Är inte direkt deppig idag,mer tom och på dåligt humör.
Var på öppenvården..var ganska på tvären där,rynkade pannan åt det mesta hon sa,var som en trotsig unge.
Gick på en långpromenad efter mötet,stötte på en tjej som jag kännt till i drygt 14år,vi har pratats vid då hon rastat sina hundar,vi bodde nära varann. Hon blev märkbart berörd av mitt mående,det som hänt.,även hon sa det jag ofta fått höra-Men..du som alltid varit så glad och stark!!!..
Hon gav mig sitt nummer och tyckte att vi kunde börja ses..fika och promenera tillsammans.Hon är jätte rar och varm person..men jag VET inte,jag har så svårt med andra tjejer och skulle JAG ringa när jag behöver nån..Hmm?
Det ringde en kvinna nyss från ett pensionsförvaltningsbolag..hon blev väldig personlig i telefonen,började tipsa om en bra psykiatiker jag MÅSTE ringa,annars skulle HON ringa och tjata på mig...eller hur? Men tack för omtanken. Ja,jag ÄR negativ idag..är så less på det här måendet,är så less på allt och alla!!Grrr! Ta bort mig!!
Har inte haft tankar/lust och vilja skära på mig själv..inte för smärtan,har hööög smärttröskel,men för ärrens skull...Jag är redan tillräckligt ful,har redan tillräckligt många fula ärr...Men idag på min promenad så tänkte jag att det är nog enda sättet och få folk och fatta hur DÅLIGT jag MÅR?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar