söndag 13 oktober 2013

Diagnoser

Jag rycker på axlarna ang. diagnoser.Okej,jag har dom,men det förändrar ingenting,jag är som jag är,har alltid varit.Har ingen som helst kontakt med psykvården längre,även fast jag kanske borde.Borde kanske även testas för fler diagnoser.Undrar om det finns en diagnos även för ovilja för diagnoser och hjälp? Mycket tror jag är just självskadebeteendet..jag SKA må dåligt,ha ont,lida i min ensamhet för jag är inte värd bättre?! Därför slutar jag med mediciner,tar inte värktabletter osv. Många mediciner ger också biverkningar och då undrar jag,ska man ta nåt som tar bort vissa symptom,men ger kanske andra lika jobbiga? Jag fick ju antidepressiva förut tex. som höjde mitt blodtryck o så fick jag medicin mot DET?! Daah! Blir en spiral jag vill undvika! Saknar en del av sömnmedlerna,men inget annat.Vill inte få stabisilerande medc. för då kanske jag inte får mina uppåtdagar som jag lever för,utan dom skulle jag inte orka mina svarta dagar. Sen att man ofta gör saker under sina speedade dagar,som gör att ångesten sen blir värre,en livets baksmälla,det får jag ta. Nu ska jag fortsätta med min storstädning innan det blir mörkt. Tog en fastadagslunchdryck bara så jag orkar. (5:2)

1 kommentar:

  1. Jag gjorde ju JÄMT så förr att straffa mig själv på ena eller andra sättet, självskadebeteenden kan verkligen se ut på många olika sätt!! Men jag har slutat med det, jag FÅR lov att må bra och det får du oxå!! Så försök att jobba med den biten, att vara medveten om att man straffar sig själv är faktiskt en början till att kunna förändra det, och det kan man ju göra även om man inte äter mediciner. Mår man dåligt av sina mediciner så känns det ju onekligen helt kontraproduktivt att äta dom.

    Var snäll mot dig vännen, du ÄR värd det bästa!

    Kramar!

    SvaraRadera