Vaknade tårögd imorse.Hade en dröm(kille)..vi hade våra roliga,underbara dygn tillsammas,sen valde han att gå tillbaks till sin fru. Jag var osynlig ett tag och kunde gå omkring i deras hus o se dom.Hjärtat hoppade till varje gång han kom "hem" och jag såg in i hans vackra ögon. Sen vaknade jag som sagt av ett farväl och jag blev synlig igen...
Jag hatar o bli kär! Det gör så ont! Att sen bli kär i en drömkille,som man aldrig kommer kommer att få,är ännu jobbigare. Vet att den här drömmen kommer o finnas i mitt minne ett tag nu. Drömmen kändes så verklig..jag VAR kär...jag BLEV övergiven. (igen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar