Låg i badet och tänkte på mitt ex.Han särbon jag var med i 3år.Han var så jävla smart! Han visste precis hur han skulle göra mig mest illa..det var inte genom att slå mig utan han slog sönder allt i hans hem...hans oersättliga gitarrer,fjärrkontroller,telefoner osv. SEN skulle jag få höra att ALLT var mitt fel,hur hemsk jag var som fick han och slå sönder sina käraste ägodelar,gitarren som var så UNIK osv.
Sen ville han även få mig och tro att jag var mindre vetande/smart än han.Oftast hade han sin bästis hos sig,då vi började diskutera saker om rymden,religioner,mänskligheten...och skulle jag haft en annan åsikt än han,så gav dom båda sig på mig..som hyenor,tills dom "vann" över diskussionen,det där nedlåtande skrattet ni vet,det skrattades mycket där hos honom. :-/ -Typ lilla gumman....ha,ha!!
Sen brukade han även "försvinna" ganska ofta..svarade inte i telefon,mail eller nåt.Det var hans sätt och få mig och bli orolig,för att jag sen skulle ta ännu bättre hand om honom,då han äntligen visade livstecken.Det var ju alltid även mitt fel att han försvann..för jag KVÄVDE honom.
Träffade han några månader efter hans "slutmail",han ville vi skulle försöka igen.Men då insåg jag hur PATETISK och liten han var,träffade han aldrig mer efter det. Han med pipskägget och dom svarta ögonen och långa håret,var som en gammal terrier som kom tillbaka med svansen mellan benen och ville bli omhändertagen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar