Sömnproblem

Ibland är jag nästan rädd för att gå o lägga mig.Jag är även rädd för att somna..för då släpper jag taget liksom o jag gillar inte o släppa taget..ibland kan jag få panik,det känns som jag ska kvävas,svälja tungan,sluta andas.
Sen gillar jag inte o sova bort "livet"...vilket jag tycker jag gör ändå..vilket liv förresten??!
Det är så tyst här nu..bara datorn som låter lite..jag kunde lika gärna vara i rymden,en utav stjärnorna i tystnaden,avståndet till alla andra känns lika stort,tystnaden är lika "tung"...och jag kan inte andas,för det finns ingen syre här!
Finns det någon som tänker på mig just nu? Jag tror inte det,jag känner inga mötande tankar.Jag är ju sorgligast..obetydlig...SKRÄP som man slänger bort, som nästa sen sparkar på..,ibland försöker jag fastna som tuggummi under skosulan,följer med någon ,tills personen upptäcker hur irriterande det är.