Jag har alltid haft så svårt o umgås med tjejer/kvinnor.Har haft bästisar när jag var yngre,men till o med med dom närmaste så känns det nu efteråt att det har varit ett "spel" ifrån min sida..jag har inte varit mig själv. Nu på jobbet så är det ju massor med kvinnor som jobbar där,men jag tycker jag känner att dom inte gillar mig alls,dom pratar spydigt om dom nu pratar alls.(Förutom en arbetsledare,som är glad o trevlig.) Annars är det endast männen som pratar med mig där...eller en latinokille egentligen bara,som till o med kallar mig för sin vän. Ifs. tar jag avstånd själv...har raster olika tider,sitter ensam i lunchrummet osv. Försökte prata med en kvinna där igår,då hon jobbade mittemot mig,men fy fan vilken gnällkärring hon var,hon var så bitter över att hon "tvingades" arbeta där,trots att hon snart skulle bli pensionerad,hon tyckte någon annan hade behövt jobbet mer..(hon var inte anställd utan det är sån där arbetsrehabilitering hon går på,typ).Och idag var hon helt tvär mot mig,kanske för jag orkade inte riktigt lyssna på henne igår.
Sen så hade jag en bästis,som flyttade långt bort för ca. 10år sen,vi har kontakt på fb. och jag har planerat och åka till henne o hälsa på,men inte kunnat göra det än. Igår kväll så skrev hon bara kort att -Jag tar bort dig från min vänskapslista...Utan någon som helst förklaring. :-( Nu har hon inte gjort det än,men hon har inte skrivit något heller,eller svarat på min fråga- Varför?
Imorgon bitti åker jag ner till Skåne till en "gammal" klasskompis..hon är varm o spirituell och jag trivs i hennes sällskap.Hoppas hon trivs med mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar