Rabies-knulldocka!

Jag trodde inte jag skulle bli nervös för att träffa nya öppenvårdskontakten idag,hon är ju en "rar bullmamma". Men händerna är kallsvettiga,hjärtat börjar banka i 190. Jag vet inte vad jag säga där hos henne..jag har ingen lust och rabbla om allt som hänt i mitt liv,men hur ska hon annars veta nåt?Förra kontaktpers. kan ju inte ha skrivit ner allt? Ibland tänker man att dom borde spela in mötena,så kan alla nya läkare och kuratorer och vad det nu är för människor man ska träffa,lyssna på det,så slipper man vara sitt eget band på repeat. Värsta är nog känslan att dom inte förstår!! Dom kan aldrig läsa mina tankar,dom kan inte känna den där smärtan jag bär på..Och smärtan .."det sjuka",är ju inget som syns utåt,förutom tårarna som rinner,men alla är väl lite "deppiga" ibland? *Klapp,klapp på huvudet..-Ta ett piller så går det över.Du är ju en tuff tjej,du klarar det,DBT botar,sysselsättning mår du bra av,bara du lär dig och älska dig själv så.....En mentaltsjukt husdjur tar man till vet. för avlivning,då det inte fungerar och ha ett sånt djur i samhället.Varför finns inte sån spruta för mig?? TA BORT MIG..jag kanske blir som en rabieshund en vacker dag,då jag verkligen fått nog.JA,min depression börjar mer och mer övergå till ilska.Vet inte om "kukarna" klarar av och handskas med en rabies-knulldocka!