Man tror vid varje uppåtmående att NU,nu ska jag bli bra..jag ska orka leva,jag ska orka le och vara sprallig,jag ska träffa vänner och kanske även skaffa nya,jag ska börja jobba,jag ska dejta och träffa personen i mitt liv,som älskar mig som jag är och får mig och känna mig trygg.
MEN,sen kommer den här tomheten..man har så ont i själen,man slås av hur verkligheten ser ut,mitt patetiska liv där jag drömmer om en fantasifigur som jag aldrig ens kommer och få träffa,som har förtrollat mig helt,tagit över mitt hjärta och hjärna,troligen just för att han gör mig så illa med sin kylighet,han är den mest smärtsamma kniven i mitt liv,perfekt för en självdestruktiv bitch som mig!!
Jag saknar sömtabletterna..jag saknar och få sova bort det här måendet. Jag har inte orkat med NÅGONTING,vilket ökar ångesten.
Är rastlös,men så slut som människa att jag får ingenting gjort.
Eftersom jag inte rör på mig,så spyr jag förstås upp maten.
Pallar inte med kylan utanför,är ju redan iskall här hemma..Har ont i njurtrakten...kan ifs. vara för att jag bara sitter numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar