Jag tror ensamhet dödar.Oftast är öppenvårdkontakten den enda vuxna jag pratar med,en gång i veckan i en timme,fast den timmen känns som tio minuter och jag drar alltid ut på tiden för det går inte och sluta prata när jag väl kommit igång.
Jag kan lätt sluta äta,spy upp det jag äter,göra vad som helst här i min ensamhet,ingen ser,hör eller bryr sig.Jag är en utav dom ensamma som hinner och vara död i flera dagar innan någon ens upptäcker att jag har försvunnit.
Men jag känner mig ganska lugn och harmonisk idag..har accepterat att mitt liv ÄR så här,det är ju jag själv som gjort mina val och därmed får jag leva med det eller så väljer jag att inte leva med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar