Jag är med på en dejtingsajt,vet inte riktigt varför,har till o med blivit medlem där.Klickar bort 99.9% av alla mess jag får,det är bara tråkiga idioter på den där sajten,finns bara EN unik snubbe där,som jag skrev med i 8månader,blev helt besatt av han,han var (är) så VACKER både utanpå och inuti.
Men han var bara en fantasi"objekt",han ville inte träffas och jag betydde inget för honom,sen blev han kär i en annan snubbe och jag insåg att jag måste ge upp mina drömmar om honom..han är inte mitt öde,som jag försökte/ville tro i 8månader. I 8månader försökte jag DESPERAT betyda något mer än skrivna ord,ville bli verklig för honom,ville att han NÅGONgång skulle skriva att han tänkt på mig,saknat mig...som jag gjorde dygnet runt med honom. Direkt jag öppnade ögonen på morgonen så var han den första jag tänkte på..rusade till datorn och hoppades att han hade skrivit till mig,oftast hoppades jag förgäves.Han skrev aldrig spontana,gulliga mess till mig,utan svarade bara på det jag skrivit till han först.Jag var världens lyckligaste då vi var på sidan samtidigt..en gång satt vi där i över 12timmar och skrev en massa skit till varann..kommer aldrig och glömma honom,han gjorde ett STORT hål i mitt redan skadade ,ärriga hjärta.
Det där var så typiskt mina förhållanden,ja,det kändes som JAG hade ett förhållande med honom. JAG blev kär i en snubbe vars röst jag inte ens hört,inte sett hans ögon se på mig,vet inte hur han doftar,rör på sig,eller ens sett i färg.(han hade svartvit profilbild)
Jag fastnar och blir kär i killar som INTE blir kära i mig..alltid! Sen är förhålladet en plåga,där jag FÖRSÖKER få han och älska mig,tills han har skadat mig tillräckligt och visat att det GÅR inte och älska mig.Försöker hinna lämna dom innan dom lämnar mig.
Många gånger så kan man nog vara kär i kärleken,när jag tänker efter så har det nog varit så i bland för mej!
SvaraRadera