lördag 5 maj 2012

Kriminella pojkvänner...

Det gick ett program härom dagen om kvinnor som sökte sig till kriminella män.
Jag har varit lite likadan..inte att jag skulle skrivit till någon fånge,men drogs till dom när dom var ute i det fria och fortsatte och vara med dom då dom satt inne.
Min allra första kärlek,som jag var ihop med i 6års tid..var kriminell.Det började med cross-stölder,sen inbrott i bilar,stöld av fälgar och efter några år så började han spränga kassaskåp mm.
Jag var med på några cross-stölder,fick bära dom tunga verktygen...och sen åkte jag förstås med då på crossen. Men sen började han ta "affe" för att hålla sig vaken under sina nattliga stöldturer och hela han blev förvandlad,han hittade och blev ihop med en pundartjej sen också.
Min andra kriminella förälskelse var en kille jag träffade på ett disco..vi hade så vild sex första natten att sängen gick sönder. Jag visste inte då att han hade rymt från fängelset eller att han tagit ganska tunga droger förr. Han var bara wow! Och vi hade sån kemi. Sen en kväll så plingade polisen på hemma hos mig..han killen gömde sig under min säng..polisen rusade in med dragna vapen och hittade och tog med sig honom.
Den här killen skrev en massa kärleksbrev till mig under tiden han satt inne,fantasier om framtiden osv. Jag levde ett ganska normalt liv under tiden,tänkte inte att vi var ihop liksom,inte då han satt inne,men sen kanske när han muckat. Så rymde han igen! En dag så stod han bara där...och vi åkte på en bilsemester,med stulna bilar och stulna pengar.Pengarna visste jag inte alls var dom kom ifrån,men han hade en bunt..ok iaf. så söp vi,åkte runt i Sverige,hyrde stugor på campingplatser mm. Efter det så gick han självmant och satt av resten av tiden. När han muckade sen tillslut,så såg jag honom med hans ex. och vi hördes aldrig av igen,jag hörde bara att han blivit ihop med henne igen och dom drogade och levde det liv han gjort tidigare med henne.
Sen min tredje snubbe..en finne,träffade jag också på ett uteställe.Han flyttade in hos mig efter drygt en vecka bara..och så kom det fram att även han skulle sitta inne i 4månader för misshandel. Jag borde ha reagerat då jag hörde ordet MISSHANDEL..men dum som jag var så trodde jag på han då han sa att han slagit en kille som våldtagit någon kompis flickvän..eller nåt sånt.Även han skrev en tjock bunt med kärleksbrev till mig under tiden han satt inne och honom var jag ihop med under den tiden och hälsade på han på fängelset. MEN det visade sig  sen att den här snubben VAR en misshandlare och han misshandlade mig i 3års tid. Men han var ALDRIG ond då han var nykter,bara när han drack,vilket sen blev oftare och oftare och han blev ondare och ondare...och sjukligt svartsjuk. En kväll tog han anabola och öl..och använde mig som en boxningssäck...Ja,det är en lång story..som jag egentligen inte vill tänka på,för jag vill tänka att jag är en stark kvinna,som egentligen skulle lämnat en sån man efter första strypgreppet...men nope...jag ÄR sorgligast.

2 kommentarer:

  1. Två saker som jag tänker på i detta inlägg. Först och främst så är det en jäkla skillnad på att fastna för fel sorts killar jämfört med att självmant söka upp män som begått så grova brott som mord, barnvåldtäkt, mördat barn etc!! Det är nåt helt annat och det är nåt som du aldrig skulle göra, det ingår inte ens i samma universum.

    Det andra är att hamna i ett förhållande med misshandel och inte ta sig ur kan hända VEM som helst!! Ibland låter det som om "allt var frid och fröjd, han var världens snällaste och så gifte dom sig och sen slog han henne sönder och samman", men så är det ju aldrig. Våld kommer sig smygande på och ofta har man redan känt att något är fel, men inget har ju hänt och/eller ok han gav mig en örfil en gång men han var ju så trött efter jobbet och skulle ta en öl och koppla av men jag fortsatte att tjata om att han aldrig hjälper till hemma fastän han hade sagt åt mig att sluta tjata....
    Om det VERKLIGEN var så att det kom som en blixt från en klar himmel så skulle nog de flesta gå direkt, men det kommer smygande och när det väl brakar ut rejält är man redan så känslomässigt involverad och han har redan bundit sig till en på ett osunt sätt. Så nej DU är inte sorgligast, men det sorgligt att det finns sådana män!!

    Kramar!!

    SvaraRadera
  2. fy fan vilken hemsk man den siste
    att du inte lämnade honom vid första stryptaget gör inte dig sorglig, han och andra såna kvinnor och män är de sorgligaste skitstövlarna som tar ut sina olösta problem på andra
    till slut dödar de kanske någon
    det kan ha varit de här relationerna som sänkte din självkänsla?

    SvaraRadera