Ensam och svag..

Jag har tvångsmässigt börjat med mina promenader igen..känner att jag egentligen inte orkar,men MÅSTE,som med allt annat här i livet.
Började nästan gråta när jag närmade mig hemmet,då jag tänkte på att jag borde söka hjälp,jag tror inte jag fixar det här ensam längre,var så trött,både psykiskt och fysiskt.Skulle jag dricka ensam nån kväll,så vet jag vad som händer,då släpper dödsspärren.
Min BDD gjorde sig väldigt påtaglig idag också..Tog några foton inne i badrummet,såg mig själv i badrumsspegeln samtidigt och tänkte,-fy fan vad hemsk jag ser ut! Men sen när jag såg på bilderna så var det inte samma tjej,hon på bilderna såg helt okej ut. Vad hjärnan kan spela spratt med en. Jag fotar mig kanske just därför ganska ofta...för att se själv och höra av andra av andra att jag faktiskt ser normal ut och inte som den fula häxan som jag ser i spegelbilden.
Jag behöver pengar och borde sälja saker på Blocket,bla min bil,men jag klarar inte av och ta tag i det. Jag borde söka jobb..men samma sak där..det känns helt omöjligt och tungt. Hmm? Undrar vad hon på Af. säger nästa vecka...:-(
Jag förstår fortfarande inte hur politikerna tänker då dom tidsbestämmer hur länge man kan vara sjuk.
Hur får jag min hjärna och fungera bara för att "tiden gått ut"???????