AAAHHHH!!!!

Jag vill bara skrika ut smärtan...försvinn...är så jävla trött på det här måendet! Vill vara LYCKLIG..åtminstonde GLAD!!
Jag vill inte sakna människor jag inte betyder någonting för. Ändå så kan jag inte sluta...saknar "Objektet" så mycket att det känns som jag ska DÖ! Bryr han sig ens om att jag inte varit inloggad på "vårt ställe"?? Han var bortrest då jag "försvann",bland det sista jag skrev till honom var att jag hamnade på St.Görans på nyårsnatten. Sen skrev jag en massa kärleksdravel i hans gästbok...och så tog min medlemskapstid slut. Han har mitt tel.nr. men......jag lär ju få drömma om den dagen han väl ringer,tror inte det kommer och hända.
Vet inte ens om jag vill det...han skulle bara göra mig illa,som alla andra som jag har känslor för.
Tänkte idag att jag inte ens har så växlande humör jag haft i hela mitt liv...med speedade dagar,förbannade dagar..jag är bara en ZOMBIE numera.Är det antidepressiva som gjort att det blivit så,eller?? Det enda jag känner är smärta,ångest,oro,längtan...