BDD

Outsiders handlar ikväll bla. om BDD http://sv.wikipedia.org/wiki/Dysmorfofobi . Blir helt nervig då jag lyssnar på hon som berättar om hur det är och leva med det här.
Det är så svårt att få någon att förstå hur jobbigt man har det.Känner att jag har till o med svårt och skriva om det,det är så MYCKET,ritualer..avsky för spegelbilden,jobbigt att umgås bland folk.Att man då ska försöka få någon att förstå hur hemsk jag tycker jag ser ut och att jag aldrig skulle gå ut utan smink,inte ens till badstranden eller tvättstugan.Känns inte som någon LYSSNAR! Dom säger bara att -Du är ju så söt.Tror att jag är ute efter att få höra DET,få komplimanger.
Till och med läkaren slår dövörat till,det pratas bara om min depression.Ingenting om BDD:n eller ätstörningarna!!Dom två sakerna som jag BORDE prata mer om,dom två sakerna som jag klarar av och dölja bäst,men som är jobbigare och leva med än depressionen,inget jag kan "gråta" bort bara.
Fd.klasskompisen börjar reagera nu också,för att jag försvinner in på toa så ofta,jag skyller på liten blåsa,fast sanningen är att jag kanske blivit rosig om kinderna,torr om läpparna,så dom stramar och då tror jag att det ser ut som jag har underbett osv.så jag måste fixa till mig. Som tur är så sover han tungt på morgonen,så jag hinner alltid och springa in på toa och ta bort sminket under ögonen,försöker trolla bort påsarna under ögonen,lägger på sminket för dagen...vilket är nästan festsmink,med ögonskugga och allt.
Jag skulle aldrig klara av och gå till en frisör,skulle vara HEMSKT och sitta där framför spegeln i den skarpa belysningen,samtidigt som någon tittar på mig och klipper mitt hår. Huh!
Jag HAR visat mig utan smink i år,för 3st. personer,(fd.klasskompisen är en utav dom)...en stund,men det är jobbigt.Lite som jag skulle ha slem på ansiktet som rinner eller nåt annat äckligt som folk tittar på.