Svar igen:

Mina svar blir långdragna..för mina tankar blir långdragna,därför svarar jag här istället för under inläggen:

Anonym:Jag lagt min stroppsyrra helt åt sidan,nästan min morsa också,svarar endast plikttroget då hon frågar.Man kan tro att jag är avundsjuk på min syrra,bitter..men det ÄR jag inte,jag tycker inte om människor som hon,har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.hon är en sk. vampyr. Jag gjorde "slut" med henne för över tio år sen och mår bättre utan henne i mitt liv.Hon har inte heller förstört mitt liv på något sätt,det enda jag kan vara lite ledsen över är att det hade varit skönt o ha en syrra man kunnat dela saker med,man kunde haft kul med.vi har aldrig trivts i varandras sällskap,hon tog all plats och jag blev osynlig.
Morsan är det lite svårare och göra "slut" med,en mamma förlåter man oftats oavsett hur hon är o vad hon har gjort och jag slipper ju henne numera i mitt vuxna liv,hon bara finns där.
Min storebror saknar jag ibland,han betydde så mycket för mig och vi har alltid hållit ihop,vi har inte ens surat på varann nån lägre tid.Att han sen bara lämnar mig..var smärtsamt.Han skrev ett mail till mig vid jul,men jag har inte klarat av o godta "ursäkten" och fortsätta med honom som om inget hänt.
Och sen så klarar jag inte av att RADERA allt,vet inte hur man gör...om man nu inte blir lobotomerad?
En del människor/fd vänner/kukar har jag raderat från internetvärlden och svarar inte om dom ringer o messar.
"Måbramänniskan" är mig för kär för att jag ska kunna låta bli o svara då han ringer,jag älskar ju honom och jag älskar att få höra hans röst.Han FÅR mig o må bra,trots allt.Jag vill behålla dom känslorna,drömmarna..iaf. tills jag hittar någon annan som får mig att KÄNNA.
Jag vet inte om det var pga. ditt "peptalk" igår som jag blev ännu mer TUNG i själen idag.Jag är helt OFF och skuld/ångestfylld.VARFÖR orkar jag inte leva och vara lycklig? Varför orkar jag inte ha ett socialt nätverk med vänner,kompisar,kamrater? Varför orkar jag inte vara nöjd med det jag har? Varför orkar jag inte ha framtidshopp? Jag är såååå TRÖTT! Både fysiskt och psykiskt..min livsgnista håller på att slockna.
Alla sa att när jag kommer upp ur mörkret jag hamnade i för drygt 2år sen,så kommer jag bli ännu starkare,jag kommer o bli "nyfödd"...men jag vet inte om jag orkar längre starta om från noll.
Jag är så besviken på mig själv för det.
ML: dina ord var så rätt-Många självhatar och självklandrar så mycket att fel sorts pepp bara lägger sten på ångestbördan.
PS:Det är lite hemskt hur människor kan säga/skriva att -Dig är det inte synd om,du har SJÄLV orsakat dig skadorna,du har själv VALT och börja missbruka osv. Eller det värsta (enligt mig)..-Det finns andra som har det VÄRRE.
Ja,ja....jag är en överlevare,ironiskt nog.