Har besök på Carema imorgon,typ 1,5månad sen sist.VAD hjälper drygt en timmes samtal så sällan? Dessutom med en ny kurator. Man har så svårt att få ut smärtan man upplever nästan varje dag,smärtan man lärt sig o leva med,men som inte är mindre smärtsam för det.
Som det här att jag faktiskt klarat av och arbeta full tid sen 16års-åldern. Det är sjukt svårt att förklara hur det kommer sig att jag har fixat det. Funderade själv på det idag och jag kom fram till ett svar...
Jag har klarat av det eftersom jag ÄR självplågare. Jag mår lika dåligt både psykiskt och fysiskt som om jag hade blivit våldtagen. Just därför så brukar det räcka med det "straffet"..därför jag sällan spyr tex. då jag har ett jobb. På väg till jobbet,på morgonen så går jag nästan i dvala,har en klump i mellangärdet,benen känns blytunga, jag är rädd,nervös,orolig för vad som kommer o hända,vad folk kommer o säga,vilka jag måste umgås med,prata med...hur ser jag ut?...GROTESK..vill bara hem och gömma mig,springa därifrån. (Min BDD),duger det jag gör? -TALA OM FÖR MIG ATT JAG DUGER! ATT JAG ÄR OKEJ! ATT JAG SER NORMAL UT!-skulle jag vilja skrika,men gör det förstås inte
..Jag arbetar sjukt hårt,medans andra gärna tar det lungt och samtalar med varann.Jag vill slippa rasterna för dom är värst,då MÅSTE man sitta där vid matbordet...ÄTA bland folk,prata och försöka vara ajour..inuti är jag en skrämd liten mus,jag kan knappt svälja maten,försöker läsa,koppla bort alla andra,vilket inte alltid går. På min arbetsträningsplats satt jag inne i omklädningsrummet,i ett hörn,gömd..och läste en bok under rasterna. Tror dom som såg det,undrade vad det är för en konstig människa,som gömmer sig så.Åt ingen mat,utan drack Nutrilett.
Jag är så trött! Trött på att vara "stark"..kämpa.
Har aldrig varit lycklig..uppåt och glad..ja,under mina speedade dagar,men lycklig? Vad är lycka? Hur känns det? Är man smärtfri då?
Har aldrig kännt mig trygg eller omhändertagen. Har sååååå svårt och be om hjälp,tur att jag har en vän numera som kan erbjuda sin hjälp utan att jag behöver be om det.
Nu ska jag försöka orka ta mig ut på en rask promenad innan solen försvinner och det blir SVART igen.
Även när jag erbjuder hjälp så är det väl inte helt lätt för dig att ta emot den ? Fast jag tänker så här...du har så många problem som jag inte kan hjälpa dig med, så kan jag underlätta din vardag bara lite grann genom att hjälpa dig med några småsaker så mår jag bra av det...och jag erbjuder dig inte för att jag tycker synd om dig utan för att jag tycker om dig...KRAM C.
SvaraRaderaJag har åxå funderat på vad lycka är.....jag går helatiden omkring med en fysisk och psykisk smärta...Jag brukar säga att jag mår som bäst när det är lugnt omkring mig, alltså när allt är ok i familjen och vännerna har det bra...men lycka vet jag inte om man kan kalla det. Vi är nog ganska många som faktiskt inte har en aning om vad det innebär. Jag tror jag har känt lycka, typ när barnen föddes, men det är nog endast små korta stunder som jag känt total lycka... Lycka är nog som många andra saker tex kärlek endast en illusion...tror jag :)
SvaraRaderaTa hand om dig så gott du kan. Kramar om dig!