Är lite "dagen efter"...med allt vad det innebär. Skulle inte vilja vara ensam nu,vill vara nära någon,känna mig trygg och få vara liten och bli omhändertagen med ömhet. Men så har jag aldrig fått känna/ha det och kommer troligen aldrig att få göra det.
Har svårt och andas..Men tog sleepisar nu,så snart kan jag sova bort måendet igen.
Har bakissvullat och spytt också..börjar bli orolig för mina tänder,dom fräts sönder av över ett års spyende. :( Har INTE råd med tandläkare.
Såg att "Måbramänniskan" och hans brutta firade sin ettårsdag..Gör ont i mig...varför kan jag inte bara glömma honom?? Han var ju inte bra för mig,men jag hade så starka känslor för honom,stark energi...
Nu börjar tabletterna ta bort mig härifrån...godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar