Jag fick en känsla hos min terapist att -Du som ser så frisk ut och är så stark på jobbet,KAN inte vara psykiskt sjuk!! Jag kände att jag blev mer och mer frustrerad,förbannad,pratade för döva öron,försökte övertyga honom hur jag MÅR,mina rädslor,BDD:n,att jag försvinner ofta in på toa på jobbet och speglar mig,att jag inte kom iväg en morgon då jag såg grotesk ut i spegeln,att jag skadar mig själv,om det inte är med män/spyende/mat,så är det nu att göra illa mig själv med skrapningar och slag,..men nope..Fick samma känsla som jag alltid får en läkare av nåt slag..man blir inte trodd.Han tyckte det var bra bara att jag inte träffade dessa män..resten av självdestruktiviteten var ingenting och bry sig om liksom.
Jag sa också att jag tror (vet) att det är lättare att avstå från kukarna nu när det gått ett tag sen senast,det är precis som med droger,jag har ersatt man-skadedrogen med andra saker...MEN,skulle jag falla dit igen,tillåta mig att låta någon annan göra mig illa ,så skulle jag bli beroende av det igen,för det är så enkelt,det gör ont..på ett sätt som jag är van vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar