Stackars mig? Inte alls..Har det bra jämfört med många andra.Men det skulle inte finnas några psykiskt sjuka/svaga människor om man kunde styra över måendet själv.Och livet man levt förvandlar en,ibland till något bättre,men även till det sämre,som i mitt fall.Däremot har du rätt i att jag har VALT att leva och jag kämpar varje dag för att jag välja just det,när det skulle vara så enkelt att bara skita i allt.
Har du läst min blogg,så har du läst att jag har blivit starkare på kunna säga nej till kukarna i över ett års tid,en självdestruktivitet mindre.Senaste veckorna har jag inte heller spytt...och jag är lite nöjd med mig själv för det,för det är INTE lätt att göra sig av med ett beroenden oavsett vad det gäller.
Tycker inte att jag skriver om sleepisar hela tiden,men sanningen är att dom har räddat mitt liv,dom har även hidrat mig från att hetsäta på sista tiden..Och har man svåra sömnsvårigheter så är det OTROLIGT skönt att kunna sova/somna ska du veta.
Ja,jag vet inte..jag kan inte förändras till någon positiv människa med frukostflingereklamleende bara för att ni tycker att jag är en patetisk 40åring som tycker synd om mig själv.Jag KLARAR inte av att älska mig själv,jag har för djupa fula sår,som påminner mig hur hemsk jag är. Jag lider av BDD..vilket min HJÄRNA styr över..Jag ser en groteskt ful spegelbild varje dag..Bra dagar kan jag tänka att den bilden inte är sann,men mår man dåligt så är hjärnan svårövertalad att tro på det man VILL.
Jag har ALLTID varit stark,tagit hand om mig själv OCH mina nära o kära.När jag rasade,så kände inte folk igen mig längre och dom flesta försvann.Vilket gör det ännu svårare för mig att gilla mig själv,för gillar ingen annan mig,så vad finns det att gilla?? Återigen så är min hjärna svårlurad. Gillar mig ännu mindre nu när jag har blivit "öppet svag",när jag inte orkar spela spel längre,nu när jag inte orkar vara NORMAL...jag som HAR orkat i över 40år.Vem är jag NU?? En +40åring med 17årings tankar? Kanske har alla samtal med psykologen tagit mig tillbaka,fått mig o minnas,tänka..börja bearbeta saker jag varit om,saker jag dammat av mig tidigare och fortsatt som ingenting hade hänt,men jag har ingen kontakt med psykvården idag,så min bearbetning avbröts,jag har bara tankar som gör ONT inne i mig och frågor som -VARFÖR? Kanske hittar jag styrkan snart igen att bara låtsas som ingenting har hänt,att jag bara kan skita i allt,såra mig bara,gör mig illa,jag överlever ALLT..jag är osårbar,jag SKA bara le,så ler världen mot mig..jag ska............bli någon DU kan tycka om som JAG tycker om.
Jag jobbar med mig själv..men inte för att du skriver spydiga mess och kommer med ENKLA? råd på att -det är bara att.......Så länge du inte går i mina skor,lever mitt liv,har mina tankar..så kan du inte "dömma". Jag tycker inte synd om mig...jag typ HATAR mig själv..och dina ord hugger lika mycket som om du skulle säga till en tjock människa,eller en narkoman- Vänd på steken bara,bli det andra förväntar sig av dig. Kan jag kan du liksom..??
Jag kämpar..försöker bli någon jag inte är,men det är svårt och det är ännu svårare då man har svårt o be om hjälp,som jag.
Fan,vad jag önskade att jag bara en morgon jag vaknar och MÅR BRA..älskar livet,älskar mig själv,Jag har ju mina speedade dagar och då mår jag precis så där..tyvärr är dom dagarna ganska sällsynta och varar inte så länge+ att sen blir jag känslobakis och faller i ett svart hål efter att ha dansat euforiskt på rosa moln.
Jag önskar jag vore DU,för ditt liv är säkert perfekt...precis så underbart som du bestämmer för att det ska vara.
Ha det så bra....och tack för kommentaren,det är nyttigt och få veta vad andra tycker/tänker om en,mitt svar blev lite som ett försvarstal..men jag är sån.Har hört att jag hugger som en kobra om någon säger något (fel)sårande till mig och jag har även minne som en elefant,glömmer aldrig en del ord/meningar.ECT:n fick mig och glömma mycket,men ibland känns det som jag har bara glömt dom bra sakerna,för jag har nästan inga glada minnen kvar. // Sorgligast
Hm, all kritik är inte negativ. Du skriver om dina sömntabletter som jag en gång skrev om benzo, seen hjälper dom dig säkerligen MEN du tycks ha en mani kring dom. Åh jag fick en klump i magen när jag började läsa din blogg, det var precis som jag tänktförut, förutom hetsätaspy o suicidal tankar. Jag menar inte att du ska skaka av dig allt och börja le. Jag menar klä av dig din hud din själ dina minnen, de som gjort dig illa. Bry dig inte om din mamma eller syster, pensionera dom! Bry dig inte om "måbra människan" för uppenbarligen får han dig inte att må bra. Radera alla jävla konton på Internet. Radera allt! Gå till noll. Föds igen. Börja med att lära dig krypa, sen kan du lära dig gå. Lägg dina diagnoser åt sidan, dina diagnoser är aldrig du, de utgör en del av dig låt dom inte ta över dig. Unna dig själv en bit Frödinge kladdkaka m massa vispgrädde, lovar att du väger 20 kg mindre än mej.
SvaraRaderaFint inlägg! Har inte läst kommentaren, men tycker det är viktigt att folk förstår att psykiskt sjuk innebär att man inte _kan_ ta sig i kragen under perioder. Att man inte _kan_ se objektivt på sitt t.ex. utseende och sitt liv. Att man inte _kan_ ta viss form av "pepp" på ett positivt konstruktivt sätt. Många självhatar och självklandrar så mycket att fel sorts pepp bara lägger sten på ångestbördan (vilket går att förstå om man försöker sätta sig in i den andres situation).
SvaraRaderaJättestarkt att försöker sluta med destruktiva beroenden! Jag snusar och röker, och jovisst det är bara att låta bli att tända nästa cigg eller låta bli att stoppa in nästa prilla, så har man slutat. Men så enkelt är det verkligen inte. Så en eloge till dig!
Kram <3
SvaraRaderata inte åt dig, det skall isåfall riktas mot oss alla som är sjuka. personen kan inte sätta sig in i någon annans situation och förstår heller inte att detta är din blogg där du får skriva om dina tankar och känslor som rör din person hur mycket som helst
SvaraRaderaingen kan rätta dig för det, det är ju bisarrt