Bloggande?!

Idag har jag haft tankar om det här med bloggande..Varför tycker man att man ett behov att blogga,dela sina innersta tankar för oftast helt främmande människor? Ofta mår man ju inte bra av reaktionerna/svaren man får ifrån andra,folk är väldigt dömmande och oförstående och kan sällan tänka sig in i andras situation.
Jag har från att -varit väldigt öppen bloggare,börjat censurera mig själv mer och mer. Har därmed fått färre läsare och betydligt färre kommentarer. Läsarna är ute efter något smaskigare...något dom reagerar på och gärna kan spy galla över,eller så finns dom här "systersskap-bloggarna" -Åh! Du är så fiiiiiiin,du är så DUKTIG,du är så klok,du är så......jag!
Sen finns även den där typiska svenska avundsjukan förstås.Man ska inte lyckas eller bli framgångsrik,eller framför allt så får man inte skriva att man SJÄLV tycker att man har lyckats och att man är duktig. Tror att om man skulle skriva att -Jag är så vacker att jag blir kär i mig själv,skulle vara värre, än att skriva att man......hmm? Vad ska jag jämföra med?  Ni fattar väl? Det är tabu och vara stolt och ge komplimanger åt sig själv.
Numera så finns även fb. och där får man reda på ytliga,vardagliga hemligheter,som tex. om "vännerna" skär gurka med kniv eller osthyvel,var dom ÄR just för tillfället,om dom är kära,förbannade osv. Små korta avslöjande meningar utan större mening. Men INGEN vågar öppet skriva där om dom fått panikångest,spyr upp middagen,skär sig själv,gjort bort sig i fyllan osv.
Jag skrev en för öppen statusrad för ett tag sen,som jag ångrade och tog bort,men några  människor hann läsa den och dom blev såååå jävla nyfikna..Äntligen något smaskigare än bara att man varit ute och rastat hunden,eller vad man ätit för mat och druckit för alkohol.Rykten om min statusrad spred sig som ett kedjebrev.
Ibland kan jag tänka på vad jag ska lämna för rader på fb. som dom sista raderna innan jag dör?!
Jag hade en väninna som dog framför sin dator,hon fick hjärnblödning,hittades sittandes där framför datorn,hon hade precis skrivit godnatt till en vän. Hennes fb. sida finns kvar och det känns bra för mig,det har blivit en minnesplats jag kan besöka.Hon skulle ha kommit hem till mig den veckan hon dog,jag skulle precis åka och hämta henne från tåget,så kom ett mess på fb. om att hon inte levde längre. Så overkligt,kan fortfarande inte riktigt förstå att hon inte finns där bakom sin skärm,hon FINNS ju kvar på fb.!!
Jag har nuförtiden märkt att jag är MER nyfiken på läsarnas svar till en del bloggare,än vad jag är om själva blogginläggen.Jag hoppas på oväntade kommentarer,något/någon som skiljer sig från mängden.Själv så har jag slutat och skriva min mening,det är inte värt och visa öppet att man tänker och tycker annorlunda.Bättre och vara tyst och låta folk tro man är en idiot än att öppna munnen och bevisa det?! *S*