktiken. Men skitsamma,det är säkert många som tar extra ledigt så här vid långhelger för att åka bort med familjen,vad vet jag.
Direkt nu när jag hemma,så hetsäter jag o spyr..flera ggr. om dagen . :-(
Ska åka o träffa en väninna i påsk,som jag inte har träffat på drygt 10år..blir spännande.
Har egentligen inte RÅD..har nämligen räkningar för nästan 20.000kr den här månaden! Vi fick en hyreshöjning nu också på en redan hutlös hyra..Hade 6700kr+el och den höjdes med nästan 500kr+att vi får betala rektroktivt en månad..så den här månaden är hyran på hela 7769kr.Det är en hel del o betala för en arbetslös,ensamstående morsa. :-(
Men,men..jag har typ alltid haft det kämpigt,så jag är van...jag klarar mig alltid på nåt sätt.Har aldrig hamnat hos kronofogden...(konstigt nog).
Ha en härlig påsk alla ni som läser det här! KRAMAR!

HEMSK dröm! JAG var hemsk!

Man undrar varför man drömmer saker som man ALDRIG skulle göra i verkligheten?!!
Jag drömde inatt att jag grillade en hund levande..och när den började gny,så täpte jag för dens nos,så den inte skulle kunna andas,men den fortsatte o kämpa för sitt liv...bränd till nästan kol..så jag stampade även på dens strupe..den fortsatte och sprattla o kämpa!! Sen vaknade jag som tur var! Hur tror ni jag kände mig?
Tror drömmen kom lite ifrån att jag såg ett klipp på hur dom gör Halalkött,där strupen sprättas upp osv. och djuren lider i flera minuter innan dom tillslut förblöder.Människan är så BARBARISKT,GRYM!
Här är klippet jag sett! VARNING..innehåller värsta grymheten!Men är tyvärr en sann verklighet!
http://www.youtube.com/watch?v=h_bZzxep87c&oref=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3Dh_bZzxep87c&has_verified=1

Deppardag

Har varit helt gråtfärdig idag.
Kämpade igenom arbetsdagen,svalde tårarna och lusten att springa därifrån.Man kan inte springa bort från måendet tyvärr,man kan inte bara ge upp..fast FAN vad jag vill,vill bara skita i ALLT,lägga mig ner och DÖ!

On my own

Jag avbokade min läkartid,så nu har jag ingen mer kontakt med psykvården och äter inga piller..varken sleepisar eller antidepp. Får se nu om jag lyckas leva ett "normalt" liv.

Bulimin finns där,trots att jag spyr mer sällan numera.(Spytt idag )
BDD:n finns där,men jag försöker undvika speglar mer än absolut nödvändigt.

Har varit ganska uppe i varv..har knappt ro o sitta still under rasterna på jobbet och tar ofta kortare lunch än vad jag ska egentligen och sen har jag svårt o gå hem o lämna allt jobb som blir ogjort.
Helt sjukt att jag sliter så hårt för drygt 10.000kr/mån..det är fan mindre än vad ungdomar får på sina första jobb...och då har jag 30års arbetslivserfarenhet bakom mig. :-( !! Frågade chefen idag om han kunde tänka sig att anställa mig innan praktiktiden går ut (12/5)..men han sa att han inte kan göra det först säsongen börjar i maj....MEN han anställer en massa folk redan nu ju!!!!!? Fast förstår honom,varför betala för något man får gratis?Gratis,bra arbetskraft är ju drömmen för företagen.

Har svårt o somna..och eftersom jag börjar redan 06.00 på morgonen,så sover jag drygt 5tim/natt,vilket inte räcker för mig. Har ont i kroppen,men pinar mig själv med att även ha ankelvikter på mig på hela dagarna..och då GÅR/står jag 7tim på jobbet o sen förstås lite hemmavid också.
Men jag har ju alltid haft ont,så jag vet inget annat,det är så det är.Både ont i själen o i kroppen.

Fick låna en bok av en Bipolär kvinna på jobbet...
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172321717 Jag vill inte dö,jag vill bara inte leva
Redan det är igenkännande,har inte börjat läsa den än dock. Någon av mina läsare som läst boken??

Ex.kontakt..

4st av mina "ex",har hört av sig helt plötsligt...
Jag är bara trött o ointresserad av att träffas eller ens hålla kontakten...förutom med "Måbramänniskan"..även fast jag inte svarade då han ringde inatt heller.
Har haft en hetsätningskväll..vräkt i mig mängder av skit.Tänkte först att jag skulle äta o inte bry mig om att spy,man blir väl inte TJOCK på en kväll..Men sen så åt jag så mycket att jag blev illamående ändå o spydde.

Tråkig nucka..

All min ork går åt arbetet,alla mina pengar går åt räkningarna.Träffar ingen..har ingen sex eller dricker alkohol.
Är kluven inför läkarbesöket på onsdag.Ska jag avboka tiden,för har inte råd o gå egentligen.Samtidigt som jag funderar på att jag vill utredas för Bipolaritet..och ändå inte.OM jag nu har det,så har jag ju ändå levt med det..och trots att det är sjukt kämpigt,så klarar jag av att "leva".Gillar ju inte att äta piller ändå,som ev. skulle kunna stabilicera mig.Jag står ju ut med mörkret stundvis,bara för att jag vet att det kommer en period nångång då jag mår BÄST.Som att få en gratisdrog...man blir euforisk,pigg (speedad) och effektiv.
Slutade med Flouxetinet igen..bara för att....
Fick besked om fortsatt anställning där jag prakriserar,men har ju pratik fram till 12/5 och får då knappt några pengar (ersättning) alls..trots att jag gör samma jobb som dom flesta o jobbar full tid. :-(
10.500kr/ef.skatt är typ fikapengar för någon annan..Men vet att det finns folk som har det sämre också.

Bättre men inte bra..

Kan inte koppla av jobbet..drömmer o tänker på jobb hela tiden.
Fick hetsätnings/spy-återfall också.Hade ett paket Brago kex,som jag vräkte i mig.Man blir så tragisk i sitt ätande när man märker att man inte kan sluta..man ökar takten o verkligen VRÄKER i sig,då har man redan bestämt att det ska ut.Det svåra är att inte upprepa allt.Man tänker lätt att den här dagen är redan misslyckad...man är SJÄLV svag o misslyckad då man inte kunnat stå emot.
Har inte pratat med en endaste människa sen i fredags em.,tror det är 3:je helgen i rad i tystnad o ensamhet.
Igår var jag trött o apatisk,låg mest i sängen.
Idag har jag åtminstone varit ute på en promenad och även i tvättstugan.

life goes on

3veckor har jag praktiserat på mitt nya ställe nu. Kan fortfarande vara illamående nervös på mornarna,men efter dagens slut,så känns det oftast bra.Bara ibland jag maler det jag gjort o sagt.
Hetsätningen/spyendet är helt borta också.
Arbetandet tar all min kraft än så länge..men hoppas jag kommer in i det snart o orkar leva utanför jobbet också.

Det går upp o det går ner...

Yes! Klumpen på bröstet/magen är borta just nu! Känner mig ganska pigg o energisk.Planerar tillomed!
Hade jobbiga drömmar inatt,där jag kände mig värdelös..maler även arbetsveckan i huvudet,allt jag gjort o sagt...men kan nog släppa allt det o ta nya tag nu.
Börjar bli månadsslut,vilket innebär att räkningarna ska betalas,vilket oroar som vanligt..men kommer o fixa även det på nåt sätt..Nångång vänder det kanske och jag får en RIKTIG lön igen o kan betala av smålånen/kontokortsskulderna jag varit tvungen o ta under dom här arbetslösa skitåren.Jag får ca. 5000kr/mån mindre nu (efter skatt),då jag bara praktiserar o fk. betalar min ersättning ..och det känns.
Tror det blir ännu en sommar utan semester...men,men...får försöka orka.

Melankoli

Jag har legat i sängen..utmattad.Städade i köket,det var det enda jag orkat göra idag.Har ingen glädje eller framtidshopp..allt känns SVART,hårt,tungt och jobbigt.
Tror mer o mer på att jag är Bipolär...som har blivit värre dom senaste åren.
"Måbramänniskan" ville bli fb.vän igen..tidigare skulle jag blivit glad över det,men nu orkar jag inte ens bry mig,eller tänka-varför?
Jag sitter här nu o stirrar på orden jag skrivit...orden som är lika tråkiga som jag är.
Tänk om jag kunde vara en bloggare som skrev om glada färger,resor,trevliga vackra människor,kläder,fester mm. -Fast jag orkar inte ens vara avundsjuk på positivitet,lycka just nu...
Alla finns här av någon anledning påstår folk...
Jag finns här för att känna smärta o må dåligt...

Bara lite glöd kvar..

Sen jag rasade nu för lite över 2år sen,så har jag hela tiden fått höra att-Du är stark och tar dig igenom det här och blir ännu starkare av allt.
Men NEJ! jag orkar inte längre,fast samtidigt vet jag att jag inte har något annat val..jag MÅSTE orka,så länge jag bestämmer mig för att leva.
Sen när jag tar mitt liv..så kommer det höras viskningar -Hon som var så STARK,jag förstår ingenting.
Nej,för ingen VILL förstå,jag är en kämpande överlevare..men helt utmattad sådan,finns inte mycket livslåga kvar i mig.
När man är psykiskt sjuk och försöker klara av vardagen ändå,oavsett hur man mår...så är det som att springa maraton varenda dag..man är SÅ slut! Tillslut så orkar man bara inte,hur stark man än är.

Livets-lön

Jag har ju fått en praktikplats..på heltid i 3mån. Jag får ut ca. 10.000kr/månaden efter skatt! Snacka om att man blir utnyttjad..Jag är 45år...inte ens ungdomarna får så lite på sitt sommarjobb.
Jag mår så dåligt av all stress att jag är spyfärdig.Jobbet tar all min kraft..orkar knappt göra iordning nästa dags lunch.Orkar inte bry mig om något/någon.
Det arbetar flera tuffa,starka kvinnor på mitt jobb..kvinnor som får mig o känna mig värdelös,mindrevärdig. Har alltid haft svårt att arbeta o umgås med kvinnor.Nu har jag hjälpt en duktig kvinna,som arbetat där i över i 10år och kan allt.Eftersom jag mår dåligt,är nervös...så blir det att jag "gör bort mig" hela tiden.Jag HÖR liksom vad hon säger,men förstår inte henne ändå. Känner mig som en liten flicka...och då är jag ändå äldre än hon. :-(
Eftersom jag vill vara duktig,så vill jag klara mig själv så mycket som möjligt,utan att behöva fråga om hjälp hela tiden. Jag är kort i rocken och skulle hänga upp varor högt uppe,tog fram en konstig stege,som jag lutade mot hyllan...som sen rasade då jag klättrade upp på den.Kunde gått väldigt illa.Nu klarade jag mig med skrapsår på armen , på smalbenet och så fick jag ett sår på fingret.
Jag är stelopererad i nacken..från 2:a-12:e kotan. När jag rör på huvudet,så rasslar det om nacken,precis som om man hade sand mellan kotorna. Undrar om nåt har hänt..det där har jag haft ganska länge,inget som hände idag.Känner mig bara mörbultad,som alltid då jag jobbar.

Jag har ingen och vara extra kärleksfull mot idag...men drömde en kärleksfull dröm inatt,får leva på det.

Jag känner mig så ful o hemsk att jag skulle inte klara av o visa mig för någon man nu,eller umgås..

Var är mina speedade happydays?? Behöver få må BRA..för att inte ge upp.

Är som en stinkade,urkramad disktrasa...som folk bara använder o sen slänger åt sidan o glömmer bort.

TandVÅRD-tandLÄKARE!

TandVÅRD-tandLÄKARE:-Ja,så heter det..men ändå ingår det inte i övriga vårdsystemet..-VARFÖR!?? Jag blir så jävla förbannad,förbannad på politiker, och på framförallt svenska folket,som bara accepterar att det får vara så. Många skuldsätter sig då dom lagar sina tänder.TandVÅRD är som extra LYX,som få kan unna sig.Vi är många som inte har dom pengarna,hur vi än vänder på vrider på ekonomin.
Jag sitter här med kvittot från folktandvården framför mig på 775kr..775kr kostade ca10minuters besök,med 5st.röntgenbilder. Hon tog sina 4 från hela käken,men sen när jag ställde en fråga om en rotfylld tand,så var hon väldigt snabb på att ta en extra bild på den tanden,utan att ens informera mig om att det kostar extra.Varför tog hon sina 4bilder om hon ändå inte ens såg nånting på dom? Hon såg inte ens det lilla hålet jag tydligen hade, på bilderna.
Så 775kr.landade besöket på..ungefär det jag har råd att lägga ut på mat i månaden.Hade ett litet hål,men kommer inte o ha råd o laga den nu iaf.Hon bokade tid till en tandhygieninst,som kommer att gå på minst 800kr..som jag ABSOLUT inte kommer o ha råd med..det är LYX för mig,trots att det egentligen är vård i förebyggande syfte.
Min mamma har aldrig gått till tandläkaren,en fattig 5barnsmor med tandläkarskräck.Kommer ihåg när hon försökte döva smärtan,då en tand ruttnade i hennes mun.Hon stoppade i starka,brännade vätskor i bomullstuss på den trasiga tanden och självklart vräkte i sig smärtstillande..hon som redan är hypokondriker och äter värktabletter för minsta lilla.Nu är hon en nästintill tandlös gumma på 65år..(fast hennes tänder började sippra redan på 90 talet).Hon ser ut som en "uteliggare" i munnen.
Ska det VARA SÅ?? Det är helt sjukt!! Får man infektion i halsen,precis där munnen slutar,..får du infektion,sår mm. på läpparna,skinnet på kinderna så går det på VÅRDkostnad...men får du infektion på TANDKÖTTET,smärta på nerverna i käken,så får man helt plötsligt betala vården SJÄLV??!! Hur kan ni resonera det? Var finns logiken i detta? Hur kan alla bara acceptera det?

Gråtfärdig..

Jag är så TRÖTT på livet! VARIFRÅN hittar jag krafterna till att orka med allt? Är sjukt orolig o ångestfylld idag.Skulle bara vilja lägga mig under täcket o stanna där tills jag skrumpnar bort.
Jag praktiserar ju heltid nu,mellan 06.00-15.00,får inte ens ut 11.000kr för slitet.Slitet som tar ALL min kraft,så jag vet inte hur jag ska orka sköta allt annat.Ekonomin,hemmet,min son..mig själv? Har ju ingen tid att gå till öppenvården nu..kommer kanske att bli andra sommaren i rad utan en endaste semesterdag.(Om jag blir säsongsanställd där) Förra sommaren arbetsttränade jag,utan en endaste semesterdag då heller,fast då jobbade jag inte heltid o var ledig på fredagarna så helgen blev lite längre.Men eftersom jag inte är frisk och jag sliter ut mig både psykiskt o fysiskt..så tog jobbet lika mycket på mina krafter som om det varit på heltid.
Jag kan inte koppla bort arbetet under min lediga tid heller.Har ständigt stressad hjärna.
Viskar ett tyst-hjälp......Vet inte vad jag ska ta mig till? ..Det FINNS ju ingen som kan hjälpa mig,jag är ENSAM,som alltid. Och väntar på -DÖDEN!,befrielsen. Kan jag inte bara få somna ifrån allt,please?!

Konstig känsla..

Det känns som jag lever i en egen bubbla..
Har börjat jobba,med något helt nytt för mig..umgås med andra människor hela tiden,både kollegor men även kunder.Vi har morgonmöten och faktiskt så fattar jag ingenting..han kunde lika bra prata japanska.
Men ändå har jag lärt mig massor på bara 4dagar,saker som första o andra dagen bara snurrade i huvudet o kändes som omöjliga att komma ihåg o lära sig.
Kommer jag o klara av det här? Kommer jag o verkligen kunna bli duktig...duga?
Har så sjukt dåligt självförtroende.
Ändå har jag varit nöjd med det jag lärt mig,det jag gjort...
Förvirrad i hjärnan.
Pratade med en arbetskollega som även hon har en massa diagnoser..man blir nästan gråtfärdig,då någon förstår hur man fungerar/tänker/tycker..Även hon sköter ju sitt jobb,trots sina diagnoser..(Bipolär/ADHD mm)..hon verkar så STARK!..Duktig!

Jobb!

Börjar jobba heltid imorgon..eller det är en praktikplats o fk. betalar min "lön",ska vara billig arbetskraft i drygt 3månader,var ju det i 7månader åt Myrorna,när tiden var slut fick jag gå,trots att alla var nöjda med mig.
Över två år sen jag hade ett riktigt heltidsjobb.Spännande o se hur man pallar.
Hoppas framförallt sömnen blir bättre,trots att sleepisarna är snart slut.Har bara 1 1/2 tablett kvar. :-(

Be raped-and smile! You deserve it!

Jag skrev ju lite i inlägget här nedan att jag förut inte tänkt så mycket på allt som jag varit med om.
Har folk utnyttjat mig,både sexuellt eller pengar/tidsmässigt så har jag förtjänat det...så har det alltid varit o så kommer alltid att vara.När jag var på allra första psykologbesök för drygt 2år sen..och han blev tänd på det jag berättade och ville att vi skulle träffas då jag mår bättre mm., har jag tänkt sen efteråt,,ja so what,han var ju en man,varför skulle behandla mig annorlunda? Min första gynekolog taffsade på mina bröst..jag var 16år då o skulle ha P-piller.
Nu först senaste året har jag mer börjat tänka på -HUR kan dom göra så mot mig,varför? Jag måste ju vara hemsk,som får dom till att vilja skada mig,både fysiskt o psykist? Till o med min egen MORSA,sket i mig!?
Det GÅR inte o älska mig av någon anledning..jag triggar igång någonting till o med i den snällaste personen,som får dom o ge sig på mig,dom slutar tänka helt och skiter totalt i vad dom gör mot mig.
Och efteråt fattar dom inte ens att dom har skadat mig..(både fysiskt el./och psykist)
Som mitt senaste lite längre försök till förhållande med min fd.klasskompis..som är som en lugn norrlänning.. han tröstade mig en natt då jag fick "anfall"..och sen tog mig med våld..knullade mig hårt i röven+ alla andra påtvingade ställningar..Han blev so MACHO..kände sig manlig efter att ha tröstat "lilla mig",att han gick igång på det,sen somnade han nöjt. Han ringde idag o ville träffas igen. Det var "bekvämt" o träffa någon han kände redan,han orkade inte starta något nytt förhållande. :-/

Min öppenvårdskontakt sa-Lilla vännen..då jag berättade att jag tar Flouxetin trots att jag inte mår så bra av dom...just därför,tar jag dom..ännu ett självskadebeteende.Har läkaren skrivit ut dom till mig,100tabletter utan någon uppföljning..så gjorde han väl det för att jag ska ta dom,skit i hur jag mår...vem bryr sig??
Är lite som en trotsig unge,känner jag...en unge utan livslust.

Inbillad-psyksjuk?

Jag TÄNKER,sjukt mycket,hela tiden.Läser hos många med psykiska diagnoser,känner igen mig,men ändå inte.KAN man vara psyksjuk och klara av livet,med jobb,familj,ekonomi,utan beroenden mm.,är det möjligt?
Jag kanske inte ens har BDD,jag ÄR nog precis så ful som jag ser mig själv? Dåliga dagar kan ju alla ha,även självmordstankar..man är trött på livet eller deprimerad pga. något?
Jag KLARAR ju av och vara på ett jobb,möten osv. hur dåligt jag än mår,sen att det tar all min kraft och jag lägger mig DÖD på golvet då jag kommer hem,kanske också är vanligt? Det är ju sån press på alla att vi ska DUGA o vara duktiga?!
Mina euforiska,aggressiva dagar,kanske är en "kvinnosak" o beror på hormoner??
Ingen annan tror ju att jag är psyksjuk,för det märks inte..och det är väl inget man borde klara av att dölja i hela sitt liv typ?
Fan,vilken FJANT jag är..som gnäller om mitt mående o hur mitt liv har varit.
Hatar mig ännu mer för det! Nu får jag ta och kamma mig,har ju fått ett jobb..dom skulle väl inte anställt en som dom tror är koko?...och ändå berättade jag om det. (Faktiskt så förstod hon som intervjuade mig,för hennes storasyster var lite som mig o även hon rasade o får nu hjälp av psyk.)
Skriver allt det här med gråten i halsen..vill INTE vara jag!! ORKAR inte vara jag!

HAR INTE RÅD..med tandvård!

Helt idiotiska priser dom tar..jag blir så förbannad,mest förbannad på mesiga svenskarna som accepterar  att det ska få fortsätta..VARFÖR kan inte munvård ingå i vilken vård som helst?! Man kan ju DÖ av en hemsk infektion,smärtan är oumbärlig,inga värktabletter hjälper ens,man kan bli socialt isolerad o framförallt ser folk ner på människor som har dåliga tänder och har tappat tänder...klassdiskriminering.
Jag som knappt har pengar till mat o boende..VARIFRÅN ska jag punga ut pengarna till tänderna?
Fick sån ångest igår,var hos tandläkaren,en koll bara.. där dom tog 5bilder..var där inne högst 10minuter och det gick på 720kr!!!!!! Dom hittade ett pyttehål,som ska lagas och så ville hon att jag skulle gå till tandhygienist.Jag har verkligen inte mycket tandsten,röker inte..bara lite bakom nedre framtänderna och att skrapa bort det går på 800kr.NO WAY!

Kan inte sova igen..vaknar efter bara någon timmes sömn,som jag får med hjälp av sleepisar och sen kan jag inte somna om,utan hjärnan går på högvarv..Jag "samtalar",jag planerar och tänker på saker jag varit med om mm.

Inatt tänkte jag bla. på Myrorna. Tänk om alla som skänker dit saker visste hur mycket som går till SPILLO! Speciellt nu då dom börjat sälja/köra saker/kläder till öststaterna..dom fattiga länderna där.Dom tippar o pressar långtradarflaken helt proppfulla..utan någon som helst sortering..så även svenska böcker i massor,så dyra saker som dom aldrig kan sälja där  borta hos deras Myrorna-butik.Mycket går sönder,glas o porslin framförallt,eftersom sakerna bara tippas på,ganska högt uppifrån med truck, ur burarna..sen vet jag ju inte hur hanteringen sker väl där borta.
Chaufförerna snor saker och säljer eller behåller själva..en vardagsrumsmatta el. dylikt är ju typ vad dom får i lön.När sakerna tippas,så är chaufförerna där o rotar o lägger undan,trots tillsägelse,men det är ju omöjligt o kolla,kan säkert försvinna 100kg ur lasten utan att det märks.

Har börjat äta Flouxetin igen..vet inte riktigt varför.Har en jäkla massa Flouxetintabletter hemma o mår skit,så testar igen,har för mig att dom tog bort min matlust sist..vilket är positivt.

Börjar ju troligen praktisera nästa vecka,på ett perfekt ställe..borde vara lycklig för att jag fick chansen,men..känner ingen som helst glädje över något.
Arbete ser jag som ett -straff..där jag ska plågas både psykiskt o fysiskt.

Allt borde kännas bra..för jag ÄR bra!

Var på intervju om pratikplats idag och jag fick den. (Om inte af.+fk. sätter käppar i hjulen)

Jag har sovit apdåligt och drömt sjuka drömmar som jag vaknade till hela tiden.Så då var jobbiga drömmarna troligen inte Propavans fel,för dom är slut.Mest handlade det om fiskar i alla möjliga varianter,både döda o levande och annat slemmigt också och en svärm av malar som attackerade oss,men även om tappade väskor,hytt,saker och minnesförlust igen,..var på någon kryssning.

Jag var ute i lördags och blev packad som oftast..no memory från sena natten.
Kommer ihåg att jag pratade med en dryg b-ex-kändis (musiker,med sjuk 80-talsfrilla) och att jag retade gallfeber på en lika dryg brud.Hånglade med en ROLIG typ,med rolig mössa..trängde mig före på tjejtoan och betedde mig väl mest som en tonårsbrutta. :-/ BLÄH! ÅNGEST! Nu ska jag hålla mig hemma..till påsk iaf.

Är glad att pengarna verkar räcka den här månaden med godo till räkningarna...SKÖNT,släpper lite på oroskänslan.

Glömsk..

Jag har blivit sjukt glömsk.Glömmer bort namn framförallt,men även vad jag har sagt o när saker har hänt.(Tiden)..
Inatt så drömde jag om det också.Jag hade flyttat till Finland och väl där i nya lägenheten så sa jag till min mamma- Jag kommer inte ihåg hur jag har hamnat här...allt innan var bara ett mörker.
När jag rasade för drygt 2år sen,så hamnade jag i denna mörker.Var inlagd i 5veckor,firade min födelsedag på psyket.Jag hade visst köpt tårta,några var där o hälsade på..och dom andra patienterna o vårdarna hade visst ätit upp min tårta...berättade min vän.Har så många svarta luckor och ECT:n gjorde inte saken bättre.
Kommer ihåg att jag hade dygnetruntvak den första tiden.Jag varken åt eller drack.Men sen började jag tycka synd om dom bara satt där o vakade över mig o hade tråkigt och tänkte att dom inte skulle behöva göra det för min skull.Dom skulle även sätta dropp på mig,så självmord med hjälp av vätskebrist skulle inte fungerat.Lurade dom i drygt 4dygn ändå...dom märkte inte att jag inte drack nåt...inte ens då jag fick medc.
Den ena trodde väl att den andra gett mig dricka osv. inget dom skrev upp.

Bla,bla,bla....

Jag mådde skit imorse..skakig,nervös mm. men skulle iväg på gruppmöte.Och jag är en person som MÅSTE sköta min "plikt",hur dåligt jag än mår..Trots att dom där mötena är frivilliga.
Mötet gick bra trots allt..jag pratade en hel del kom med åsikter mm.
Men efteråt gick luften ur mig,jag började gråta. Carema ligger precis i närheten där mötet var och jag masade mig dit.Kom inte ens ihåg namnet på terapisten jag träffat,men tänkte att dom ser det säkert i datorn..jag måste få en tid.
Sen kom hon gåendes och jag fick en tid till fredag redan.
Egentligen är jag lite kluven till samtalen..känns som prat kan inte "laga" mig.Jag är TRASIG och delarna som kan hela mig är borta?!

En vän till mig hängde sig själv för drygt ett år sen.Hon levde i ett bra nytt förhållande och vi trodde alla att hon mådde bra.Hon hade nära o fin kontakt med sina vuxna barn också. Men sen en dag,efter en middag med sin pojkvän..gick hon bara och hängde sig...utan ett ord,utan ett avskedsbrev.
Och jag blir AVUNDSJUK på att hon klarade av det! Var hittade hon den starka viljan,trots tankarna på alla som blir kvar med alla frågorna,med sorgen/smärtan? Jag skulle vilja veta hennes sista tankar!
Jag blir även avundsjuk på dom som klarar av att sluta äta (får anorexi). Vilken bestämdhet dom har,vilken STYRKA! Jag känner mig så svag och värdelös som inte lyckas med varken självmord eller bli riktigt SMAL!!
"Måbramänniskan" sms:ade sent igårkväll o frågade om han kunde komma o fika idag.Någon timme efter hans mess,kom ett nytt sms- Är du kåt idag?...Det var från hans sambo.:-(

På lördag ska jag gå UT,på ett rockställe.Hoppas jag klarar av o sköta mig,inte bli för full o dum och att spegelbilden är mindre grotesk+ att jag hittar något jag trivs i att ta på mig,som inte får mig o se ut som en uppstoppad korv.

Ingen bra dag...

Låg o "sov" till nästan tre idag.Är matt och tom.Har ångest och svarta tankar.
Har vräkt i mig mat o spytt,det var SKÖNT och få spy ut känslor.
Funderar på att boka tid till öppenvården..tror jag behöver det,jag behöver hjälp,ensam är inte stark trots att jag alltid låtsas som det.

Svar igen:

Mina svar blir långdragna..för mina tankar blir långdragna,därför svarar jag här istället för under inläggen:

Anonym:Jag lagt min stroppsyrra helt åt sidan,nästan min morsa också,svarar endast plikttroget då hon frågar.Man kan tro att jag är avundsjuk på min syrra,bitter..men det ÄR jag inte,jag tycker inte om människor som hon,har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.hon är en sk. vampyr. Jag gjorde "slut" med henne för över tio år sen och mår bättre utan henne i mitt liv.Hon har inte heller förstört mitt liv på något sätt,det enda jag kan vara lite ledsen över är att det hade varit skönt o ha en syrra man kunnat dela saker med,man kunde haft kul med.vi har aldrig trivts i varandras sällskap,hon tog all plats och jag blev osynlig.
Morsan är det lite svårare och göra "slut" med,en mamma förlåter man oftats oavsett hur hon är o vad hon har gjort och jag slipper ju henne numera i mitt vuxna liv,hon bara finns där.
Min storebror saknar jag ibland,han betydde så mycket för mig och vi har alltid hållit ihop,vi har inte ens surat på varann nån lägre tid.Att han sen bara lämnar mig..var smärtsamt.Han skrev ett mail till mig vid jul,men jag har inte klarat av o godta "ursäkten" och fortsätta med honom som om inget hänt.
Och sen så klarar jag inte av att RADERA allt,vet inte hur man gör...om man nu inte blir lobotomerad?
En del människor/fd vänner/kukar har jag raderat från internetvärlden och svarar inte om dom ringer o messar.
"Måbramänniskan" är mig för kär för att jag ska kunna låta bli o svara då han ringer,jag älskar ju honom och jag älskar att få höra hans röst.Han FÅR mig o må bra,trots allt.Jag vill behålla dom känslorna,drömmarna..iaf. tills jag hittar någon annan som får mig att KÄNNA.
Jag vet inte om det var pga. ditt "peptalk" igår som jag blev ännu mer TUNG i själen idag.Jag är helt OFF och skuld/ångestfylld.VARFÖR orkar jag inte leva och vara lycklig? Varför orkar jag inte ha ett socialt nätverk med vänner,kompisar,kamrater? Varför orkar jag inte vara nöjd med det jag har? Varför orkar jag inte ha framtidshopp? Jag är såååå TRÖTT! Både fysiskt och psykiskt..min livsgnista håller på att slockna.
Alla sa att när jag kommer upp ur mörkret jag hamnade i för drygt 2år sen,så kommer jag bli ännu starkare,jag kommer o bli "nyfödd"...men jag vet inte om jag orkar längre starta om från noll.
Jag är så besviken på mig själv för det.
ML: dina ord var så rätt-Många självhatar och självklandrar så mycket att fel sorts pepp bara lägger sten på ångestbördan.
PS:Det är lite hemskt hur människor kan säga/skriva att -Dig är det inte synd om,du har SJÄLV orsakat dig skadorna,du har själv VALT och börja missbruka osv. Eller det värsta (enligt mig)..-Det finns andra som har det VÄRRE.
Ja,ja....jag är en överlevare,ironiskt nog.

Svar till anonym:

Stackars mig? Inte alls..Har det bra jämfört med många andra.Men det skulle inte finnas några psykiskt sjuka/svaga människor om man kunde styra över måendet själv.Och livet man levt förvandlar en,ibland till något bättre,men även till det sämre,som i mitt fall.Däremot har du rätt i att jag har VALT att leva och jag kämpar varje dag för att jag välja just det,när det skulle vara så enkelt att bara skita i allt.
Har du läst min blogg,så har du läst att jag har blivit starkare på kunna säga nej till kukarna i över ett års tid,en självdestruktivitet mindre.Senaste veckorna har jag inte heller spytt...och jag är lite nöjd med mig själv för det,för det är INTE lätt att göra sig av med ett beroenden oavsett vad det gäller.
Tycker inte att jag skriver om sleepisar hela tiden,men sanningen är att dom har räddat mitt liv,dom har även hidrat mig från att hetsäta på sista tiden..Och har man svåra sömnsvårigheter så är det OTROLIGT skönt att kunna sova/somna ska du veta.
Ja,jag vet inte..jag kan inte förändras till någon positiv människa med frukostflingereklamleende bara för att ni tycker att jag är en patetisk 40åring som tycker synd om mig själv.Jag KLARAR inte av att älska mig själv,jag har för djupa fula sår,som påminner mig hur hemsk jag är. Jag lider av BDD..vilket min HJÄRNA styr över..Jag ser en groteskt ful spegelbild varje dag..Bra dagar kan jag tänka att den bilden inte är sann,men mår man dåligt så är hjärnan svårövertalad att tro på det man VILL.
Jag har ALLTID varit stark,tagit hand om mig själv OCH mina nära o kära.När jag rasade,så kände inte folk igen mig längre och dom flesta försvann.Vilket gör det ännu svårare för mig att gilla mig själv,för gillar ingen annan mig,så vad finns det att gilla?? Återigen så är min hjärna svårlurad. Gillar mig ännu mindre nu när jag har blivit "öppet svag",när jag inte orkar spela spel längre,nu när jag inte orkar vara NORMAL...jag som HAR orkat i över 40år.Vem är jag NU?? En +40åring med 17årings tankar? Kanske har alla samtal med psykologen tagit mig tillbaka,fått mig o minnas,tänka..börja bearbeta saker jag varit om,saker jag dammat av mig tidigare och fortsatt som ingenting hade hänt,men jag har ingen kontakt med psykvården idag,så min bearbetning avbröts,jag har bara tankar som gör ONT inne i mig och frågor som -VARFÖR? Kanske hittar jag styrkan snart igen att bara låtsas som ingenting har hänt,att jag bara kan skita i allt,såra mig bara,gör mig illa,jag överlever ALLT..jag är osårbar,jag SKA bara le,så ler världen mot mig..jag ska............bli någon DU kan tycka om som JAG tycker om.
Jag jobbar med mig själv..men inte för att du skriver spydiga mess och kommer med ENKLA? råd på att -det är bara att.......Så länge du inte går i mina skor,lever mitt liv,har mina tankar..så kan du inte "dömma". Jag tycker inte synd om mig...jag typ HATAR mig själv..och dina ord hugger lika mycket som om du skulle säga till en tjock människa,eller en narkoman- Vänd på steken bara,bli det andra förväntar sig av dig. Kan jag kan du liksom..??
Jag kämpar..försöker bli någon jag inte är,men det är svårt och det är ännu svårare då man har svårt o be om hjälp,som jag.
Fan,vad jag önskade att jag bara en morgon jag vaknar och MÅR BRA..älskar livet,älskar mig själv,Jag har ju mina speedade dagar och då mår jag precis så där..tyvärr är dom dagarna ganska sällsynta och varar inte så länge+ att sen blir jag känslobakis och faller i ett svart hål efter att ha dansat euforiskt på rosa moln.
Jag önskar jag vore DU,för ditt liv är säkert perfekt...precis så underbart som du bestämmer för att det ska vara.
Ha det så bra....och tack för kommentaren,det är nyttigt och få veta vad andra tycker/tänker om en,mitt svar blev lite som ett försvarstal..men jag är sån.Har hört att jag hugger som en kobra om någon säger något (fel)sårande till mig och jag har även minne som en elefant,glömmer aldrig en del ord/meningar.ECT:n fick mig och glömma mycket,men ibland känns det som jag har bara glömt dom bra sakerna,för jag har nästan inga glada minnen kvar. // Sorgligast

Restless tummy!

Jag spelar ganska många spel..på King Com,mobilen och även live och jag mår psykiskt dåligt då jag förlorar,jag får en sjuk känsla i kroppen..lite som restless leggs fast i magen. Vissa dagar är värre än andra och förlora mot vissa personer är värre än andra. Sen blir jag FRUSTRERAD då jag inte blir bättre på en del spel,hur ofta jag än spelar det. Men jag kan inte sluta...är besatt..Önskar jag inte hade så höga krav på mig själv. Jag blir inte direkt överlycklig då jag vinner heller..mer än någon sekund,sen är det dags för nästa match. Idag är en sån dag,då jag får restless tummy..En jag spelar Ruzzle med VINNER över mig varenda gång! En annan fick in värstingord precis på slutet på wf. där jag hade en chans. Jag SUGER! OCH har otur som oftast! :-(

Måendet svänger..

Har mått skit ganska länge nu.Men nu känner jag att måendet håller på o svänger..
Det "bubblar" inuti mig..som en het gryta.Vad det blir utav det hela vet jag inte än...just nu är det en stor gryta,med en massa blandade känslor.
Just nu längtar jag efter KÄRLEK! Har drömt om kärlek/förhållande några nätter..ingen kärlek som är som en dans på rosa moln,utan kärlek där JAG har backat undan,"testat" killen osv.(som jag brukar göra) men han har inte gett upp mig...utan hänger envist kvar och skrattar åt mina försök att bli av med honom..för han förstår att det är det sista vill egentligen..att han ska lämna mig.
På sätt o vis känns det bättre,då jag är ledsen och apatisk,för då vill jag vara ensam och "tycka synd om mig själv" typ....När jag börjar må bättre,så börjar jag dagdrömma och får POSITIVA tankar..vilket inte är så bra...för jag blir alltid besviken över att det är just bara -DRÖMMAR!

Smart "idiot"

Har hört/läst nånstans att om man har fel på hjärnan,så rör man inte på armarna då man går,utan dom hänger slappt på sidan. Såg 2st "såna" under min promenad och kände mig smart då jag viftade överdrivet mycket med armarna då jag gick förbi dom -ett enkelt sätt att dölja idioti,man behöver inte vara Einstein för att klara av det. :-)

Big money!

Jihoo! A-kassan kom igång igen..får hela 7500kr därifrån! Undrar vad jag ska göra utav alla pengarna nu när jag blir så RIK!? :-/  Förstår att man inte kan få såna summor,hur som helst..jag måste ju tigga o be lite,svettas och oroa mig,känna mig undergiven och buga för dom som SKÄNKER mig dessa pengar!Måste känna mig TACKSAM!

Steril-hysteri!

Jag kommer från ett "skitigt" hem.Min morsa har aldrig varit bra på att städa.Vi har haft djur..hund,katt,marsvin,fåglar i hemmet.Min morsa har fem barn..och bakar jämt. INGEN av oss har några allergier,astma eller har varit mer sjuka än andra.Tvärtom faktiskt!..Tänkvärt! Jag tycker denna bakteriehysteri har gått alldeles för långt och är inte bra för våran miljö heller med alla dessa rengöringsmedel hit o dit.
Jag tror man måste beblanda sig med olika slags bakterier för kroppen ska kunna bilda mot"gifter". Urbefolkningar som verkligen inte är RENA,bygger hyddor av skit mm. är friskare än någon steriltant.

SKITLIV!

JAG HATAR ATT LEVA! TA BORT MIG... NU!!

Mår INTE okej :-(

Fick en hel del gjort igår,men det var kämpigt.Jag är sååå trött och orkeslös,kroppen känns blytung och jag är OLYCKLIG.
Jag sover dåligt (trots sleepisar),drömmer jobbiga drömmar,vaknar svettig o ångestfylld av dom hela tiden.
Inatt vaknade jag vid 03.00 och hade svårt att somna om..men vill inte "slösa" på sleepisarna.
Idag är jag helt skakig och seg i hjärnan.Har sökt jobb hela dagen,fattar inte vad som tog sån tid,för sökte bara 5st. jobb...men ett mail,strulade och ville inte skickas iväg,sen får man söka en del jobb på deras externa sida och det tar tid..Fick ändra mitt CV också,för den var för stor för att skickas till en.
I förmiddags fick jag ett brev från A-kassan igen och var så förbannad att jag trodde jag skulle explodera! Jävla kärring ger mig två helt olika svar på min fråga och nu skulle hon plötsligt HA ett intyg om truckkursen igen.Men hon jag pratade med var trevlig och berättade att jag kan fylla i blanketter på nätet istället,så får dom det på engång.
Imorgon har jag 2st. måsten på morgonen. :-( Hoppas jag somnar för gott inatt!

Borde ringa...

söka hjälp,prata med någon för jag faller i apatin igen,med svarta tankar.
Jag kom ut lite igår,men allt gick åt helvete o jag rusade hem o tog en näve med tabletter o somnade o sov bort hela resten av dagen. Sen var jag uppe nån timme o tog nya sleepisar o hade SJUKA drömmar.
Jag dog i drömmen,av en explosion..jag födde möss/råttor..dom pluppade upp som ägg med svansen före.Drog ut dom som en tampong och fick mer o mer panik för varje gång..blev skjutsad till VC och där gapskrattade alla åt mig o trodde jag hittat på allt.Födde upp en hårig mus framför dom,berättade att dom växte i mig,den första var jätteliten o naken o den här sista fullvuxen.Dom skrattade bara ännu mer o trodde jag stoppat in den sista musen.
Drömde även om en massa äckligakryp..
Måste vara Propavanet som gör det,för så blir varje gång jag tagit dom,hade bestämt att inte ta dom nån mer,men gjorde det i ilska igår.
Vill säga till HD-mannen att jag inte klarar av o träffa han nån mer.Att han väntar o tjatar,sätter ett press på mig..och då låser jag mig..våra träffar blir ett till MÅSTE liksom. Och sen vet jag inte om jag vill ha sex igen utan känslor..utan att få något mer än några minuters njutning...Men jag har så svårt att säga NEJ..speciellt när jag vet att han blir sur/less på mig.
Den här meningen gav mig en konstig rofylld känsla - "Lev varje dag som om det vore den sista - då kan du varje morgon tänka; Bara en dag till sen är det över."

Myndighetsgamar pickar på mig!

Jag ORKAR ingenting..vill bara sova o skita i ALLT,men alla MÅSTEN trycker på om man vill få pengar nånstans ifrån o inte bli uteliggare.Man känner sig lite som döende och alla myndigheter är gamar som bara väntar...väntar o pickar på mig då o då för att jag ska ge upp.
Nu har jag ordnat ekonomin igen för den här månaden,men det är ett evigt kämpande,speciellt om man är sjukskriven eller arbetslös.Och så faller man medans man är i ekonomisk/psykisk kris,men det är då man MÅSTE orka som mest,man får ingen som helst pardon-hjälp.
Tänkte söka socialbidrag förra månaden,men fick en lista på alla intyg,kvitton mm. som jag skulle behöva skicka in innan jag ens fick en tid till dom...och jag gav upp redan då jag såg listan på dessa 13 olika punkter.Papper o kontoöversikt 3månader tillbaka.Hade blivit en hel bok...no chans!
Idag MÅSTE jag till Af. och visa upp mitt truckkurt,så dom lägger in det i registret..det räcker nämligen inte att man SÄGER att man fixat det...vi arbetslösa är lögnare o jordens avskum som man inte kan lita på,vi  BARA ljuger och vill få all bidrag "gratis"...och no,no det går inte,tänker farbror myndighet..som numera är min förmyndare!(Eller har varit det i över 3års tid.).
Jag är 45år..men känner mig som 16 igen..väntar bara på att någon ska -Lilla gumma..mig.

När börjar datorvärlden äntligen ta över pappersbyrokratin??

HELT idiotiskt..Jag har kontakt med min A-kassa genom nätet..dit jag ska bla skicka frågor och fylla i mina kassakort.Deras kassakort o kassakortregler är ganska otydliga o enkla att misstolka. Okej,jag gör som jag tror det vara,efter några förfrågningar...men skitsamma hur rätt man FÖRSÖKER,så dimper det där förbannade kuverten ner..med fler INTYG som ska skickas till dom.Och det kommer alltid tidigast 2veckor efter A-kassan egentligen redan vet att - Ett sånt intyg ska hon skicka. Dom bara förstör ens liv,hur mycket orkar jag koncentrera mig på att söka jobb,då jag inte ens vet hur jag överlever månaden..när blir man vräkt,får betalningsanmärkningar osv. ?? Är det DET dom vill? Jag har betalat till a-kassan i över 20års tid..sen när man behöver få tillbaks lite,så försöker dom HELA tiden hitta på saker,så pengarna åtminstone får månaders fördröjning.
Samma skit var det med fk. och sjukvården..papper skickades tillbaka..FEL,FEL,FEL..dom FATTAR inte att dom leker med människors liv.När man är sjuk så orkar man ännu mindre..och jag VILL orka nu,vill inte hamna i mentalvården...som en självmordsbenägen patient.

Sleepisar! :-)

Hämtade ut nya sleepisar ikväll..tycker helt plötsligt det är bra med alla dessa nya medicinställen,eftersom dom då inte har nån koll.Hade jag gått till vanliga Apoteket,så hade jag inte fått ut dom än.
Mår blähää..orolig,känner mig FET..(har fastat idag)..orkar inte tänka framåt,känner mig pressad o stressad av framtiden.
A-kassan "strular" igen efter min truckutbildning,det ska skickas papper hit o dit och det dröjer ALLTID minst 2veckor innan JAG får papper om att dom behöver papper o intyg av mig. ORKAR INTE! Kan ju inte ta hur många lån som helst,för att få det o gå runt. :-(
Jag hann glädjas en vecka typ,för att A-kassan äntligen kom igång o jag fick första dryga 11000tusen därifrån. JIHOO..kände mig RIK!
HD-mannen är kåt o väntar o tjatar på mig.Var sjukt nära o messa han-Hejdå + några andra väl valda ord vid årsskiftet. Trodde inte han messat mig nåt,men det visade att det varit strul med min mob. Ikväll pep luren flera ggr. med gamla sms som pluppade upp.
Kan inte jag bara få må bra?? Hade ju tänkt att 2013 blir MITT år,glädjeåret med mitt turtal.
Men slapp psyket det här nyåret iaf. trots jobbiga tankar lite då o då. Tror det var mycket för jag slapp vara själv.Annars vet man inte om jag orkat satsa på ännu ett år alive.
Nä..nu ger jag snart upp för ikväll..sleepis komsi,komsi..fast först mitt favorit te med kokoscream till som får avsluta den här fastedagen.