Opps! Var visst likadan nu!
Jag har varit tvungen o undanhålla vissa detaljer ur mitt liv...byta blogg för dessa HYENOR..som hugger o njuter av det...skrattar samtidigt som dom gör det.
Skrev ner mina tankar igår hos en bloggare...var inte meningen o vara elak på något sätt,bara saker jag funderade över+att jag skrev att alla har ett val-leva eller dö. (förutom dom som är helkroppsförlamade,eller ligger i koma). Hmm? Då blev jag kallad handikappad/efterbliven. Daaah!??
Kommer ALDRIG mera o kommentera där igen...det är nämligen inte första gången man får alla hyenorna på sig,efter minsta lilla pip...hon har en massa "bloggvänner",som har till uppgift o misstolka allt man skriver,försöker inte ens o förstå vad man skriver,misstolkar precis varenda mening o har taggarna utåt....så länge man inte skriver en massa gullegull o du är bäst osv.,
Jag vill FÖRSTÅ livet/människorna,är nyfiken och därför frågar jag ..diskuterar gärna ämnen...Eller gjorde det fram tills nu..Nu inser jag att det inte GÅR att diskutera.
Okända skickar falska kramar till helt okända människor,men annars så är denna värld så känslokall. Hmm..vad svårt det vart o skriva vad jag menar igen....En bok är ju något helt annat,den KAN man oftast bara tolka på ett sätt,men vanliga människor,deras liv och text är mycket mer svårtolkad då man inte ser minspelet eller hör tonen i rösten osv. och alla skriver på olika sätt,för dom lever på olika sätt.
Jag kanske gör felet i att inte skriva KRAM efter varje inlägg,för det verkar vara det magiska ordet som gör en till VÄNNER?
Bla,bla,bla...fick jag ner något vettigt nerskrivet här....knappast?? Men kan ju alltid skylla på att jag är efterbliven om ni inte förstår mig.
KRAM på er!
Jag har inte läst kommentaren ifråga, och har inte heller läst så jättemycket på din blogg. Jag gissar att du ibland skopar med lite av din sorgsenhet med det du skriver. Kanske kan det tolkas som bitterhet och missunnsamhet?
SvaraRaderaDu är lite ute på förrädisk myrmark tror jag när du pratar om 'valet att leva eller dö'. Alltså om man är psykiskt sjuk så betyder det att man inte alltid _kan_ göra val. Man kan inte bryta tankemönster och ångest. Jag tror ingen psykiskt sjuk eller deprimerad väljer att dö. Man orkar bara inte leva. Ingen vill ju dö olycklig liksom. Vet inte om det var för självklara saker, men det är lite diskussion iallafall.
När jag först ramlade in på bloggar om psykisk ohälsa så reagerade jag som du om de virtuella ryggdunkarna. Det kändes som att de snarare var dunkar neråt än uppåt ibland. Men småningom så har jag ändå uppfattat det som att det är bättre än inga kommentarer alls.
"Lät" väldigt konstigt i mina öron- *Ingen vill ju dö olycklig..?!
SvaraRaderaJag vet för många som har VALT och dö. Senast det här året i våras hängde sig en väninna till mig.Det var inget spontant eller drogpåverkat beslut utan välplanerat val.Sen finns ju såna som jag,som inte klarat av och ta sitt liv,men då anser jag att man till sist ändå valt att leva och att man vill då även fortsätta och kämpa o hoppas på en bättre framtid,man har liksom den skyldigheten för sig själv o sina nära...oftast förtsätter man o leva för andras skull,man kanske har barn..djur..syskon..föräldrar som behöver en.
Jag VET att jag kan tolkas fel när jag skriver..använder ofta " " tecken då jag inte riktigt hittar ord..använder ofta ( ) då jag menar fler saker samtidigt,eller tänker en extra tanke mitt i :-))...gör.......tankepunkter då jag skulle likabra kunna humma emellan om ni kunde höra mig.
Har många Aspergerdrag. Tar åt mig allt som sägs/skrivs,läser kommentarer för rakt på och skriver själv precis som orden pluppar ur min hjärna,utan att alltid tänka mig för,egentligen precis så som jag själv kanske inte skulle vilja bli kommenterad. Svårt det där. Jag är FÖR ärlig för mitt eget bästa,märks ännu mer irl.Därför lämnar så många mig..jag är för konstig och svår att förstå.
Min hjärna mal på frågor,tankar, nästan dygnet runt,därför kan jag inte somna utan tabletter,har svårt o inte lägga mig i andras liv eller deras samtal.När jag umgås så avbryter jag folk jämt..(hatar det själv).
Jag är sorglig..tycker livet är orättvist,jag VILL inte leva,men har än så länge valt o göra det,hur smärtsamt det än är.