smärtan som inte tillåter mig ha några andra vänner
smärtan som njuter av då någon behandlar mig illa o slår
smärtan o tomheten då dom inte bryr sig om hur dåligt jag mår
jag ligger vaken o ensam i min säng tills dagarna gryr
orkar inte med allt o alla,stirrar upp på taket,från verkligheten flyr
kommer inte ens ihåg när jag var lycklig o mådde bra
det var nog när jag varliten,innan min älskade "pappa" valde
o lämna mig utan att ens säga hejdå, en natt o bara dra
han tog med sig nyckeln till mitt hjärta
lämnade kvar boendes den enda kärleken, som jag lärt
leva med,som jag förtjänar...den kallar sig för smärta!
LIVET-Som jag tvingas orka leva,trots att jag inte har valt att födas hit.
Livet som är som en mobbare,som påminner varje dag att jag inte är värd ett jävla skit.
KÄR-LEK- Kärlek som borde innehålla så mycket -som värmen i modersfamn till någon som får livet värt o leva och som betyder ALLT.
Men kärleken är ondskan som skrattar när den sparkar ner mig igen och lämnar mig kallt.
DÖDEN- Så lockande hör jag mörkret-döden i mitt huvud på mig kalla,
den viskar åt mig-Kom !!Du ska inte längre behöva lida,jag befriar dig från allt o alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar