Carema/Ankaret!!Där vården är sjukare än patienterna!!

Man skulle verkligen vilja ha ORKEN och anmäla dom mm. Men man är ju inte frisk nog!Jag har sååååååå mycket och berätta om mina 5veckor då jag var inlagd på Ankaret+alla läkarbyten och första läkaren som jag träffade efter jag kommit tillbaks  någorlunda från mitt mörker,sa efter 5minuter att jag skulle bli FRISK,bara jag började jobba igen! När jag fick psykbryt av hans ord,så fick jag höra att jag -Betedde mig som en 5åring!
Och jag har ALLTID haft svårt och söka och ta emot hjälp,har läkarfobi och svårt att ta mediciner och så råkar man ut för sånt där som knappast får mig ändra mina tankar,ang. hjälp. Min härliga öppenvårdskontakt,hade en lång diskussion med den där läkaren..om mig..och efter det samtalet var han som förbytt,det blev nästan patetiskt. Jag har hela tiden fått byta läkare,läkaren jag "träffar" nu på Carema,jobbar endast en dag/mån. Läkaren jag träffade där innan,kunde knappt nån svenska,hon sa tex. -Brukar du äta hela kylskåpet?! Och skrev ut mediciner som skulle dämpa hetsätningen,ja,det var ju ett smart drag för en med ätstörningar,ta bort hungerkänslorna så man kan svälta sig själv istället??!! Det här var även läkare som kopierade tidigare läkarintyg rakt av..första läkarens utlåtande med felstavade ord som som KALTSVETNINGAR,kopierades vidare. :-( Fk. GODKÄNDE inte ens första läkarens bristfälliga intyg utan skickade tillbaks,så jag fick vänta på pengarna i några månader och skuldsätta mig själv.Inte konstigt att jag rasade kanske?? Man orkar bara till en viss gräns....
Min underbara öppenvårdskontakt har fått sparken..allt är kaos,jag har fått försöka ta mig igenom allt ensam,att gå och prata och gråta där på Carema en gång i veckan-hela Juli månad då min kontakt hade semester. Jag ÄR självmordsbenägen..Slutade äta och dricka helt på Carema,sen när jag blev mer "vaken",så kunde jag inte äta,eller åt jag så spydde jag upp maten..Talade om det för dom,sa att -försök och prata med mig eller vad som helst för att hålla mig från att gå och spy! Hennes svar var-Du är ju en vuxen människa och bestämmer själv,jag kan ju inte hindra dig!..Ja,ni kan ju gissa vad jag gjorde efter dom orden.
Jag fyllde år där på Ankaret,hade besök,som jag inte ens MINNS!! Dagen efter fick jag PERMIS,fick åka hem ensam och komma tillbaks nästa dag! Jag söp mig aspackad,träffade en man jag inte sett förut,knullade med honom hela natten och körde tillbaks till Ankaret,fortfarande full (körde bil) och knullrufsig i håret.Dom andra patienterna såg ...men skötarna brydde sig inte ett smack!
Har även varit på dagpermis hemma,då allt har gått åt helvete..kört tillbaks till Ankaret,helt förtvivlad i tårar,borde INTE kört bil i det skicket..kommer levande till Ankaret och min vårdkontakt där lyssnar på vad jag varit med om...typ rycker på axlarna och säger att -Du borde äta,nu är det middag! Och går därifrån!
En annan gång satt jag hela dagen..10-12 timmar,ensam i "mysrummet" och åt på alla växter dom hade där inne,hoppades nån var giftig,eller åtminstone gjort mig riktigt sjuk..Då jag berättade om det i en svag stund,så skrattade hon jag sa det till...och sa- Hi,hi,vi skulle aldrig ha giftiga växter på ett sånt här ställe! Dom hade växter,som katter inte ska tugga på,med sånt där vitt mjölke.
En annan gång då jag OCKSÅ körde tillbaks efter misslyckad permis,var jag på väg och hänga mig i ett persiennsnöre i rummet..och hade gjort det om inte min rumskompis hade kommit in precis och sagt att jag borde gå till medicinrummet och be om lugnande. Jag gick in där och SA vad jag hade tänkt göra och att jag därför behövde nåt lugnande,eller som jag kunde somna av...Hon där inne sa- Du ska komma hit direkt om du har såna tankar....Men hallå!!? Det var ju det jag GJORDE!!
Till slut så rådde faktiskt hon min öppenvårdsterapeut mig att jag skriva ut mig själv,annars skulle jag inte överleva,det där var ingen bra ställe för mig. Jag började ju "kolla" hur långt jag kunde gå utan att NÅN reagerade/brydde sig. Sa högt och öppet där att jag skulle kunnat skära av pulsådern och sprungit runt där och sprutat blod och dom hade säkert bara blivit sura på mig för att jag smutsade ner.
När jag fick tokanfall och ville bara därifrån..sparkade på glasdörren,skrek släpp ut mig och brottade ner en skötare,så hyschade dom bara och sa att man inte fick SKRIKA där!! Blir ju fan tokig bara jag tänker på allt!! Dagen jag äntligen kom därifrån...dom tyckte jag hade varit där förlänge förresten,dom brukar kicka ut alla efter en månad typ,så sa ingen av skötarna ens hejdå till mig,eller önskade mig lycka till eller nåt,fick bara sura miner.Men jag hade blivit god vän med flertalet av patienter,en del blev lugna av mig,sökte sig till mig då dom mådde dåligt..jag satt där i min hörna oftast och la pussel,enda terapin jag fick!!
Jag gick dit och besökte några tjejer efteråt,först stoppade dom mig direkt i dörren och sa att jag inte fick komma in där,men sen var det en översköterska som sa att det var okej.
ALLA mina vänner som varit inlagda där tycker det är ett hemskt ställe...det som håller MIG någorlunda ajour,är tanken på att kanske hamna där igen..jag DÖR hellre.+att vistelsen där kostade mig över 3000kr.pengar jag INTE haft råd med..för jag måste ju betala min vanliga hyra tiden jag var där ändå! Fick börja sälja sexuella tjänster för att klara av ekonomin.
Kanske blev lite snurrigt allting...har FÖR mycket tankar/minnen som vill ut på en gång.